Så.. är nu äntligen hemma igen. Känns riktigt ovant och har i stort sett ägnat mina få dagar pa svensk mark genom att sova... sova och åter sova... Men är glad to be back! Har inte riktigt träffat nån jag kanner än men imorn blir det fodelsedagsparty med brudarna... Kommer krama ihjal
Morrnon morron... Ska snart aka till flygplatsen och bege mig hem till Sverige igen. Kanns inte som att jag ska aka hem men den kanslan kommer sakerligen. Allra hellst nar det ar dax att adjokrama min underbaraste, unika, otroliga hjartevan Sofia... Aja, kommer hem snart. Hor av mig sa fort jag
Det ar en riktigt for tidig morgon framfor datorn ute hos Soffy. Snorkfroken sover och jag e klarvaken. Allt kanns helt obeskrivligt jobbigt och konstigt. Lamnade min familj igar och avsked ar ju alltid jobbigt. Men jag kunde aldrig forestalla mig HUR jobbigt det skulle bli. Jag saknar dom redan
Tjohoppsan! Tiden gar rasande fort och slutet borjar absolut narma sig... Ville bara tala om att jag mar bra (ibland vet man ju inte sa noga, eftersom lilla jag inte direkt ar en hejjare pa att visa livstecken), men som sagt allt e bra och sommaren borjar sa smatt komma. - Riktigt varmt och skont
Hade just precis nu skrivit ett valdigt langt och valdigt roligt (enligt egen mening forstas,hoho) dagboksinnlagg. Men fan eller. Nar jag precis nastan ar klar dor datorjaveln och ALLT forsvinner. Hade skrivit om min minst sagt forjavliga dag och att min mobil ar sjalvbegravd pa stranden. Men nu
Japp, super in sondagens lugn under mitt mysiga rosiga tacke i mitt kara rum. Min SoffyPropp har just lamnat gosandet och masat sig hemmat till kossorna, haha. Kan saga att varan dag VERKLIGEN varit en lugn sondag. Vad ar det man brukar saga... "Efter storm kommer lugn"? Lr det kanske ar tvartom?
Sa nu ar man tillbaka till Amerikat igen... Har bytt det iskalla snovadret mot ett gratt och regnigt San Fran... MYYYYSIGT!!! Vet inte vilket av dessa tva trevliga vader jag hellst vill ha men det kanns iaf bra att vara tillbaka. Det som kanns konstigt nu ar att det nastan inte kanns som att jag
Antligen skriver jag igen och det har blir oxa den sista dagbokssidan innan jag aker. Sitter har skitnervos och vet inte om jag ska skratta eller grata. Har nyss avslutat svensk efterratt bestaende av appelkaka och vaniljglass. Ville gora nagot speciellt for Nancy och Scott innan jag aker, och vad
Detta blir ett mycket kort dagboksinnlagg eftersom jag inte har nan igentlig dator for tillfallet. Min vardmamma ar i Korea och har darfor tagit med sig min kara dator. Datorn reser tillbaka till mig pa fredag med tillhorande vardmamma. Jag ska skriva mera om allt som hant den senaste tiden, men
Kunde inte i min vildaste fantasi forestalla mig att dagarna har borta skulle ga sa fort. Forstar Ni att jag varit borta i hela 226 dagar?! Helt sinnesjukt att tanka pa... narmar sig slutet... Ska bli ganska skont att fa komma hem, kanske... Just Ja, jag har ju en confession to make... Jag har
Aret i Amerikat ar slut. Atervant till kara Sverige och planerar att stanna... iaf ett litet tag... hihi!
Denise Wallberg San Francisco, Oakland CA. 2005-2006 Detta forhoppningsvis handelserika (och larorika) ar borta fran mitt kara Sverige har borjat. Jag hoppas att jag genom denna resedagbok kan dela tankar och asikter med de manniskor jag lamnat dar hemma och de manniskor jag traffar har. Denna resedagbok blev sent pakommen av lilla mig och jag ber sa mycket om ursakt for det. Jag ber oxa er alla att dela detta ar med mig genom att dela med er av era tokigheter och ledsamheter. Allt ar tillatet! Varsagoda! har ar mitt ar...