Resdagboken

På väg hem, Auf der Heimreise

söndag 4 januari 2015 Ruhengeri, Northern Province, Rwanda
  • 393 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

1/1-2015
Till att börja med önskar jag er alla en god fortsättning på det nya året 2015. Vi sitter nu igen i trucken på väg mot Jinja, en av Nilen källor. Där kommer vi att ha WiFi igen, då kan jag publicera det jag skriver ihop nu under resan. Igår körde vi till Lake Mburo Nationalpark, en underbar sjö med många flodhästar. Vi campade direkt vid sjön. Markus och jag h ar blivit väldigt duktiga på att sätta upp tälten, det går hur fort som helst. På själva campingen fanns många vårtsvin, som bara gick omkring och åt. Det fanns också en liten restaurang på stället, vilket underlättade att fira Nyåret. Vi åt inte på restaurangen utan Wilson, vår kock fixade en god middag till oss, istället, en god ox gryta med ris och grönsaker efter en mumsig grönsakssoppa. Vi var nere vid sjön ca 100 m från tältet och observerade flodhästar, som ibland dök upp vid ytan. Under dagen är de i vattne pga värmen och solstrålarna, men på natten är de uppe och äter fram tills strax innan gryningen. Vi såg också flera fiskörna. Egentligen var det planerat att vi skulle gå en tur i savannen, en slags vandringssafari på kvällen, men vi valde att göra detta istället idag på morgonen. Efter middagen och disken mm satt vi nere vid sjön för att beskåda solnedgången, därefter var det partytime. Det var inte så lätt att hålla sig vaken fram tills kl 00.00 och skåla in det nya året, men vi klarade det i alla fall. Här är vi två timmar före svensk tid, så kl. 22.10 varit dags för tältet. Vi sover faktiskt jättebra här fast jag vaknar lite då och då av konstiga ljud. Så hände det även inatt. Dagens frukost var planerat till kl. 5.45, och då skulle tälten vara nere och packade vi i bilen. Safari startade kl 6.30. Här är det minsann inga sovmorgnar! Kl 03.05 vaknade jag i alla fall av, aatt jag hörde många steg utanför tältet. Jag trodde att jag hade försovit mig, att de andra redan var uppe, men det var faktiskt flodhästar som åt utanför och även vårtsvin. Jag kunde i alla fall somna om och vaknade av alarmet i mobilen. Safarin var mycket trevlig, vi såg många antiloper, Gazeller och Impalas, men även Elan och många bufflar, zebror och vårtsvin, och så en massa fåglar. Flodhästar a hörde bara, fast väldigt nära. Vår guide, en ung kvinna från parken, berättade för oss, att flodhästar rör sig ofta mellan 20 och 30 km per natt för att kunna äta sig mätta, och vägen markerar dem med bajs. Varje flodhästs bajs luktar unikt, vilket gör, att de hittar tillbaka igen till sin plats i sjön. Efter två timmar hämtades vi upp av trucken och är nu på väg österut till Jinja. För en timme sedan stannade vi och åt lunch alldeles vid ekvatorn.


Deutsche Ausgabe:
Zuerst möchte ich euch allen ein gutes neues Jahr 2015 wünschen. Wir sitzen wieder im Lastwagen und sind auf dem Weg nach Jinja, wo eine der Quellen des Nils ist. Dort bleiben wir zwei Nächte. Ein Teil unserer Gruppe fährt morgen mit einer anderen Gruppe weiter zu den Viktoria falls in Malawi. Aber unsere Tour geht dem Ende zu. In Jinja haben wir wieder WiFi, da kann ich meine Einträge wieder publizieren.
Gestern waren wir nach einer ziemlich langen Fahrt im Lastwagen mit Grenzübergang von Ruanda nach Uganda im Lake Mburo Nationalpark angekommen. Wir haben direkt im Park, 100 m vom See unsere Zelte aufgebaut. Markus und ich sind mittlerweile sehr geschickt, und bauen das Zelt in wenigen Minuten auf. Um uns herum waren mindestens 20 Warzenschweine, die sich aaber ich von uns beim Fressen stören ließen. Im See lagen Nilpferd, doch meist waren sie ganz untergetaucht, hat Ben nur ab und zu einen Teil des Kopfes rausgestreckt um zu atmen. Es ist schon ein wahnsinnigen Gefühl diese Riesen 10 Meter vor dir zu haben. Eigentlich war für den Abend eine Safari zu Fuß geplant, aber dir Gruppe wollte sie lieber auf heute morgen verschieben, wir haben als umgebucht. Nach einem guten Abendessen, das Wilson, unser Koch für uns herzauberte, und wir gespült hatten, sind wir zum Restaurant am Campingplatz um uns auf den Jahreswechsel vorzubereiten. Wir waren alle sehr müde, einige von uns sind schon früh ins Zelt um zu schlagen gen. Wir haben es doch bis 0.15 Uhr ausgehalten. Hier in Uganda sind wir zwei Stunden vor deutscher Zeit, lagen also um 22.15 Uhr im Zelt, und sind auch gleich eingeschlafen. Den Wecker haben wir auf 5.00 Uhr gestellt, denn die Safari zu Fuß wir für halb sieben angesagt. Frühstück würde um 5.45 serviert, da müssten die Zelte aber in den Lastwagen gepackt sein. Katzen Wäsche in völliger Dunkelheit, mit einer Stirn Taschenlampe, ist nicht immer so einfach. Aber bevor der Alarm am Handy uns weckte, bin ich aufgewacht, habe viele Schritte ums Zelt herum hellrot. Ich glaubte, wir hätten uns verschlafen, dass alla anderen schon aufgestanden waren. Es war aber erst 3 Uhr in der Nacht und die Schritte kamen von Nilpferden und Warzenschweinen. Nilpferd haben sehr sonnenempfindliche Haut, und mögen auch nicht die Hitze, deshalb liegen sie tagsüber fast immer im Wasser und kommen nachts an Land um zu fressen. Während der Nacht können Sie Strecken von zwischen 20 und 30 km zurücklegen. Das haben wir heute morgen nämlich gelernt. Das muss eine große Anstrengung sein, bei deren Gewicht. Und diese Riesen gingen zwischen unseren Zelten. Ich bin dann aber wieder eingeschlafen und vom Alarm aufgewacht. Einige Mitreisende konnten nicht mitkommen, da die einen schweren Kater hatten. Die Safari zu Fuß war sehr spannend, wir sind in einer Gruppe von 8 Personen mit einer jungen Ugandierin zwei Stunden durch die Stempel gewandert, sind auf Büffel, Warzenschweine, Zebras, Antilopen, Impuls und Elane gestoßen. Wir erhielten viel Information über die Tiere und deren Gewohnheiten. Nach zwei Stunden wurden wir wieder von unserem Fahrer abgeholt und nun sind wir auf dem Weg in Richtung Osten nach Jinja, wo eine Quelle des Nils ist. Vereinen Stu1/1-2015
Till att börja med önskar jag er alla en god fortsättning på det nya året 2015. Vi sitter nu igen i trucken på väg mot Jinja, en av Nilen källor. Där kommer vi att ha WiFi igen, då kan jag publicera det jag skriver ihop nu under resan. Igår körde vi till Lake Mburo Nationalpark, en underbar sjö med många flodhästar. Vi campade direkt vid sjön. Markus och jag h ar blivit väldigt duktiga på att sätta upp tälten, det går hur fort som helst. På själva campingen fanns många vårtsvin, som bara gick omkring och åt. Det fanns också en liten restaurang på stället, vilket underlättade att fira Nyåret. Vi åt inte på restaurangen utan Wilson, vår kock fixade en god middag till oss, istället, en god ox gryta med ris och grönsaker efter en mumsig grönsakssoppa. Vi var nere vid sjön ca 100 m från tältet och observerade flodhästar, som ibland dök upp vid ytan. Under dagen är de i vattne pga värmen och solstrålarna, men på natten är de uppe och äter fram tills strax innan gryningen. Vi såg också flera fiskörna. Egentligen var det planerat att vi skulle gå en tur i savannen, en slags vandringssafari på kvällen, men vi valde att göra detta istället idag på morgonen. Efter middagen och disken mm satt vi nere vid sjön för att beskåda solnedgången, därefter var det partytime. Det var inte så lätt att hålla sig vaken fram tills kl 00.00 och skåla in det nya året, men vi klarade det i alla fall. Här är vi två timmar före svensk tid, så kl. 22.10 varit dags för tältet. Vi sover faktiskt jättebra här fast jag vaknar lite då och då av konstiga ljud. Så hände det även inatt. Dagens frukost var planerat till kl. 5.45, och då skulle tälten vara nere och packade vi i bilen. Safari startade kl 6.30. Här är det minsann inga sovmorgnar! Kl 03.05 vaknade jag i alla fall av, aatt jag hörde många steg utanför tältet. Jag trodde att jag hade försovit mig, att de andra redan var uppe, men det var faktiskt flodhästar som åt utanför och även vårtsvin. Jag kunde i alla fall somna om och vaknade av alarmet i mobilen. Safarin var mycket trevlig, vi såg många antiloper, Gazeller och Impalas, men även Elan och många bufflar, zebror och vårtsvin, och så en massa fåglar. Flodhästar a hörde bara, fast väldigt nära. Vår guide, en ung kvinna från parken, berättade för oss, att flodhästar rör sig ofta mellan 20 och 30 km per natt för att kunna äta sig mätta, och vägen markerar dem med bajs. Varje flodhästs bajs luktar unikt, vilket gör, att de hittar tillbaka igen till sin plats i sjön. Efter två timmar hämtades vi upp av trucken och är nu på väg österut till Jinja. För en timme sedan stannade vi och åt lunch alldeles vid ekvatorn.


