Resdagboken

Sista landet!

måndag 7 april 2008 Puno, Puno, Peru
  • 134 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Hej igen mina trogna lasare!

Kul att se att det ar sa manga som laser och skriver tillbaka - tack! Tyvarr bär det emot att sitta instangd pa internet-caféer alltfor ofta.

I La Paz klarade vi av cyklingen utan storre incidenter, tva stycken vurpade och fick en del blamarken och skrubbsar men det var lindrigt med tanke pa vad som hade hant om nagon hade kort over kanten. Pa sina stallen var det stup pa 600 meter direkt utanfor vagrenen, räcken saknades och vagen var full av rullgrus och stora stenar. Som (o)tur var sa hade vi regn och dimma under den oversta delen sa vi anade, mer an sag, vad som fanns utanfor den 3 meter breda vagen. Pa sina stallen fick vi bära cyklarna over ras som orsakats av regnet, det var bade stenar och tjock lera sa vi var inte snygga nar vi antligen nadde botten. Men kul var det, att cykla 43 kilometer utan att ta mer an ett fatal tramptag hander inte sa ofta.

San Pedro-fangelset fick vi aldrig komma in i, det sades att det hade varit for manga incidenter dar inne pa senare tid. (Ett boktips ar boken El Choko, jag laser den nu och det ar skrammande lasning om en svensk som satt 8 ar i detta fangelse for knarksmuggling. Finns pa pocket!)

Efter La Paz satte vi av mot Copacabana, en liten mysig stad vid stranden av Titicacasjon (ca. 3 840 m.ö.h.). En dag gjorde vi en battur till den (for Inka-indianerna) heliga Solön. Har fanns lamningar efter den tidiga inkakulturen och det sägs att man tranade pa att bygga hus och annat har innan man satte igang med att bygga Machu Picchu. Naturen pa ön paminnde mer om Grekland med vita strander, glittrande gront vatten och hoga klippor. Men i Grekland ser man inte snokladda, 6500 meter hoga, bergstoppar i fonden. Sjalvklart var vi tvungna att ta ett bad, vattnet var friskt men lite kallt, jag gissar pa 16 grader. Barnen som bodde i byn kom och tittade storogt pa de konstiga gringosarna som hoppade i frivilligt. Pa kvallen at vi en suveran Titicaca-forell, alldeles nyfiskad.

Efter nagra dagar i Copacabana akte vi nagra kilometer till den peruanska gransen och fortsatte hit till Puno. Har stannar vi tva natter och har hunnit med en visit pa de Flytande öarna. For flera hundra ar sedan bosatte sig ett gang fiskande indianer pa sina batar som lag ankrade en bit ut fran land i nagra vassruggar. Efterhand blev batarna till plattformar, storre och storre och i dagslaget bor ca 1 000 personer pa dessa vassöar. De har skola, sjukstuga och (tyvarr?) solceller och tv ute pa oarna. De lever pa att fiska och att salja vass med mera till "fastlanningarna" och - sa klart - pa oss turister. Nyss var jag pa Coca-muséet och fick veta mycket intressant om coca-bladets historia. Har i de delar av sydamerika som vi ar ar det mycket vanligt att folk tuggar coca-blad, speciellt de fattigaste med de tyngsta jobben. Coca-te/-godis/-tuggummi m.m. finns att kopa overallt och det rekommenderas mot hojdsjuka som ar ganska vanligt bland turister ( huvudvark, yrsel, diarrér m.m). Sa lange man intar cocan genom munnen sa blir man inte beroende men om man skulle sniffa/roka/injicera sa ar det varre.

Igar at vi Alpacka som ar slakt med Laman men har ett ljusare kott - mycket gott! Ikvall ska jag prova en lokal delikatess namligen (...och sluta läs här om du gillar gulliga husdjur!) helstekt marsvin.

Vadret ar varmt och soligt pa dagarna men under 10 grader varmt pa natterna. Jag har matt bra hittills (peppar. peppar...) men i morse var en stor del av ganget lite, eller något mer, magsjuka/hangiga/febriga. Hoppas bara att det gar over innan det ar dags att ga Inka-leden, resans hojdpunkt.

Over and out!
//Adam

Adam Källström
Senast aktiv - från Falun, Dalarnas län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem