Resdagboken

Världens länsgsta MC-tur

tisdag 18 november 2014 Jhong, Mid-Western Development Region, Nepal
  • 1377 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Natten var kall. Iskall. Och madrassen stenhård. Men det var en mysig lodge, utan värme. Första gången jag vaknade var klockan lite i 1 på natten. Jag hade hoppats att den skulle vara mer så att vi kunde gå upp och åka vidare.

Ungefär dem femtionde gången jag vaknade var det faktiskt lite ljus ute, så jag gick ner och kollade ut. Helt plötsligt ser vi att vi är mitt i dom stora bergen vi bara sett topparna av innan. När vi kom fram var det fortfarande mörkt, men nu när solen började gå upp så såg man dom. När solen nådde toppen på bergen lyste dom som guld!

Till frukost blev det äpplegröt, jag insåg att jag hade på tok för tunna kläder för att resa högre upp i bergen, men som en blixt från klar himmel vandrar en man förbi lodgen, han bär på en ENORM säck med långkalsonger. Jag köper mig ett par och så är vi klara för avgång. Eftersom vi kört genom en flod dagen innan så är skorna fortfarande genomblöta, och iskalla. Vi kör i någon timma innan vi hittar ett holländskt bageri där vi äter äppelkaka och dricker kaffe (det är mycket äpplen häromkring).

Ju närmare vi kommer desto högre reser sig bergen om kring oss. Vi börjar slingra oss upp för stora grus-högar och kommer till vad dom beskriver som öken. Det är kargt och kalt, inga växter, bara grus och sten. Och så dom gigantiska snöklädda topparna.

Luften känns tunnare, man behöver ta större andetag. Vägarna är obehagligt smala och stenrasen ser ut att vara väldigt färska. Efter 10 timmars körande dagen innan och ytterligare några timmar denna dagen så bryr man sig inte så mycket om det där. Vi ville bara komma fram till templet på toppen.

Efter oändligt med körande så kom vi faktiskt fram till det lilla templet. Utsikten härifrån var magisk och templet oerhört häftigt, men jag är glad att jag inte trekkat upp hit! Det finns en vägg med massa kohuvuden i metall, dom kräks vatten på folk som springer under dom. Vattnet kommer från en källa i berget och är iskallt. Det finns även två basänger man kan bada i, även dom iskalla. Jag hoppar både springandet och badandet och njuter istälelt av utsikten. Vi har kört 17 mil från Pokhara hit, det tog 15 timmar av körande. Då skall man också tänka på att dom första 8 milen snittade vi ca 60 kilometer i timmen.

Detta är inte en MC väg jag skulle rekommendera någon att köra. Det är utan tvekan det svåraste jag gjort på motorcykel, och absolut tyngsta. Kroppen värken och vi är helt slut. Men det är värt det! Vi har tagit oss in till mitten av Annapruna. Vi är 3 710 meter över havet trots att vi bara kommit upp en bit på berget.

Efter att ha slagits av dom stora bergens storslagenhet bestämmer vi oss för att försöka ta oss ner igen. 9 mil av sten, gropar, grus, forsar, ras och öken och sedan ytterligare 8 mil av kurviga bergsvägar. När vi kommit ner till Jomsom efter ca 2 timmar tar vi en kaffe och två kakor. Det är allt vi äter på vägen ner. Vi vill verkligen hinna så långt som möjligt innan det mörknar.

Om det var svårt att köra upp så var det extremt svårt att köra ner. Om fotbromsen är i för långt ner slår den i marken, om jag kniper för hårt på frambromsen börjar gruset att rulla och då rullar hela motorcykeln med. I extremt låg hastighet makar vi oss ner för dom slingriga bergen. Ibland är det grus, ibland STORA stenar, ibland gyttja. Jag tror vi lägger motorcykeln 5 gånger på vägen ner. Några av gångerna står vi helt stilla när vi välter, andra kör vi i så mycket som 3 km per timme.

När solen går i moln har vi kört nästan non stop varje vaken timme i två dagar på ett underlag som får min monsuntripp in till vattenfallet hemma i Goa att verka som en söndagsutflykt.

Vi är bara 18 kilometer från Tatopani när det blir svart, och bestämmer oss för att härda ut och ta oss dom sista 18 kilometrarna.

Känslan att få äta lite mat och sedan krypa ner i dom varma källorna var helt obeskrivlig skönt. Efter att dessutom ha fått ta en ordentlig dusch i varmvattnet så är man en helt nu människa!

En kvart till på motorcykeln genom mörkret hittade vi en lodge där vi tog ett rum och somnade direkt!

Fabian Mossberg
Senast aktiv - från Stockholm, Stockholms län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem