Resdagboken

Nattligt besok

lördag 15 december 2007 Pinang, Malaysia
  • 312 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Passar val pa att dra av ett tredje inlagg nu nar jag anda har angan uppe. Passar alltid pa att skriva nar omstandigheterna ar de ratta, dvs utvilad, matt och garna ett par ol innanfor vasten samt ett skont tangentbord att lata fingrarna spela over.
Ska aterigen upprepa att era inlagg ar varda hur mycket som helst, det forsta man kollar efter ar de gula pratbubblorna nar man loggar in. Jag tanker alltid att jag ska ta mig tid att svara personligt, men det blir aldrig tid over kanns det som.

Resan fran Hat Yai ner till Butterworth i Malaysia foretogs med tag och kostade endast 35 kr. Det var fyra faranger pa taget och alla skulle till Penang, sa vi tog sallskap pa farjan over sundet. Forutom mig sa var det ett Canada-USA-par i min alder och en kille fran Chile som hette Franciscus, han hade varit ute over ett ar och rest. Vi promenerade gemensamt genom Georgetown till avsett guesthouse som hette Blue Diamond Inn. Jag foreslog mitt sallskap en taxiresa dit istallet som skulle ha kostat oss 5 svenska kronor var, nu nar vi var trotta, hungriga och med de tunga ryggorna pa ryggarna och de lost sittande flipflopen pa fotterna sa att man maste spanna isar tarna nar man gar sa att man inte tappar de namnda och slar i tan i den hoga trottoarkanten, men nej, det var ju pa tok for dyrt for mina dumsnala nya reskamrater.
Men fram kom vi till slut, och nar personalen berattade att det var slut pa "dorms" sa sankte sig en mork hinna over ansiktena pa mina nya inte alltfor valbestallda kamrater. Jag tog gladeligen det sista enkelrummet som fanns kvar utan att overlagga med de andra. Priset for detta rum var 42 kronor och nar jag fick se standarden sa ville jag heller inte betala mer, kan saga att de var ett av de sunkigare rummen jag bott i under min resekarriar. Tog mig en funderare om jag skulle ner och avboka och forsoka hitta nagot annat men jag var alldeles for trott, svettig och allt det dar. En natt fick ga, sedan nytt stalle, eller land, i morgon. Mitt rum visade sig inte bara vara skabbigt utan ocksa Malaysias mest lyhorda och myggvalkomnande rum ocksa, flakten som satt tre meter upp i taket kunde ocksa kategoriseras som ett skamt. Toaletterna i korridoren vill jag inte ens namna.
Myggorna, varmen och livemusiken nere i restaurangen till trots sa stog John Blund dar och kastade grus i ogonen pa mig och jag sov snart som ett litet barn.
Strax efter tva pa natten sa vaknar jag av att jag hor en nyckelknippa skramla utanfor dorren och helt plotsligt sa oppnas min dorr fran utsidan, alltsa jag hann fan inte tanka men jag flog upp pa en sekund och motte inkraktaren i dorren och fragde vad fan som pagick, bast att mota Olle i grind sa att saga, och dar star fantratten fran receptionen, en snubbe med rastafari-pipskagg ,virkad luva och majatrumpeten i mungipan, stammandes nagot om att han bara "checking the room", ah jag blev sa arg och kommer inte ihag allt jag sa till honom i mitt adrenalinstinna tillstand, han hade inte en enda bra forklaring till vad han skulle in i mitt rum och gora. Till slut sa dramde jag igen i dorren i ansiktet pa honom och gick och la mig pa sangen igen, nu i ett ytterst klarvaket tillstand med blodet pumpandes innanfor tinningarna. Vad hade han gjort om jag inte varit i rummet? Lansat mitt bagage pa vardesaker, jag vet fan inte.
Nar jag lugnat ner mig lite kande jag hur det kliade pa vissa stallen pa kroppen, kunde det vara hemvisst for bedbugs i denna sunkiga madrass kanske, ja varfor inte, som gradde pa moset, eller russinet i luccebullen kanske i denna arla Luciamorgon. Vid utcheckiningen nasta morgon stallde jag alla tre i receptionen mot vaggen och fragde hur fan de hade tankt egentligen. Ingen av deras samlade ursakter och forklaringar kopte jag och jag lamnade stallet med bestamda steg.
Detta ar enda gangen pa resan hittills som jag har blivit arg faktiskt och det ar ju tur att jag inte ar langsint for nar jag hade kommit runt hornet in pa nasta gata sa hade jag glomt hela episoden.
(Jo forresten, jag sydde ju upp annu en kostym i Thailand, dar de betedde sig lite amatormassigt och borjade snacka om priset efter att alla grejerna var klara for leverans, da kande jag lite hur sinnet rann till och sa at dem att om det var sa att de skulle diskutera nagot vi redan var overens om sa kunde de behalla bade skjorta och kostym inte fa nagra pengar alls av mig, ja da var det ok anda...)

Mitt nya bostalle i Georgetown blev lite dyrare och heter Cathay Hotel och har varit inspelningsplats for filmen "Skuggan av Rangoon" med Patricia Arquette. Har betalar jag ca 120 kr natten, men det ar frascht, tryggt och med egen toa och rekordelig personal. Ett gammalt kolonialhotell med den dar ratta kanslan med spegeldorrar och hogt i tak.
Tre natter blir det pa detta hotell men i morgon drar jag upp till Thailand igen. Jag gillar Georgetown trots allt och har finns sa jakla mycket god mat sa ni kan inte ana, hit ska man verkligen aka om man gillar olika landers gatumatskultur. Jag var till Little India igar och bara pekade pa en ratt pa menyn och sa att det dar vill jag prova, Laksa Penang hette det och var jakligt gott, sedan fragade om jag ville ha lite blablabla ocksa och da sa jag att det skulle nog smaka, och det gjorde det minsann. Med magen full och tanken att reagerar inte magen pa det har sa klarar jag nog det mesta. Har aven atit ostronomelett och stingrocka tikka masala och en massa annat spannande och har aldrig blivit besviken.

Om man inte vill promenera sa kan man ju alltid ta en riksha vilket ar ett billigt satt att ta sig fram, aven om jag alltid tycker synd om de seniga gubbar som maste trampa runt i stan hela dagarna. Min chaffis for dagen som skulle ta mig till bankgatan hade trampat riksha anda sedan 1978 och sag en alltmer tynande tillvaro. Da nar han borjade sa fanns det ca 4000 rikshor och idag bara ca 400 kvar. Jag fragade om han hade nagra vaxlar pa hojen men det hade han inte, "But I have brakes" sa han sedan stolt, vad bra tankte jag da.

Idag fick jag for mig att jag skulle ta mig en tur ut pa on och kolla lite och inte bara hanga i stan, sa jag tog lokalbussen ut till vad som skulle forestalla Penangs fladiga resortbeach, Ferringhi eller nagot i den stilen, men jag fattade aldrig grejen, det var fullt med stora monsterkomplex till hotell men ta mig fan den mest patetiska och skitiga strand jag sett pa lange. Fa vasterlandska turister i sikte men desto fler mussar i full mundering befolkade stranderna. Det smakade inte mera och det var tur att jag inte checkade ut i morse och flyttade ut dit. Traffade daremot en annan "farang" pa bussen ut dit, vi var de enda vitingarna i detta gamla akdon. det visade sig att han hade varit ute och rest i TIO ar, bla fem ar pa bara Sumatra, han var ute pa sin pilgrimsfard sa han. En helt vanlig (ja inte riktigt kanske) amerikan fran New York som hade gatt pa universitet och allt och hade rest lite i Latinamerika tidigare och kommit pa att han gjorde ju bara at en tiondel sa mycket pengar nar han reste som mot nar han var hemma i staterna, sa da drog han till Asien for ca tio ar sedan och har inte atervant annu. Man kan aldrig komma tillbaka till det dar livet hemma nar man en gang har blivit "easternised" som han uttryckte det.

Nej nu ar jag fan trott, skriv till mig nu fran vintermorkret dar hemma. Det kanns extra mycket nu i jultider ska ni veta.
God Jul och God Natt

Frank Bladh
Senast aktiv - från Mora, Dalarnas län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem