|
de första dagarna
Det är vår tredje dag i Tokyo, och nu sätter jag mig ner med en kopp te och skriver. Jag ska gå igenom dag för dag (varning, detta är MYCKET slarvigt skrivet för jag orkar inte):
Dag 0, lördag (avresa):
Jag klantade mig. Jag hann verkligen inte klart. Det blev panickpackning och mamma och pappa fick ett helvete (mitt rum) att ta hand om när jag stuckit (FÖRLÅT!). Jag sov typ två timmar mellan 5 och 7, det var skönt. Men jag kom iväg i alla fall, med all packning :D även om det var maassor som jag lämnade hemma -.-;; mitt handbagage var hysteriskt, dock godkänt. Resan till London gick fort och smidigt, men jag längtade till det "stora" planet så man kunde slappna av, och där man förhoppningsvis inte skulle ha en skrikande unge bakom sig (suc). Vi kunde inte handla nåt smink eller så på taxfreen på arlanda p.g.a British Airways restriktioner på handbagaget, men vi kunde handla i London tack och lov. Men usch, vi var jättenära att missa planet till Narita! Vi rusade till incheckningen när det var ”last call” och sen började nån idiot tjafsa om mitt handbagage! British Airways var ju så jäkla nojiga. Men vi hann, uppenbarligen. Sen blev avresan försenad typ en timma ändå. Resan var behaglig, man hade ständigt underhållning och jag gillar faktiskt flygplansmat, åtminstone BA: s var bra. Sen sov jag som ett barn på planet. Total flygtid från Arlanda till Narita var ungefär 13 timmar, och i London var vi i kanske två timmar.
Dag 1, söndag (framme):
Tack och lov sov jag ganska bra på planet, så jag blev inte så farligt jetlaggad, trots åtta timmars tidsskillnad (vi kom fram kl 12 lokal tid, då klockan var typ 4 hemma). Jag köpte min första onigiri (risboll med fyllning) på flygplatsen! Gott.
Vi hade varit lite glömska och inte skrivit ner vägbeskrivningen från flygplatsen till boendet, men vi lyckades faktiskt ta oss dit själva. På tåget satt jag och vred nästan sönder nacken för att jag ville kolla på allt omkring, men man kunde ändå inte fatta att man var framme. Trots alla små japaner.
När vi kom fram till studentbostaden var ingen ansvarig där! Thérèses rum var öppet men inte Mirres. Jag var osäker på att nr 110 faktiskt var mitt rum (Linda, våran handläggare, hade skickat våra rumsnummer). Det var olåst, men sängen såg slarvigt bäddad ut och det stod en riskokare där inne. Plus att det luktade som om nån bodde där. Jag vågade inte gå in. Så vi väntade länge, jag gick iväg och försökte ringa lite samtal, men utan framgång. Till slut kom värden, en lustig man med ett konstigt skratt, och hjälpte oss. Så träffade vi en svensk kille, Martin, som faktiskt hade gått på Kärrtorp med oss! Han gick teknik tydligen, så inte så konstigt att jag inte kände igen honom riktigt först ;) han sa att det skulle komma två teknikare till på måndan. Hm, trist med alla svenskar, jag trodde att det skulle bo max 4 svenskar på varje ställe. Vi mailade lite mer Bore och Elias (två gamla klasskompisar som kom hit för ett par dagar sen, som ska gå i samma skola men som bor på ett annat ställe) men de var inte inne på msn eller nåt.
Jag var så slut att jag inte ens orkade duscha (och vi som hade tänkt gå på karaoke på kvällen :P) det enda vi gjorde var att gå och äta med Martin på ett kinesiskt ställe precis i närheten. Det var riktigt gott, och billigt. Så utforskade vi även området lite. Vi handlade också lite på affären som ligger väldigt nära, fast där fanns inte så mycket mat. Jag köpte ris, ägg, salt och juice typ, för att ha frukost. Det stod några ungdomar utanför affären när vi kom, som tyckte det var skitkul med utlänningar. ”Ah ii na gaijin” ”kawaii kawaii” sa dom. Dom drev ju med oss, men hellre att dom säger att vi är söta (=söta och dumma) än fula ;P
Studenthemmet är ganska skabbigt, men det var väntat. Det är lite jobbigt att det är så pass olika standard på rummen. Mirres rum är finast, ligger på sydsidan, trevlig inredning, känns fräscht, har en ny AC, riskokare och en minigrill/ugn, plus mycket bra saker i köket (fast en oförskämt hård säng). Thérèses rum var också fint, trevlig utsikt, men hade ingen riskokare eller nåt, och en gammal AC som sitter i fönstret. Jag hamnade på första våningen, de andra på andra. Första våningen känns tristare, och min ”utsikt” är en betongvägg, men det som är så bra är att jag betalar en fast månadsavgift (3000 yen, mindre än 200 kr) istället för att ha en räknare, som de andra har. Jag behöver alltså inte snåla med elen (hej AC och TV!!). Mitt rum är lite speciellt. Jag har en väldigt stor säng, typ 160 cm, men en vanlig 90 cm madrass i den. Lite onödigt kanske :/ de blir trångt i rummet. Annars har jag en stor garderob, en byrå med skrivbord, ett litet runt bord och en lite byrå som tv-n står på. Massa plats för förvaring alltså! Det är skönt. Jag har tyvärr inga hyllor alls dock, som dom andra har i köksdelen, så det ska jag nog skaffa. Jag är ju matlagningsfreak. För övrigt, det man får till köket är en gasspisplatta och lite matlagningsgrejer och tallrikar och sånt. Dessutom har man kyl/frys, vilket är mycket tacksamt. Och TV på rummet, med 12 kanaler (fast bara åtta som funkar för mig, jag ska ta upp det med värden). Nej allt som allt är jag nöjd med mitt rum, men det blir en massa springandes när jag ska upp till tjejerna. Än så länge har jag inte fått så bra med ordning dock, men vi har inte haft tid.
Dag 2, måndag (första hela dan)
Duscha! Fy va äcklig man var efter resan, så detta var mycket skönt, förutom att duschen var helt galen. Den växlade mellan skållhett och iskallt, så däremellan kan man duscha sig utan att dö. Hm. Det finns tre duschar, och en av dom är inte lika konstig som dom andra, så jag satsar på att ta den i fortättningen. Det är gratis att duscha, jätteskönt. Tvätta kläder kostar 200 yen (12 spänn) så de e lugnt.
Idag gick vi till 100yen-affären som ligger ganska nära där vi bor. Jag handlade för 5000 yen XD;; massa krafs. Helt sjukt hur det kan vara så billigt (100 yen är lite drygt 6 kr). Perfekt för en fattig student! Dit ska vi tillbaka. I affären var det en gubbe som fotade oss med sin mobil, haha!
Det finns en rullbandssushi nära, dit gick vi. Oh my vad gott med riktig sushi, vad kul det är med rullband, och med nya exotiska varianter, och va billigt det är! Jag formligen vräkte i mig.
Sen tog vi en tur till Akihabara, som är Tokyos teknikstad. Blinkade lampor ohoy! Det var kul, man börjar känna att man faktiskt är i Tokyo. Här glider vi runt en stund, sen äter vi billig mat på ett mysigt litet ställe. Underbart att man får en ordentlig god måltid för 20 spänn, jag åt sobanudlar.
Sen skulle vi på karaoke! Vi fick fråga oss fram, och när vi till slut var på rätt väg tänkte jag för mig själv ”tänk om vi skulle träffa Bore och Elias utanför karaoken” och VILKA kommer inte ut ur butiken precis innan karaokestället när vi går förbi?! BORE OCH ERIASU DESU! Så coolt, hur stor är chansen i Tokyo? Så vi gick på karaoke alla tillsammans, det var smått svårt att lista ut, men till slut gick det. Kul! Sen var vi trötta och drog hem, det skulle ju trots allt vara skola dagen efter.
Dag 3, tisdag (första skoldagen, idag).
Enligt SI skulle restiden till skolan vara 20-25 minuter, men vi bestämde oss för att sticka kl 9 trots att vi började 10, dels för att vara säkra på att komma i tid, men också för att hinna kolla in området vid skolan lite. Det tog INTE 20-25 minuter, så vi var sena. Men bara lite, och alla andra var typ också sena, så de va lugnt. Fy vad mycket svenskar det var, det var bara två i vår grupp som var icke-svenskar. Men det finns ju kineser och koreaner också, men dom snackar ju inte engelska, så dom var i en annan introduktionsgrupp. På plats fick vi göra ett test och intervjuas lite, därefter ett skriftligt test som var AS SVÅRT. Så vi hamnade i nybörjargruppen i alla fall, trots att vi är bättre än några där, men jag tycker att det är bäst så. Det kommer gå så fort fram ändå. I övrigt fick vi massa information om olika saker man skulle fixa och om extrajobb och åkkort och sånt. Vår första riktiga skoldag kommer vara på torsdag, så vi är lediga imorrn.
Så vi drog till Shibya å gled runt lite, ni vet, där den stora coola korsningen finns. Oh vad underbart det är i Tokyo! Jag drabbades stundtals av små lyckorus, så det är nog ett gott tecken, för annars har jag lite svårt att fatta vad jag håller på med. Hihi, en tjej kom fram till mig och frågade om jag ville vara hårmodell för en show eller nåt den 10 oktober, men det var så stora problem med kommunikationen, så jag bangade. Men det hade varit kul. När jag lärt mig lite mer ska jag, jag lovar! Men dels visste jag inte om det krockade med skolan, dessutom visste jag inte hur mkt hår hon skulle klippa av! Och tänk om hon ville färga det helt tokigt, blont hår är ju bra till att färga. Jag känner mig lite dum, hon var så söt. Jaja, det kanske kommer fler tillfällen.
Vi hittade en glassbar som hette Sweden som serverade "svensk" mjukglass :D men jag lovar, sån mjukglass lär inte gå att hitta i sverige ;) glmde fota dock..
Sen gick vi på karaoke igen! (jag skyller på Thérèse :P) Det är så kul, och lärorikt som attan. Man blir mycket snabbare på att läsa, helt enkelt för att man MÅSTE.
Därefter tog vi en sväng till Harajuku, för det låg så nära, men klockan var halv nio så allt började stänga. Men åh jag vill tillbaks!
Random tankar:
Varför kan inte japaneser gå i högklackat?! Är det för att de är hjulbenta allihopa? Så skumt, för dom går ju jämt i högklackat verkar det som. Jag hade hört det nånstans ifrån innan att det inte kan det, men jag trodde inte på det då. Men jag lovar er, det ser skitkul ut där dom stapplar runt. Sen är dom inte så förbannat korta som man hade trott, jag känner i alla fall inte att jag sticker ut (upp) så mycket längdmässigt. Så hade jag hört att alla ungdomar skulle vara mulliga, men det var det dummaste jag hört. Jag tycker de flesta är små.
Kommunikationen är inte lätt. Jag måste bli bättre! Jag är lite besviken på mig själv faktiskt, jag trodde jag skulle vara bättre på att snacka, men jag har glömt så mycket. Bra att man har Thérèse som har mad snacka skillz.
Nu sitter jag på mitt rum som sagt och skriver ner detta, äntligen. Jag måste typ föra dagbok varje dag, åtminstone nu i början när det händer så mycket, men det är ju nu man inte har tid! Aja, imorrn ska vi vara hemma hela dan och fixa på rummen, handla lite mer, lära känna området och anmäla oss i ”city hall” för å få nåt slags studentkort som man måste ha. Imorrn ska jag ladda upp mer bilder också!
(Haha, gissa vad ”kunollu” är för något? Jag såg det just på TVn, det var reklam för Knorr-soppor :D japanese-style!)
Vill ni skicka snigelpost (gör det!) så är adressen:
Oakhouse Takashimadaira
Room 110
4-30-3 Takashimadaira
Habashhi, Tokyo
175- 0082
Puss och kram på er! <3 nu ska jag sova
|