Resdagboken

Hemma

onsdag 5 september 2012 Avesta, Dalarnas län, Sverige
  • 508 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Nu sitter jag hemma i Avesta och dricker morgonkaffe. En viss kontrast mot igår när jag vaknade upp i Budapest och när jag klev utanför dörren var jag mitt i storstadsvimlet. Här härskar friden och de gröna ängarna.

Om jag först plockar upp pinnen från det sista riktiga dagboksinlägget. Bratislava hade inte speciellt mycket att se utan jag vandrade mest runt och hängde på caféer och läste en bok. När jag vaknade upp andra dagen och skulle gå ut för att köpa frukost så stötte jag på två cyklister som gjorde sig redo för avfärd nere på innergården. Det var Alixe och Cha. Det visade sig att hon var en läkarstudent från Frankrike som hade cyklat längs Donau och han var en pensionerad ingenjör från Sydkorea som åkte på cykeläventyr och skrev böcker om resorna. De hade stött på varandra utan Wien och hade cyklat tillsammans sen dess. Jag beklagade att jag inte kunde haka på dem eftersom jag hade bestämt att stanna en dag till men eftersom de skulle till Budapest så var det inte osannolikt att vi skulle mötas på vägen. Jag önskade dem lycka till och de försvann iväg.

Nästa dag drog jag iväg mot Kamoroum vilket var ungefär halva vägen till Budapest. Det var en tuff cykling och jag stötte på ett par andra cyklister som jag hakade på en kortis men i övrigt cyklade jag ensam. Rätt så sent på kvällen kom jag äntligen fram och checkade in på ett hotell.

På fredagen drog jag iväg runt sju på morgonen och körde på för att hinna till Budapest innan kvällen. Problemet som cyklist är att det går vägar direkt in i Budapest men de får du inte cykla på utan man måste cykla i en halvcirkel norrut längs Donau och sedan svänga in i staden, vilket medför ett antal extra mil. Jag hade en karta men när jag kom till Ezstergom så var jag lite lost över hur jag skulle cykla vidare och då såg jag två cyklister en bit bort som jag cyklade ikapp. Dessa visade sig vara Alixe och Cha!

Så jag teamade glatt upp med dem och kunde för en gångs skull på hela resan slappna av eftersom Alixe hade en klockren guidebok för att ta sig in till Budapest per cykel. Jag använde en likadan när jag cyklade längs Elbe. Det blev en fantastisk dag för vi cyklade utan att stressa för Cha var tvungen att ta bilder till sin bok och vi stannade för både lunch, glass samt för att dricka något. Det var en fantastisk dag och det kändes roligt att dela den med några andra gentemot att cykla in i en stad själv.

När vi kom in i Budapest så svängde Alixe oväntat ned från en bro på en ö som ligger mitt i Donau och jag tror Cha hade stannat för att ta några bilder så vi tappade bort honom. Efter att ha konstaterat att vi nu var i Budapest så tog vi ett par bilder som syns i fotoalbumet. Sedan cyklade vi en bit till innan vi skiljdes åt, hon skulle bo hos en vän och jag skulle hitta ett hostel.

Jag gick in på McDonalds och åt en snabb måltid och cyklade sedan till Homemade Hostel längre ned på samma gata. Det skulle sedan visa sig att Alixes vän bodde bara typ 750 meter bort på samma gata.

Helgen spenderades sedan mest med att kolla runt i Budapest. Bland annat hängde jag en hel del med Jeff, en amerikan från San Fransisco. Vi gick på pubrunda med hostellet, gick på en guidad stadstur och gick till badhuset. På söndagen gick vi ut och tog en öl tillsammans med Alixe och hennes kompis.

På måndagen mötte jag upp en kompis och hans fru från Avesta, som av en händelse var på en sparesa i Budapest samtidigt som jag var där. På kvällen skulle jag och Jeff ha gått ut på en club som låg på ett hustak med utsikt över Budapest men eftersom jag inte såg till honom så gick jag ut och åt själv. Då hamnade jag i lag med ett gäng holländare som bjöd över mig till deras bord. Det var trevligt men annorlunda, jag tipsade dem lite om Budapests nattliv utifrån det jag visste och vi pratade lite allmänt om resande och sånt. De var typiska partykillar som hade rest till Budapest för att festa och träffa tjejer.

På tisdagen åkte jag först taxi till cykelshoppen för att hämta cykeln och det blev lite småpanik när ägaren inte var där och shoppen var stängd. Men han kom efter fem minuter och vi fick med oss cykeln och satte av mot flygplatsen. Jag småpratade lite med chauffören. Det visade sig att han hade varit säljchef på Vodafone innan den ekonomiska krisen och att taxijobbet bara var ett mellangig i jakten på ett bättre jobb. När vi sedan kom fram till flygplatsen gick allt väldigt smidigt och några timmar senare klev jag ut i ankomsthallen på terminal fem på Arlanda.

Borta bra men hemma bäst.

Det här inlägget blev såpass långt så jag skriver ännu ett sammanfattande efter detta så det blir enklare att läsa.

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem