Det är dags. Dags att avsluta den här dagboken med ett sista inlägg.Jag har hunnit komma tillbaka till staden jag bor i, delvis smälta upplevelserna och samla mig inför en längre period utan någon längre resa på gång.Färden tillbaka gick bra. Det var en lång dag med uppstigning kl. 4

Jag och min rumskamrat i Bryssel hade ett bra samtal igår. Om resor. Vi var eniga om att en följd av resande är att man genomgår förändring. Om inte så är det ingen resa.Det är alltså resan inom sig som är det viktiga under färden. Att ändra tankesätt, vanor, livssyn.Kan likna det vid

De där tillfällena när man känner sig levande, här och nu. Där det känns som att tiden står stilla, om så bara för ett ögonblick. De är sällsynta.Jag har upplevt två sådana tillfällen, som jag kan räkna upp i sömnen.Det ena var på Tasmanien, vid Lake Dobson. Tittandes ut över

Jag har precis ätit lunch. Spenatknödel med sallad, smält smör och parmesan. Det var utsökt!God mat och öl gör något med humöret. Det kan till och med lyfta ens anda till oanade höjder. Jag kan nog redan nu säga att det här är en av de måltider jag kommer att minnas och prata om.

Jag har lite skrivkramp för tillfället. Letar efter något upplysande att skriva. Svårt för tillfället. Men det här är vad resor gör med mig. Tömmer mitt huvud för att kunna fylla på med nytt. Gott tecken tänker jag.Det här med bubblor. Jag gissar att folk hanterar sin egen bubbla på

Det har varit några intensiva dagar och därför har jag inte hunnit uppdatera dagboken ordentligt. Men för att göra en kort sammanfattning så har jag spenderat tre dagar i Warszawa där en anomaly har ägt rum. Vårt lag vann och det blev ett hejdundrande firande. Vi gick till en bar,

Självklart har jag ju haft en spellista med på resan. En mycketbra lista om jag får säga det själv. Omväxlande med något för alla smaker.En del låtar spelas oftate än andra och en del nynnas det på mer än andra. Nedan följer en lista över de som kanske dykt upp flest gånger i min

Next stop Seal bay people, wohoo! Ja, vår guide på turen till Kangaroo island var en riktig karaktär.Hon benämnde ön som sin ö, dvs Jen's island vilket fick mig att tänka på den irländska killen, Stephen tror jag han kallades, i Braveheart; "It's MY island!" Vår guide hade lyckligtvis

Reser solo. Ibland har det känts ensamt, på gott och ont. Men det har aldrig känts svårt. Nu är ju Australien inte det svåraste landet att resa runt i, men jag tycker ändå att jag lyckats hålla en bra linje som dessutom varit sann mot mig själv som person i de fall där det har känts som

En 3-dagarstur till Uluru har varit ändamålet med resan till Alice Springs.Jag tänker inte försöka beskriva det jag har sett, för det går inte. Inte ens bilder kan göra rättvisa. Uluru och Kata Tjuta är helt enkelt platser man behöver besöka för att få ett grepp om dess