Resdagboken
Pytteliten restaurang där jag äter middag ibland. God mat men obekväma stolar.
Pytteliten restaurang där jag äter middag ibland. God mat men obekväma stolar.

Månen ler mot mig

fredag 15 mars 2013 Nagasaki, Nagasaki prefektur, Japan
  • 338 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Hej!

Så är det fredagskväll igen, och jag har nu varit i Japan i tre veckor. När jag mycket trött och hungrig gick ut från labbet vid åttatiden ikväll såg jag månen för fösta gången. Den log mot mig så då blev jag glad =). Sen kom jag hem till korridorsköket och där höll min nyfunna vän och granne Carol på att laga Kenyansk mat (hon är från Kenya) till tonerna av diverse kärleksbalader. När jag åt middag kom Heisan också hem, han är från Egypten och han är ganska butter. Efter att Carol och Heisan en lång stund försökt övertala mig att dansa för dem så tog de saken i egna händer och börjar dansa. Sen droppar det in två Kenyanska vänner till Carol och de började också dansa. Jag satt fortfarande och åt och tänkte att detta var ju en ovanlig fredagsmiddag =)

Från något kul till något allvarligt. Jag har besökt Nagasakis främsta sevärdhet som är atombombsmuseet. Det var verkligen jätteintressant och sorgligt. I Nagasaki den 9:e Augusti 1945 bodde det ca 240 000 människor. Klockan 11.02 släpptes atombomben ”Fatman” över staden och inget blev någonsin sig likt. Större delen av staden totalförstördes. Totalt dog 73 884 människor direkt och 74 909 skadades, vissa av de överlevande lider än idag av sina skador.

Jag blev mest berörd av de personliga berättelserna som fanns återberättade av människor som förlorat sina familjemedlemmar, hus och alla ägodelar. Museet hade valt att också berätta hela den komplexa och intressanta historien som ledda fram till att Japan atombombades. Det handlade också mycket om hur de jobbar för en atomvapenfri värld.

Veckans gulligaste händelse var i måndags då jag gick till den lilla restaurangen med två bord (finns med på ett foto) och obekväma träsoffor. Plötsligt kommer det in en kvinna som går fram till mig och presenterar sig och pratar nästan bara japanska. Efter en del förvirring visar det sig att hon är ägarens fru och att han ringt efter henne eftersom hon kan lite engelska (så hon kom typ för att hålla mig sällskap!). Så himla gulligt.

Under avdelningen knäppa saker har jag fått lära mig att det i Japan är vanligt att det på restaurangen finns en bokhylla full med manga-serier (tjocka som pocketböcker). När man ska äta plockar man på sig en eller flera (jag såg en som tog 5st) och sen läser man. Det funkar precis lika bra om man är själv som om man kommit för att äta tillsammans med någon. Och det är alltså kostymgubbar och byggubbar vi pratar om!

En annan konstig grej som jag inte kan vänja mig vid är munskydden. Många japaner använder munskydd (10-40% beroende på vart och när) och vad jag har fått höra så är det främst för att skydda andra om man själv är sjuk men även för att skydda sig själv mot virus och partiklar. Tydligt kommer det farliga partilar från Kina hit så t.ex. förra lördagen skulle tydligen nivåerna varit ovanligt höga. Jag passade på att jogga men det kändes verkligen konstigt att jogga i stan när nästan alla jag mötte hade munskydd, till och med de som satt i bilarna.

Magnolian blommade över på bara några dagar men nu kommer den ena sorten efter den andra av olika sorters blommar. Tydligen är det inte långt kvar till körsbärsblomningen (Sakura på japanska). Min vän ägaren på restaurangen frågade ”Do you know sakura?”. Jag svarade ja och trodde att han menade min kollega Sakura men efter en stund förstod jag att det var körsbärsblomningen han menade :) Ja, mycket missförstång blir det här i Japanlandet.

Kram på er!
Maja

Maja Malmberg
Senast aktiv - från Uppsala, Uppsala län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem