Resdagboken
Queen Charlotte Drive - norra kusten av Sydon - NZ
Queen Charlotte Drive - norra kusten av Sydon - NZ

Bonneri, skogsbruk och turism

tisdag 6 mars 2007 Aoraki/Mount Cook, Canterbury, Nya Zeeland
  • 118 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

[u]6/3 Franz Josef på Sydöns västkust[/u] Har nu färjat över till Sydön. Det gick snabbt - 3,5 timmar. En gammal skraltig färja från [i]50-talet[/i], så hon hade mina sympatier. Rutten ligger lite risigt, så att om det blåser sydlig kuling från Antarktis kan de inte gå ut p.g.a. sjöhävningen. Får se hur det blir när jag ska tillbaka om någon vecka eller så.

Min upptäcksresa går annars enligt plan. Huvudnäringarna på NZ framgår av rubriken. Redan på 1870-talet hade man etablerade turisleder, och det är ingen risk att man glömmer bort varför man är här. Ibland är det faktiskt lite påfrestande för en gammal gubbe att hela tiden erbjudas äventyr, som man p.g.a. en och annan dålig erfarenhet sedan tidigare i livet känner på sig att det inte alls är något att ha. Om det finns något man kan hägna in och ta betalt för folk ska kunna se det, så gör man det här utan betänkligheter. T.ex. sprutande geysrar på Nordön. På så sätt blir allt rätt så kommersialiserat, och det känns lite trist ibland.

Annars är NZ nog det mest natursköna land jag någonsin besökt. Men jag är ju kanske inte någon sanningsvittne eftersom jag inte rest särskilt mycket. Allt nog - runt i stort sett varje vägkrök väntar någon sorts överraskning, och de fotografier jag entusiastiskt knäpper gör inte upplevelsen någon rättvisa. Sydön är vildare än Nordön. Åtminstone på västsidan där jag nu befinner mig.

Ekonmiskt präglas landets finanser av att man är mer råvaruleverantör än leverantör av färdigvaror. Ett exempel är att man exporterar timmer till länderna i Asien, istället för att förädla råvaran fullt ut som vi gör i Sverige. Detta innebär att man är mycket mer konjunkturkänslig. Kanske inge så konstigt med tanke på avstånd till andra länder, och att NZ som nation trots allt är en av de yngsta på jorden.

Just idag sitter jag i "havsytenivå" och tittar upp på en glaciär som ringlar sig nästan ända hit ner bland palmerna. Det är just den typen av paradoxer som gör landet så annorlunda. En annan situation är att man reser genom något som man upplever som typiska svenska Hälsingeskogar, då det plötsligt dyker upp en knippe palmer eller ormbunksträd bland tallarna.

Vädret har slagit om och blivit regnigt, men det gör inte så mycket efter sju veckor med sol. Och bönderna är naturligtvis jätteglada.

Bilder kommer så småningom. Jag har dock lagt in nya på föregående anteckningar som rörde Norfolk Island.

Anders Åstrand
Senast aktiv - från Stockholm, Stockholms län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem