Resdagboken
Kameleont.
Kameleont.

Oldupai Gorge – mänsklighetens vagga – och första halvdagen i Serengeti Nationalpark

söndag 12 februari 2012
  • 266 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Efter besöket i Lake Manyara Nationalpark var det dags att bege sig till Serengeti Nationalpark. Vägen dit började med en stigning på en slingrande väg genom ett djungelliknande landskap för att ta sig upp på kanten av Ngorongorokratern. Väl uppe fanns en utkiksplats där vi stannade och fotade den fantastiska utsikten över hela den enorma kratern. I kikaren kunde vi se en elefant gå omkring långt därnere på savannen.

Därifrån körde längs med kratern och vidare genom Ngorongororeservatet (där vi besökte en massajby under dagen, vilket jag skrev om i föregående inlägg). Vi skulle köra tillbaka och ned i kratern den sista dagen på safarin, men först väntade en och en halv dagars safari i Serengeti Nationalpark.

På vägen dit stannade vi till för lunch på en av världens största arkeologiska utgrävningsplats, kallad ”Oldupai Gorge”, eller ”mänsklighetens vagga”. Oldupai Gorge är en vacker plats med en utsiktsplats och ett litet museum som vi besökte. I museét fanns en avgjutning av de 3,6 miljoner gamla fotspåren (av samma art som ”Lucy”) som ett brittiskt arkeologpar fann 1976, liksom fossil av numera utdöda djurarter och olika fynd av ben och verktyg. Det var mäktigt och svårt att ta in storheten i det hela när vi satt och intog vår lunch på en bänk i skuggan och blickade ut över miljontals års avlagringar i berget.

För att ta sig till utgrävningsplatsen Oldupai Gorge måste man ta en liten avstickare från den större vägen till Serengeti. Det var en dammig och gropig liten grusväg som fick vägen från Pite till Koler att framstå som rena rama autobahn. Plötsligt ropade vår chaufför och guide Herman ”kameleont!” och stannade bilen. Vi fick kliva ur och mycket riktigt kröp där en kameleont vid vägkanten. Hur Herman lyckades få syn på den från bilfönstret är en gåta, för nu förstod vi verkligen hur väl en kameleont kan maskera sig genom sina färgförändringar. När den kände av vår närhet ställde den sig blick stilla i ett grönt litet buskage – skiftade till exakt samma gröna nyans - och vajade, som om den försökte föreställa ett grässtrå i vinden. Det såg otroligt lustigt ut.

Det var på vägen till Serengeti vi hamnade mitt i ”migrationen” som den kallas, det magnifika naturskådespel i Serengeti i Tanzania och Massai mara i Kenya som innebär att enorma hjordar med gnuer och zebror i sin jakt efter bete och vatten vandrar från område till område längs en bestämd väg, som upprepas år efter år och som leder hjordarna i en cirkelbana mellan de båda parkerna. Där var gnuer, zebror och thomson-gaseller vart man än tittade. Det var svårt att begripa hur många djur som fanns runt omkring oss. Vissa stod lugnt och betade medan andra satte fart och skenade iväg så att dammet yrde, enbart för att en annan gnu eller zebra hade fått för sig att springa. Ordet ”flockbeteende” fick plötsligt en väldigt tydlig innebörd. Springer en så springer alla, ungefär. Nervösa djur! Men det skulle jag nog också vara om jag var omgiven av lejon och hyenor som inte vill göra annat än att sätta tänderna i mig...

Väl i Serengeti Nationalpark vek Herman av från den större grusvägen in på en liten stig. Det var första gången vi faktiskt körde ut på savannen vilket pirrade lite extra i magen. Han hade fällt upp taket och körde långsamt så att vi kunde stå upp med kikarna om vi ville.

Bland det första vi såg var en stor elefanthanne som gick jämte oss. Den korsade stigen och ställde sig och kliade sig i ändan med hjälp av en stor pinne som stack upp ur marken. Sedan tog han snabeln och kastade upp sand på ryggen för att svalka sig. Vi stod och gapade och beundrade den länge och väl. Den var så fin! Längre bort på savannen såg vi resten av elefanthjorden stå och beta.

En kort stund senare körde vi fram till några grushögar och Herman stannade motorn. Han sade ”cheeta” och pekade upp mot en av högarna och då fick vi se den. En gepard som låg där och solade. Jag fick gåshud. Det var så fantastiskt att få se det vackra kattdjuret med de ”svarta tårarna” i ansiktet, det lilla huvudet och den långa, slanka kroppen. Vi såg den på ganska nära håll i kikaren men tyvärr hade kameran inte riktigt samma kapacitet. Jag önskade att jag hade slagit till på ett teleobjektiv innan vi åkte, men det var ju för sent då. Jag tröstade mig med att vi i alla fall fick se den väldigt tydligt i kikaren.

Efter det körde vi runt lite på måfå kändes det som (även om Herman säkert visste var man skulle leta efter djur). Vi åkte bland annat förbi en ”hippo pool” full med flodhästar och vackra fåglar. Det var läckert att se enbart flodhästens näsborrar och ögon sticka upp ur vattnet. Även de är ju mästare på att kamouflera sig.

Efter några timmars ”game drive” var det dags att åka till hotellet, Serengeti Sopa Lodge. På vägen dit åkte vi genom ett mera ”skogigt” landskap där det fanns mängder av schakaler, olika sorters hjortar (vattenbock, topi och grant's gaseller) giraffer och olika sorters fåglar, bland annat några som hette ”helmeted guinea fowl”, ”superb starling”, ”grey crowned crane” och ”kettle egret” (se bilder).

Hotellet låg uppe på en liten bergsida med utsikt över Serengeti. Det gick i bruna färger och smälte bra in i landskapet. Vi blev förvånade över hur pass bra standard det var. Som ett fint hotell, mitt ute i bushen. Det hade vi inte väntat oss. Inredningsstilen var.. tja, tänk ”flintstones”. Grova, stabbiga trämöbler och terracottafärgade väggar. Passade rätt bra för att vara Afrika, faktiskt. Vi ankom till hotellet cirka 18.30, helt slut efter en hel dags körning med en massa nya intryck. Det blev en varm dusch, ut med de dammiga kontaktlinserna, därefter en tre-rätters middag på restaurangen. Sedan stupade vi i säng och somnade som två små barn till ljudet av hyenaskrik, apor och fågelläten. Dagen därpå var det dags för en hel dags ”game drive” i Serengeti...

Jenny Emilia Lidman
Senast aktiv - från Stockholm, Stockholms län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem