Resdagboken

Gorillas- Gorillas

tisdag 30 december 2014 Ruhengeri, Northern Province, Rwanda
  • 562 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

28/12-2014 – 30/12-2014

Den 27/12, på lördag förflyttade vi oss från Queen Elisabeth Nationalpark till nästa ställe, som skulle vara Lake Bunyonyi, men planerna blev ändrade eftersom en chaufför från Intrepid blev skjuten där för några veckor sedan. Han överlevde, men han blev skadad. Därför ändrade vi resan och tog oss till Kabale istället. Det mesta av dagen tillbringade vi i trucken och i Kabale hände inte heller så mycket. Vi tältade på en camping med pool, men vattnet var rätt så kallt. Detta var ett enkelt ställe, som låg på vägen mot Rwanda.
Dagen efter, den 28:e fortsatte vi mot Rwanda, vid gränserna tar det alltid väldigt lång tid, men det gjorde inte så mycket. När vi hade passerat gränsen, kände vi verkligen, att vi kommit till ett annat land, det var så mycket renare. I Rwanda har man t.ex. inga plastpåsar, vilket betyder genast, att det inte finns några vid vägkanten. Rwanda är oerhört fint, med många höga berg. Här är det högertrafik också. Belgien har lämnat en hel del spår efter sig, så även högertrafiken. Vi körde in i Kigali och besökte museet över folkmordet 1994, då ca en million Rwandier blev slaktade ab Sina Landsmännin. Det var en fruktansvärt påminnelse, och mördare och anhöriga till mördare bor fortfarande grannar och har förlåtit varandra. Befolkningen i landet är ung, framför allt bland den folkgruppen, som blev mördade.
Vi fortsatte sedan direkt till Ruhengeri, där vi hade bokat in oss på ett ställe med sovsalar. Vår grupp är uppdelat i två sovsalar, en till kvinnor och en till männen. Några i gruppen har uppgraderat till dubbelrum. Det kändes faktiskt skönt att veta at man får tillbringa tre nätter i säng igen, inte ligga i tält på en tunn skumgummimatta i tält. På kvällen fick vi info om hur gorillatrecken skulle gå till. Då blev jag så otroligt ledsen, eftersom Markus och jag var indelade i två olika grupper. Man måste ha ett tillstånd at besöka gorillorna, som bokas så snart mans betalat in 1000$ per person till researrangören. Sedan sköter researrangören resten. Det finns många par med i gruppen och inget av dem blev delade på, det var faktiskt bara vi. Vi pratade med vår guide, som sa, att tillstånden är klara, att det inte går att ändra. Han frågade också om någon av singlarna kunde byta dag, så vi skulle kunna göra ett försök i alla fall. Det tog en bra stund tills någon erbjöd sig, då var det lite lättare. Stanley pratade med en lokal arrangör, som sa att vi skulle försöka detta, att Clare 29 år från Australien skulle åka med mitt pass på måndag, och om det går bra, så kan jag åka på hennes pass som en 29-åring. Om det inte funkade för Clare, så betydde det, att hon kan åka som sig själv på tisdag och jag får vara utan gorillor. Ett högt pris, men jag tog den möjligheten. Och så funkade det. Men jag var så nervös för att det inte skulle fungera, därför var jag ledsen hela kvällen och kunde knappt sova på natten. Även igår var jag nervös fast jag hörde att Clare kom in med mitt pass. Men jaga kände inte för att göra så mycket, gick med några andra från gruppen till stan, och på eftermiddagen vilade jag någon timme. Imorse gick jag upp tidigt, tog på mig, det var frukost kl 06.00 och då skulle man redan gjort klart sin lunch, mackor, bananer och något att dricka. Halv sju blev vi hämtade med två jeepar, jag var hyr nervös som helst, eftersom jag hade Clares pass, och det är inte så lätt att gå som 29-åring, när man har fyllt 53. Passet var dock 7 år gammal, vilket förenklade det hela. Men det gick som smort.
Gorillatreck:
Vi ingick i en grupp med 8 personer, 6 personer från vår grupp och så tillkom ett par från Belgien. Vi hade en guide ned oss och två militärer, som skulle skrämma bort andra djur om de kom för nära, det finns både bufflar och elefanter i området. Vi kunde också anlita bärare, som gårdagens grupp rekommenderade starkt. Bärare hjälper även till när det blir för tungt och visar var man skall trampa, om det blir alldeles för lerigt. Jag hyrde alltså en bärare, som bar mina grejer, kamera, vatten, lunchen mm. Stigen var mycket smal och på vissa ställen väldigt brant och så var det ju mycket lerigt. En del plantor längs stigen var mycket taggiga, men det visade bäraren, så jag klarade mig någorlunda. Vi gick i ca 90 minuter. Guiden höll kontakt med spårare, som följer gorillorna hela dagen. Spänningen steg med varje steg, vi var så förväntansfulla. Efter 90 minuter mötte vi spårarna och de sa, att gorillorna var alldeles i närheten. Vi lämnade våra stavar, som gjorde mycket nytta under uppstigningen, våra väskor, maten och allt vi inte behövde ha med, tog bara våra kameror och stötte efter bara två minuter å två gorillaungar. Innan vi gick, sa guiden, att vi var tvungna att hålla ett avstånd på 7 meter, men att gorillorna kunde ibland komma närmare oss istället. De följande timmen är helt obeskrivlig. Vi kom så nära gruppen, som består av 23 individer, varav den yngsta är 3 månader. De har 4 silverryggar, men bara en som är den dominanta, som styr hela familjen. Denna träffad vi på strax efter. Vi stod väldigt nära dem, det var otroligt. Den dominanta silverryggen skulle förflytta sig mot oss och Markus stod i vägen, då slog hannen Markus i magen för att fösa bort honom. Han tog inte i, men Vi blev alla väldigt rädda. Markus blev efteråt väldigt stolt, att det var han som var så nära. Vi såg den lilla bebisen på tre månader, som diade sin mamma, upplevelsen går inte att beskriva. Det var helt underbart. Men efter en timme, skulle vi ta oss ner igen, mer än en timme får inte grupperna utsättas för turister, och detta bara en gång om dagen. Denna upplevelse var värt varenda krona och allt jobb inför.
På eftermiddagen tog vi det lugnt, duschade och berättade för varandra om våra upplevelser. Imorgon bitti bör det iväg igen, då kommer vi att lämna Rwanda och beger oss till lake Mburo i Uganda. Där kommer vi nog inte att ha internet, så där blir det inga nya inlägg, de får komma efteråt. Vi skall fura nyårsafton där, men här lever man mer med solen, går upp tidigt och lägger sig tidigt. Igår sa vi godnatt till varandra vid kl 20.15.


Deutsche Ausgabe:

Am 27.12. sind wir vom Queen Elizabeth Nationalpark weitergefahren und wollten ursprünglich zum Bunyonyi See. Aber vor einigen Wochen wurde auf einen der Fahrer von Intrepid geschossen, deshalb wurde der Plan geändert und wir sind nach Kabale gefahren, wo wir nur eine Nacht zelteten. Wir haben einen langen Tag im Lastwagen verbracht.
Am nächsten Tag ging es dann weiter in Richtung Ruanda. An der Grenze hat es wieder einige Zeit gedauert, aber es ging trotzdem leicht. Wir hatten ja unser Ostafrikavisum, da war alles klar, obwohl Markus’ und mein Pass mehr begutachtet wurde als die Pässe vom Australien. Ruanda ist ein wahnsinnig schönes Land mit vielen hohem Bergen, außerdem ist es viel sauberer als Kenia und Uganda. Hier wird auch auf der rechten Strassenseite gefahren, die Autos haben das Steuer links. In Kigali haben wir das Genozids-Museum besucht, wo viel Information über den Völkermord von 1994 ausgestellt ist. Diese Ruandier leben noch immer nebeneinander, die Mörder und die Angehörigen der Ermordeten. Innerhalb von 100 Tagen wurden ca 1 Million Ruandier geschlachtet.
Nach diesem Besuch sind wir weiter nach Ruhengeri gefahren, um dem Nationalpark Volkcanoes näherzukommen. Von hier aus gehen die meisten Ausflüge zu den Berggorillas. I Ruhengeri hatten wir zwei Schlafsäle gebucht, einen für Männer und einen für Frauen. Endlich mal eine Nacht im Bett. Darauf habe ich mich schon gefreut. Was aber vor dem Abendessen kam, hat mir wirklich schwer zugesetzt. Wir würden über unsere Gruppeneiteilung informiert, wie wir die Gorillas besuchen. Wir sind in der Gruppe einige Paare, die zusammenblieben. Das einzige „Paar“ das getrennt wurde waren Markus und ich. Ich war für eine Gorillatour am Montag eingeteilt, während Markus seine dienstags machen sollte. Das hat mich natürlich sehr sehr traurig gemacht, wir haben auch gleich mit unserem Reiseleiter gesproche, der uns aber sagte, dass das wirklich nicht einngfach ist. Die gorillazulassungen werden lange im Voraus geplant und gebucht, da ist nichts mehr zu ändern. Nach einiger Zeit hat Clare von unserer Gruppe sich bereit erklärt mit mir zu tauschen. Das bedeutete dan, dass Clare , 29 Jahre, mit meinem Pass am Montag an der Tour teilnimmt, während ich mit ihrem Pass an der Dienstagstour teilnehme. Das Ganze war aber völlig unsicher, falls wir aufgeflogen wären, könnte Clare ihre Tour am Dienstag machen, während ich ohne Gorillas klargekommen wäre. Ein fūrchterlicher Gedanke, aber der einzige Ausweg. Alles war total unsicher und ich hatte Probleme damit, mich auf die Tour zu freuen. Am Montag haben wir nur sehr wenig gemacht, waren mit einigen Leuten in der Stadt, haben uns einen Markt angesehen, am Nachmittag habe ich ein bisschen geschlafen, da ich die Nacht nach dem Bescheid nur zwei Stunden gechlafen habe. Clare könnte mit meinem Pass die Gorillas besuchen. Das brachte mich meinem Ziel schon etwas näher. Ich war aber nich immer sehr sehr unsicher.
Heute Morgen bin ich jedenfalls nochmal früh raus, habe meinen Rucksack gepackt, Brote zum mitnehmen gemacht und um halb sieben würden wir mit zwei Jeeps abgeholt und zum Haupteingang für die Gorillaexpedition gebracht. Und alles lief wie geplant. Ich hieß Clare und war 29 Jahre alt. Es war sehr einfach, da unser Reiseleiter uns zusammen mit einem lokalen Reiseleiter iingecheckt hat, ohne dass wir dabei waren. Ich musste aber zusammen mit unserer Gruppe, die aus 6 Personen aus unserer Gruppe und zwei Belgiern bestand noch einmal alle Formalitäten ausfūllen mit Name, Alter, Wohnort usw. Aber auch das ging gut.

Gorillatour:
Was wir danach erlebten, ist einfach unbeschreiblich. Zusammen mit unserem Fūhrer Oliver und zwei Soldaten haben wir uns nach einer kurzen Autofahrt mit einem Jeep mit Allradantrieb, der wirklich nötig war, auf den Weg gemacht. Wir könnten uns Träger mieten, die uns beim Tragen halfen, uns aber auch zeigzten wie wir gehen sollte, da der Weg sehr glitschig war. Die Gruppe von gestern hat uns das empfohlen. Ich habe mir also einen Träger gemietet. Wir bekamen auch einen Wanderstock. Die Soldaten waren dabei um gefährliche Tiere zu verscheuchen. In diesem Gebiet gibt es nämlich viele Būffel und Elefanten. Wir sind auf einem glitschigen Pfad gegangen, ziemlich schnell nach meiner Meinung, da die Luft ziemlich dūnn war. Vor der Tour bekamen wir einige Information über Berggorillas und über alle Regeln, wenn wir endlich da sind. Man darf den Tieren z.B. nicht näher als 7 m kommen. Nach ungefähr 90 Minuten durch Dickicht im Tregenwald sin wir auf die Rangers gestoßen, die die Tiere täglich verfolgen und vor Wildereren schützen. Jetzt waren wir sehr sehr nah. Wir haben alles unnötige abgelegt, Wanderstock, Rucksack, belegte Brote usw. Dann sind wir noch ca 50 Meter gegangen und sin auf die Familie gestoßen. Unser Familie besteht aus ca 30 Individuen, 4 Silberrūcken, Jungen in verschiedenen Altern, das jūngste 3 Monate. Es war unbeschreiblich, und wir kamen wirklich viel näher als 7 Meter. Alle hatten direkten Kontakt mit mindestens einem Tier. Markus hatte doch dem engsten Kontakt, er würde nämlich von dem Alfamännchen, einem Silberrūcken von mehr als 200 kg Auff den Bauch geschlagen, da er im Weg stand. Wir könnten die Familie genau 60 Minuten verfolgen, haben Babys bei Kletterūbungen zugesehen, beim Stillen, ja, es war einfach nur wundervoll, man kann das Erlebnis nicht mit Worten beschreiben.
Nach genau einer Sutunde war das Erlebnis vorbei, wir haben uns für den Abstieg klar gemacht.
Am Nachmittag haben wir nur sehr wenig getan, haben versucht das Erlebnis zu verarbeiten.
Morgen früh geht es wieder zurück nach Uganda zu einem See der Lake Mburo heißt.
Dort gibt es kein Internet, erwartet euch also keine neuen Nachricht. Aber die Nacht darauf Zelten wir in Eldoret, dort ist wahrscheinlich Wifi.
Ich wūnsche euch allen jedenfalls einen guten Rutsch ins neue Jahr.

Margit, Christer, Jonas & Markus Hagström
Senast aktiv - från Ruhengeri, Northern Province, Rwanda
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem