Resdagboken

Borneo, baby!

onsdag 15 augusti 2012 Siburan, Sarawak, Malaysia
  • 460 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Efter en underbar 26 timmars flygresa med 3 mellanlandningar har vi, jag och min alskade Jakob, nu myst runt var forsta semesterdag i Kuching.

Redan pa flyget till Kairo (forsta strackan) insag jag att det var Jakob som var huvudpersonen pa denna resa.. Vi flyger med Egypt Air, vilka rent standardmassigt var bra. Sarbehandlingen pa planet var dock inte lika imponerande..
Tror du mig inte?

Bevis 1: Vi sitter pa flyget, pratar om allt och inget, livet leker! Maten ska delas ut och de kommer rullandes med vagnen. Den stannar precis bakom mig da en medresenar vill ha lite dricka. Eftersom jag ar torstig ber jag ocksa den kvinnliga flygvardinnan om ett glas vatten. "Du far faktiskt vanta pa din tur, vi startar med serveringen langst fram i gangen", sager hon utan att ens titta pa mig. Hon har namligen fullt upp med att titta pa Jakob. Och pa nat markligt satt lyckas hon le mot honom samtidigt som hon himlar med ogonen mot mig.
Spannande. Jag gor ett aktivt val att fokusera pa den kommande, underbara semestern.

Bevis 2: Maten ar uppaten. Efter att samma flygvardinna "inte kunde uppfatta vad jag sa" fick Jakob gora min drickabestallning. Av nagon konstig anledning fick han dubbla glas av det han bestallde. Hon forklarar fnittrande att hon rakade halla upp ett extra glas "Vill han hjalpa henne att dricka upp det? Tihi, blink blink" Darefter serveras han kaffe.
Jag sager - utan att bli tillfragad - att jag garna tar mitt efter maten. Kommentaren forsvinner ut i tomma luften utan mottagare. Nagonting borjar dovt att skava inom mig.

Bevis 3. "Nu tar jag garna mitt kaffe", sager jag trevligt till var personliga servitris nar hon tar vara tomma brickor. Jag ar nastan saker pa att den extremt langa utandningen hon darefter slappte ifran sig var personlig.

Skvalp, min kaffe satts ner framfor mig. "Mjolk...?" Bang, paketet med torrmjolk dimper ned pa min bricka. Eftersom jag blir ignorerad resten av flygresan har ingen hamtat min tomma kopp eller det halvfulla torrmjolkspaketet nar det blir dags for landning.
Surtanten narmar sig.
"Nu landar vi strax", kvittrar hon mot Jakob. "Fall upp brickan", vaser hon mot mig samtidigt som hon rafsar till sig det som star pa den. Hon haller ut torrmjolken over min handvaska som ligger pa satet bredvid. Uppenbarligen tycker hon inte att jag verkar ta illa upp eftersom hon inte for en sekund overvager att yttra nagot som ens avlagset liknar en ursakt.
Mallos tittar jag pa Jakob som sager nat kackt om att det var val pa tiden att han fick lite uppmarksamhet. Mission failed, vad galler att latta upp stamningen.
Jag borjar bli forbannad.

Mumlandes gar jag bredvid Jakob. Jag klagar pa behandlingen, maten och framfor allt over att min handvaska ar sa tung. I den ligger min Lonely planet guide pa cirka 4,5 kg, min pocketbok och aven Jakobs tegelsten till bok - tre samlade klassiker som han absolut var tvungen att borja lasa pa planet. "Kunskap ar aldrig tung att bara" sager Jakob brett leende, nojd med sin fyndiga kommentar. Hade han inte varit sa fantastiskt underbar kunde det ogonblicket slutat illa.

Darefter foljer proceduren som ar omattligt popular pa Egypt Air - noggrann granskning av boardingkort och pass. Fyra ganger innan forsta boardingen och nu pa god vag att bli lika manga pa mellanlandningen. Redan sur gar detta mig pa nerverna.
Efter att mannen vid sakerhetskontrollen leende fragar Jakob hur resan var hittills, foljt av diverse artigheter, samtidigt som han sager "hurry hurry" till mig och klappar i handerna brister det for mig.
Nu tar jag ingen mer skit! "Jag visar inte mitt boardingkort fler ganger! Nu racker det" deklarerar jag upprort for Jakob. Pa fragan "varfor?" svarar jag ett korthugget, tonarsaktigt "Nu ar det en princip! Jag vagrar!"

Nasta scen: Vi ska boarda. Detta innebar visning av boardingkortet.
"Vad ska du gora nu da?" fragar Jakob forsiktigt. "Ga forbi dem", sager jag och borjar forbereda mig mentalt. Vi narmar oss. Jakob visar lydigt upp sitt boardingkort och far sjalvklart ett installsamt "Trevlig resa" tillbaka.
Jag faster blicken i fjarran, tar det langa benet fore och marscherar forbi. Ignorerar "Excuse me miss" och fortsatter. Kan dofta segerns sotma. Tills plotsligt, en stor muskig man i uniform kliver in rakt framfor mig. Skit.

Jag ser Jakobs ryggtavla forsvinna in pa planet - tack for stodet - och har sedan tva man som bryskt kraver boardingcard och pass. Jag halar surt fram det. De kanner inte igen mig eller boardingkortet. Klassiskt.
Efter lite ordvaxling av varierande artighetsgrad slanger de till mig mitt pass och bordingkort och slapper ombord mig.
Jag mots av en leende flygvardinna som sager: "Om du visar mig ditt boardingkort ska jag peka ut din plats". Och sen blev allt svart...

Det drojde dock inte lange innan jag sag ljuset - det ar namligen 36 grader och mestadels sol har!

Imorgon ska jag uppleva min drom - vi ska till rehabiliteringscentret for orangutanger!!!

Hors snart igen!

All karlek

Maria Wigström
Senast aktiv - från San Juan, Puerto Rico
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem