Resdagboken

Vi velar

måndag 19 mars 2012 Bolgatanga, Upper East Region, Ghana
  • 292 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Synd att resdagboken ar sa ouppdaterad. Vi bestamde att vi inte ville ha nagot projekt i Bolga eftersom det bara hade blivit typ tva veckors prao-kansla over det hela. I stallet var vi nojda med stan (las supertrotta pa Bolga) och ville lamna sa snabbt som mojligt. Men da kom Doris tillbaka fran Kumasi och i onsdags, var nast sista kvall, fick vi separationsangest och bestamde oss for att stanna en helg till. Fast Majas bankkort behovde fortfarande hamtas i Ouaga – det blev en tur&returresa over en natt. Ouaga var trevligare an nagonsin. Aven om Jonna ar lite pa helspann fortfarande fanns ingenting som kunde vara det minsta hotfullt. Vi blev ocksa taggade pa att lara oss mer franska vilket resulterade i att vi satt med varsin burkinsk tidning pa franska hela vagen hem till Bolga. Laste bade om ris och Rihanna.

Vi har dessutom testat pa att vara illegala invandrare. Dock kan vi inte saga att det innebar mycket spanning eftersom vi inte visste om det sjalva forran vi forsokte korsa gransen och fick bota. Vi trodde att 90dagars visum betyder att man far stanna nittio dagar men icke. Vi borde last stamplarna noggrannare. 60 dagar var max, vi overstayed fyra dagar ungefar, ratt ovart.

Forra veckan var det festival infor planteringssasongen i kringliggande byar. Vi besokte tre stallen under tva dagar. Det basta var att alla, enligt traditionen, gick runt i handdukar. Man vet inte riktigt varfor men det ar sa det ska vara. Alla sag ut som att de var pa vag till duschen. Vi drack mycket pito, lokala olet, och tittade pa vilda dansen. De sjong fint och stampade med jarnskrot kring vristerna. For dansarna var handduksregeln inte lika viktigt, dar sag vi allt fran barcelonamossor och halsdukar till volangkjolar. Fargglatt var det i alla fall!

Under festivalen dansade vi faktiskt ingenting. Men det har vi tagit igen i helgen da vi gick ut for forsta gangen i Bolga, till en klubb som heter Soul Train. Det var var van Louis och hans kusin som tog oss dit, annars hade vi aldrig hittat. Det blev mycket dans, vi fick till och med komplimanger for vara goda forsok. Det basta var att hora att vi var battre an vissa ghanianer.

En annan dag akte vi med Doris ut till Pwalungu dar kvinnorna som fick vara getter for tre ar sedan bor. Alla satt under samma trad som sist och vi fick hora dem beratta vad som hant med getterna och hur det hjapt dem. Den basta historien var en kvinna som sa att ”var skulle jag annars fatt en get ifran? Nagon man skulle komma till byn och anmala att an old lady stole my goat”. Och det hade ju inte slutat bra, sa hon var tacksam. For att visa att man ar tacksam och glad sa dansar man ju saklart. Och vi var ju tacksamma att fa hora historierna, sa vi dansade vi med.

Vi kan ocksa med stolthet beratta att vi ar godkanda ghanianska kockar efter att ha lagat en perfekt redred (friterad matbanan med bonstew) utan Doris narvaro. Och saklart utan recept ocksa.

Idag ar var sista dag, i morgon bitti aker vi upp till Ouaga igen. Mycket hejdaplaner, vi ska in till stan och handla det sista – ghanamusik och frukt till en stor fruktsallad till alla pa garden. Sen maste man ju saga hejda till de man traffat, skraddaren och tjejen i narmsta affaren (ghanas 7-elevenmotsvarighet).

Vi har tva veckor i Burkina dar vi ska forsoka hitta kulturella event under kulturveckan i Bobo-Diolasso. Mer an sa vet vi nog inte for tillfallet. Den 4 april lamnar vi afrikatt och firar pasken i Paris. Ser fram emot varsolen, svalt och skont tanker man sig.

Pusshej

Majonna Apelberg
Senast aktiv - från Göteborg, Västra Götalands län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem