Resdagboken

Dagen före avgång

måndag 4 juli 2011 Uppsala, Uppsala län, Sverige
  • 110 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Om en dag börjar resan mot Ryssland. Men resan in i Ryssland började redan för en vecka sen. På Ryska Ambassaden i Stockholm.
 
Efter att Daniel redan gjort ett misslyckat besök till Gjörwellsgatan 31, blivit avvisad och insett de enorma köerna och ambassadens polska riksdag till kösystem så återvände jag till samma scen dagen efter.
 
Ambassaden öppnar nio. Jag är där halv åtta. En man sitter redan på trappan utanför, uppenbart mer luttrad än jag, med matsäck, termos och morgontidningen i knäet. Jag sätter mig på trappsteget nedanför. Och så väntar vi
 
Klockan åtta börjar fler människor droppa in och slå sig ner i trappan. Tre, fem, elva, femton, tjugosju, fyrtiotre. Trappan fylls snabbt och det känns som om att vi köar inför biljettsläppet till en konsert. The One and Only. Alla ställer sig upp och vi trycks mot säkerhetsgrindarna som separerar Konsulära Avdeningen från raden av aspiranter.
 
Grindarna öppnas och vi knuffas in av trycket. Jag rycker åt mig en nummerlapp precis efter säkerhetskontroll. Nummer två. Jag kommer att sitta på tåget tillbaka till Uppsala på ett litet kick. Men se det tyckte inte Jonas på Trygg Hansa.
 
Efter att ambassadens tjänstemän tittat på min visumansökan (och raskt skickat tillbaka den under säkerhetsglaset) blev det dags att komplettera. Jag saknade Insurance Certificate. Men Jonas på Trygg Hansa var väldigt tillmötesgående. Han skulle omedelbart faxa rätt intyg. "1 minut max." Så jag gick in igen, lurpassade på ett ledigt bås och kastade mig före en rysk dam i volangklänning. Ambassadtjänstemannen skakade på huvudet och trycket det faxade papperet mot rutan. Lite text och längst ner i vänsta hörnet en bild av en pdf-fil. Han kan väl ändå inte ha varit så korkad tänkte jag och slog numret en andra gång.
 
Trygg Hansa vill inte kännas vid misstaget utan kopplar mig omedelbums till Jonas.
    Jag sa:
    "Det var bara en bild av en pdf-fil på papperet som du faxade. Det måste ha bivit någonting fel."
    Jonas sa:
    "Men den är bara att klicka på."
    Jag sa:
    "Men asså, den är ju liksom på ett papper! Man ju inte klicka på ett fax. Det är ju liksom en utskrift bara."
    Jonas sa:
    "Nu förstår jag inte vad du menar."
    Då sa jag ingenting mer.
 
Jonas var borta i kanske 8 minuter (vilket är en väldigt lång tid när man pratar i telefon) och när han sen kom tillbaka lät han både irriterad och lättad.
    Jonas sa:
    "Nu har jag skickat det till två av mina kollegor och de kan öppna allt utan problem. Båda två."
    Jag sa:
    "Men har de varsin egen fax?"
    Då sa Jonas ingenting mer.
 
Fem minuter senare hade ambassaden alla papper som behövdes och jag kunde officiellt lämna in hela min ansökan om visum. Bara en liten fråga från ambassadtjänstemmannen:
    "This is your company?" Han pekar på linjen där jag skrivit Akademiska Sjukhuset.
    "Ja, ja, ja." Jag viftar otåligt med handen. Svettpärlorna trängeer fram på pannan.
    "And you are the chef?"
    "Ja, ja, ja", säger jag samtidigt som det slår mig att han syftar på den engelska formen av chef. Och inte den svenska formen av chef som jag gjorde.
 
Men nu ligger mitt visum i alla fall äntligen på vardagsrumsbordet, glittrande och nyprintat. Mitt nya, ryska kockvisum.

Åsa
Senast aktiv - från Gattjina, Leningrad, oblast, Ryssland
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem