Resdagboken

Groundnuts and deep discussions

tisdag 22 november 2011 Serrekunda, Gambia
  • 490 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Det är jordnötssäsong nu. Den enda egentliga naturresursen här. Folk skördar jordnötter. Äter jordnötter. Skalar jordnötter. Säljer jordnötter. Ger bort jordnötter. Har helt enkelt jordnötter på hjärnan. Så det är inte så konstigt att, när Alimatou presenterade mig på workshopen hon hade i en by, så blev ”Mirjam Granrot” plötsligt ”Mariama Groundnut” när fula-tolken skulle upprepa vad hon sagt.

Vi har varit ute på landsvägarna en vecka. Det är galet egentligen att man kan tycka så mycket om det. Det är dammigt och jobbigt och obekvämt… och alldeles, alldeles underbart. Jag skulle samla info till några informations broschyrer genom att intervjua personer i de byar som vi arbetar tillsammans med. Med på resan hade vi därför M. som skulle hjälpa till att översätta. M. har det där som jag uppskattar så mycket här, förmågan att berätta och diskutera. Det finns många otroliga retoriker i detta land och man kan spendera timmar med att diskutera saker mest för diskussionens skull, ibland tills man ligger dubbelvikt av skratt. Även om man egentligen inte tycker en sak kan man gå på om det bara för att se hur långt man kan komma med sina argument.

Tillslut blev det lite av en lek, ”Fråga M.”, där jag efter varje intervju bad honom att gestalta en person t.ex. ”Du är en 15 årig tjej från byn X som just gift sig, eller hur? Hur känns det?” Och sedan kunde man få en kvarts monolog som precis speglade vad en sådan flicka hade kunnat svara.

Vi bodde i två olika byar, två nätter i varje. På dagarna var vi med på Alimatous gender-workshop eller åkte till andra byar för mina intervjuer. På kvällarna åkte tjocka koftan på och vi satt i stjärnljuset utanför hyddorna och pratade tills vi nästan somnade. Hur blev Gambia självständigt? Varför var Sverige inte med i andra världskriget? Är det för sent att gifta sig när man är 23? Vad är fördelarna med att inte bo i ett familjecompound?

Jag brukar äta det mesta som bjuds när jag är ute och inte tänka på alla händer som är i samma skål och kladdar. Men när en man kom med en levande kyckling i ena handen och började äta med den andra såg jag till att jag höll mig extra mycket på min sida av skålen… Kycklingen var en gåva som sedan följde med oss i bilen hela vägen hem, inknuten i en påse.

Det är val här i Gambia nu på torsdag så vår resa lyckades sammanfalla med presidentens kampanjresa som han gjorde runt landet. Då gäller det att hålla sig på rätt sida av vägen för det går fort fram. Det var även full kampanjverksamhet i de flesta byar vi besökte.

I lördags kom vi hem och njöt av att hoppa in i duschen för en rejäl skrubbning. Jag har just räknat att jag har 62 loppbett på högerarmen.

Igår satt jag och skrev på ett reportage och behövde ha en siffra på arbetslösheten här i Gambia. Jag gick ner till kontoret och frågade runt lite. Två personer kom fram till att det bästa var att vända sig till Gambias ”statistiska centralbyrå” och en sekund senare satt båda med sina mobiler i händerna och försökte ringa folk de känner som jobbar där. En fördel med ett litet land där alla känner alla! (och det kan vara lika mycket nackdel ibland!).

Mirjam Granrot
Senast aktiv - från Serrekunda, Gambia
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem