Resdagboken

Oberoendeframkallande bistånd, tack.

torsdag 16 december 2010 Bobo-Dioulasso, Hauts-Bassins, Burkina Faso
  • 339 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Åh, jag är så glad att jag är född i sverige! Vi har det så himla bra har jag förstått. Jag visste ju att vi har det väldigt mycket bättre materiellt sett, men det är inte förrän nu jag inser hur skönt vi har det rent psykiskt. Eller är det jag som romantiserar Sverige?

Hmm, hur ska jag förklara mig? Det är så mycket som känns oäkta här, till att börja med. Alla har minst två partners och har man en i Frankrike kan man klara av att ha två här. Dessutom kan man samtidigt stöta på andra man ser, utifall att man skulle kunna byta upp sig. Man kan aldrig veta om nån är ihop med någon, även om man frågar. Det märks liksom inte, och även om man ser dem tillsammans märks det sällan. Ibland kan man till och med få veta att någon har barn först efter några månaders vänskap... Och då är det nån annan som berättar det för en. Många snackar skit, många ljuger, många har baktankar. Folk går på andras begravningar för att om man aldrig går kommer ingen komma på din begravning.

Dessutom är det sysslolösheten och bristen på ntreprenörsskap och initiativ. Jag är säker på att om folk bara spelade sina kort lite bättre skulle de få det bättre materiellt sätt. Man kan möta vuxna som man vet sitter och dricker te mest hela dagarna som klagar på att det inte finns några jobb och att de inte har pengar. Många går upp tidigt och går och lägger sig sent, dagarna är längre, men mindre effektiva än hemma. Vad ska du göra imorgon? Jag ska hälsa på en kompis mellan 9 och 11, sen ska jag hem och vila mig lite, sen kommer jag nog dricka te på eftermiddagen. Folk spenderar sin tid på ett helt annat sätt och det är inte konstigt om någon egentligen inte gör mer än äter, dricker te, pratar med sina vänner och ber sina böner dag ut och dag in. Och sen nån gång innemellan sysselsätter sig med nått som ger lite pengar. Även den som har ett jobb kanske gör lika mycket på en dag som jobbande människor i sverige gör på ett par timmar. Och det är inte en överdrift överhuvudtaget.

Dessutom tror jag att mycket bistånd som getts har förvärrat situationen här. Den har getts utan tanke på framtiden och bidragit till att skapa ett samhälle där folk ibland hellre sitter och väntar på att bli fattig nog för att på bistånd istället för att göra något själv. Men vad vet jag? Om jag åker ut på landet mer kommer jag ju träffa på dem som går upp kl fem, sopar gården, hämtar vatten, går till sin åker, jobbar hårt i solen på sin odling, kommer hem och tar en dush, lagar mat (vilket är mycket mer omständligt här än hemma), äter, skrubbar uteplatsen, kammar ut och flätar ett av barnens hår, klyver ved, osv osv. Jobb utan ände plötsligt.

Men just det där att det är så svårt att lita på folk. Till och med i samma gränd kan det vara flera som sitter dag ut och dag in i samma gäng och dricker te, men som inte har pratat med varann på flera år efter nått stort bråk. Och plötsligt kan två vuxna kvinnor börja skrika på varann mitt på gatan och slita i varandra så att perukerna och kläderna flyger åt alla håll tills folk strömmar till och särar på dom och håller fast dom tills dom lugnar ner sig.

Men det är det som jag gillar med afrika, tror jag. Att livet kommer lite närmre här. Det blir liksom lite färggrannare, i både fula och vackra färger. Det här inlägget har jag råkat fokusera på dom fula, men jag hoppas att ni inte tar det som de utmärkande dragen för Afrika. Vi får komma ihåg att det är en del av min bild efter att ha sett kanske en halv procent av Burkina faso.

Idag har jag spelat djembe, den typiska afrikanska trumman. Jag kopplade ihop tre japaner med centret dör jag bor för att de ville spela, och när jag såg deras första lektion fick jag jättelust jag med. Så jag har tagit några lektioner med dem och det är verkligen kul! Lite småsvårt, men jag hänger i alla fall med någorlunda. Och japanerna är härliga.

Häromdagen hade jag en riktig turistdag då jag blev inbjuden av två engelsktalande vita som ändå hade en plats över på ena motorcykeln. Vi träffades genom min kompis Salif som är en guide. Vi åkte till Dafra där det finns en damm med heliga kattfiskar i. Helt bisarr upplevelse att gå till den genom spåren av alla offrade höns och se på Salif som matade de giriga fiskarna med inälvor. Stora, mörka fiskar med vidöppna stora munnar som sträckte sig upp ur vattnet för att få sig en munsbit. Sen åkte vi till Geguiette där man kan bada i älven, men till en mycket finare del än var jag har vart innan med killarna på bänken. Det var verkligen jättefint där med all grönska och ett baobabträd som hade fallit över älven och strömmen som tar en med om man bara lägger sig raklång och flyter. Härligt härligt. Och Katie och Scott var härliga med. Och Salif är allt vad jag inte har beskrivit här ovan. En superbra kille som värdesätter andra saker än snabba pengar. Sköööönt!


Jahapp hörrni, jag saknar saffransdoft och pepparkakor och glögg och sånt, så ni får gärna äta lite för mig också!

Puss och kram!

Elina Edler
Senast aktiv - från Addis Abeba, Etiopien
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem