Somos profesoras!
tisdag 7 april 2009
Montañita, Ecuador
Nu har det hant grejer!
Igar flyttade ett stort gang harifran, och fran var karna av folk som vart med fran borjan ar nu bara jag, Sandra, Elsa och Johan kvar. Det kanns konstigt. Jobbigast var att Gustaf akte for han ar sa himla underbar och det har varit sa kul att lara kanna honom! Plus att han var sa gullig nar jag var sjuk, och alla tycker sa mycket om doktor Gustaf. Men han kommer ju fran Sverige han med, sa det ar ju inte omojligt att vi kan kora en reunion senare... Jag och Sandra satt kvar i hangmattan nar de andra packade sina ryggsackar (alla forutom Karst som enligt honom sjalv ar en "suitcaser"... Antar att jag och Sandra ar det med) och vi kande oss lite deppiga over att de skulle aka. Dessutom var vi nervosa for flytten in i familjen och for att borja skolan idag. Sa nar varan lilla trupp vandrade ivag fran oss tittade vi pa varandra, forsokte halla inne tararna, men sa kom nat konstigt anfall av massa skratt och tarar samtidigt och sa satte vi oss vid vagkanten och fortsatte vart lilla psykbryt. Vi var nog ratt trotta ocksa... Blev inte mycket somn natten innan det, for i lordags var det ju Gustafs 26-arskalas! Och i samma veva firade vi var spanskalarare Erika som fyllde ar i veckan.
Det var sa himla kul! Kunde inte blivit ett battre avslut. Vi rullade hundratals kottbullar och gjorde potatismos av kilovis potatis. Forsta satsen kottbullar blev dock sockerbullar eftersom Gustaf och Angelee som kort shoppingen hade inhandlat rasocker istallet for strobrod och det sag varken dom eller jag och Sandra som blandade smeten. Lite sotare an vanligt, men vadfasen, de gick ner! Ingen klagade over att vissa bullar var lite roda i mitten heller. Stekaren Elsa trottnade val efter nagra hundra kottbullar... Men nej, lararna och alla andra tyckte allt smakade superbra och det var kul att visa dom vad vi ater lite mer. (Aven fast det var lite Sibylla over tallriken)
Efter maten korde ganget ett inovat litet program for Gustaf. Vi ovade tva ganger tillsammans forra veckan och det blev succé! Vi korde mestadelen av showen i poolen sa det blev lite konstsim blandat med pyramider, blandat med den sa kallade "Norska Blomman" nar vara tva norrman reste sig upp och korde lite Hawaii-style rygg mot rygg i jaccuzin, nar vi andra satt i ring runt omkring och rorde pa armarna... Valdigt kul och mycket uppskattat av alla, inte minst oss sjalva!
Igar flyttade vi alltsa in hos Olga och Arseño! Kul! De ar ett superharligt par, otroligt varma personer som verkar intresserade av allt vi vill beratta. De fragar mycket om hur vi har det och berattar samtidigt valdigt mycket om sig sjalva. Idag satt Olga och snackade oavbrutet om sina 22 studenter hon haft boende hos sig de senaste 1,5 aren! Det blir manga historier. Jag ar sa glad att jag forstar sa mycket spanska som jag gor. Nar jag bodde i familj i Sevilla kunde jag inte kommunicera sa som jag ville med familjen men har gar det sa mycket battre och det kanns valdigt roligt. Det vi hort om Olgas goda mat ar lyckligtvis sant och nu blir det inge mer spaghetti och tonfisk for mig och Sandra! Olga ar forresten ingen skruttig gammal tant som vi fatt for oss utan hon ser ut att vara runt 50 ar, rund och glad. Inte dryga metern och pinnsmal dar inte!
Sjalva huset ar val inte nat 5-stjarnigt precis, men nar jag horde att de bor valdigt fattigt stallde jag in mig pa det varsta och det ar anda helt okej. Jag trivs bra och kanner att vi kommer gora det fyra veckor framover ocksa! Inga problem! Lite hal i vaggarna och golven, plattak, en toalett med kallvatten i duschen (inte helt underbart for en trott Frida klockan halv 7 pa morgonen, men man vaknar iallafall)... Men det finns tv, allt ar dubbat saklart, folk kommer och gar och idag var det en tupp inne i koket. Inte som hemma med andra ord, men det ar spannade! Tror dock jag kommer njuta som aldrig forr av vara badrum dar hemma nar jag kommer hem. Men jag har vant mig. Idag pa skolan fick jag ga in i nat litet morkt platskjul med en dorr man inte kunde stanga och utan papper. Sa jag satt dar i morkret med ena handen for handtaget sa att ingen elev skulle se sin larare sitta och kissa forsta dagen. Det gick superbra.
Ja herregud nu ar vi larare jag och Sandra! Vi hade tre lektioner idag och ska ha det varje dag. Vi har alla nivaer, allt fran 5-aringar till 12-aringar. Vi kom dit supernervosa och fick hora att vi missat sjalva starten nar alla larare presenterar sig for alla elever och foraldrar. Men inte fattade vi att vi skulle komma halv 8 nar de sa 8... Jaja, vi blev presenterade senare, och fick dessutom presentera oss sjalva. Pang pa, in i klassrummet och kor jarnet! Det var sa mycket intryck idag sa jag maste smalta allt och aterkomma med detaljer men det var valdigt intressant och det har kommer bli skitkul! Men det kravs mycket jobb! Mycket planering. Idag korde vi lite spontant. Vi kom in i klassrummet, hoppade till nar 30 elever staller sig upp och typ skriker "Buenos días profesora!" och sen var det bara att skruva pa spanskan och borja undervisa engelska. Nar vi markte att nu ar det tio minuter kvar och vi har inget mer att gora sa vi till varandra "Siffrorna" och sen korde vi 1-10 i nagra minuter haha.
Jag marker nu medans jag skriver att vi ar med om sa himla mycket! Alldeles nyss t.ex. skulle Sandra stoppa in sitt minneskort i datan och sa stoppade hon i fel hal sa det slutade med att killen som jobbar har fick skruva isar hela burken hahaha. Sandra Sandra. Vet inte vad vi hittar pa ibland. Idag skulle vi ut och kopa balsam. Kanns ju inte som en jattestor utmaning. Men forst hade inga affarer balsam och nar vi val hittade ett hade de ett for blondiner och ett for brunetter. Hmm. Vi gick vidare och det slutade med att vi kopte en liten flaska for typ 40 spann. Och Sandra trodde en kund var tjejen som jobbade dar sa hon sa till en kvinna "Detta balsam vill vi ha" och kvinnan fattade ingenting. Haha jag dog.
For nan kvall sen bestamde vi oss for att lyxa till det och kopa lite ingredienser till tacos, jag och Sandra. Men sa hittade vi sa mycket fina ringar och grejer nere i stan och nar vi handlat klart hade vi bara tva dollar kvar... Ingen tacos for tva dollar. Men oj sa god sparrissoppan for 1 dollar var!
Och sa en sista grej har innan jag har skrivit en ny bibel. Skrev ju forut att vi skulle ut och rida. Den gangen blev det inget rida av, men sa i lordags skulle jag, Sandra och Angelee (ocksa svensk) ut och rida. Sandra har ju ridit nagra ganger har och aven massor i Sverige sa hon kan ju det dar. Jag var lite tveksam for inte fan ar jag nan hasttjej, och jag blev annu mer tveksam nar vilddjuren kom och Sandra sa "Ah vad fina de ar" och jag mest kande for att ga in bakom grinden igen. Men visst, jag gav det en chans. Haha det var sa himla pinsamt. Vi vantade dar i en timme pa att lillkillen i familjen skulle fanga in deras hastar, sen skulle nagra andra killar sadla dom (OBS KOLLA TRASADELN SOM JAG FICK) och det tog ju ocksa ett tag. Det var ju inte som nar jag ridit med Casse pa landet direkt. Har korde de med mer naturmaterial sa att saga. Nar inte repet rackte skarvade de med lite staltrad osv... "Faste" hastarna genom att lagga det lilla repet over staketet. Jaja, sen borjade arbetet. Man skulle ju upp pa hasten ocksa. Det gick iofs bra, men tveksamheten infor allting borjade ta fart annu mer nar min hast snurrade runt runt och ingen sa varfor. Jag forsokte lite smatt, "Sandra, vet inte om jag verkligen vill det har..." och tillslut sa jag pa spanska "Nej, jag ar radd. Vad gor dom? Jag vill inte. Forlat". Men Sandra overtalade mig att prova, de vill bara ivag, sa hon. Okej. Haha och lilla Angelee hade ocksa borjat gnissla lite smatt. Hon var val den som gav upp forst. Vi hade kommit en bit pa vagen och hon hamnade bakom. "Vanta, vanta" ropade hon, men inte kunde val jag stanna som var mitt uppe i att se till sa att inte mitt djur skulle borja springa efter Sandras. Angelee hoppade av forst. Sen sa jag att jag ocksa ville avbryta innan det skulle bli annu mer pinsamt om jag inte ville. Men da bytte de hastar sa jag skulle fa den som inte var sa svar att stanna sa jag gjorde val ett forsok till, dum som jag var. Men den hastjaveln ville ju bara ner i diket och braka med andra vildhastar sa tillslut gav jag upp. Skitsamma, jag ar ingen ridtjej. Och sa gick vi med svansen mellan benen tillbaka till garden och sa forlat, forlat, betalade och medans Sandra galopperade ivag borjade vi skratta at varat misslyckade aventyr. Det var langesen jag skamdes sa mycket alltsa, men det var ju anda en rolig historia...
NU far det vara nog for denna gangen! Hoppas alla har det bra darhemma i Suecia!
Puss och kram pa alla!
//La profesora
Uppdaterad tisdag 7 april 2009