Deutsche Ausgabe:
Zuerst möchte ich euch allen ein gutes neues Jahr 2015 wünschen. Wir sitzen wieder im Lastwagen und sind auf dem Weg nach Jinja, wo eine der Quellen des Nils ist. Dort bleiben wir zwei Nächte. Ein Teil unserer Gruppe fährt morgen mit einer anderen Gruppe weiter zu den Viktoria falls in Malawi. Aber unsere Tour geht dem Ende zu. In Jinja haben wir wieder WiFi, da kann ich meine Einträge wieder publizieren.
Gestern waren wir nach einer ziemlich langen Fahrt im Lastwagen mit Grenzübergang von Ruanda nach Uganda im Lake Mburo Nationalpark angekommen. Wir haben direkt im Park, 100 m vom See unsere Zelte aufgebaut. Markus und ich sind mittlerweile sehr geschickt, und bauen das Zelt in wenigen Minuten auf. Um uns herum waren mindestens 20 Warzenschweine, die sich aaber ich von uns beim Fressen stören ließen. Im See lagen Nilpferd, doch meist waren sie ganz untergetaucht, hat Ben nur ab und zu einen Teil des Kopfes rausgestreckt um zu atmen. Es ist schon ein wahnsinnigen Gefühl diese Riesen 10 Meter vor dir zu haben. Eigentlich war für den Abend eine Safari zu Fuß geplant, aber dir Gruppe wollte sie lieber auf heute morgen verschieben, wir haben als umgebucht. Nach einem guten Abendessen, das Wilson, unser Koch für uns herzauberte, und wir gespült hatten, sind wir zum Restaurant am Campingplatz um uns auf den Jahreswechsel vorzubereiten. Wir waren alle sehr müde, einige von uns sind schon früh ins Zelt um zu schlagen gen. Wir haben es doch bis 0.15 Uhr ausgehalten. Hier in Uganda sind wir zwei Stunden vor deutscher Zeit, lagen also um 22.15 Uhr im Zelt, und sind auch gleich eingeschlafen. Den Wecker haben wir auf 5.00 Uhr gestellt, denn die Safari zu Fuß wir für halb sieben angesagt. Frühstück würde um 5.45 serviert, da müssten die Zelte aber in den Lastwagen gepackt sein. Katzen Wäsche in völliger Dunkelheit, mit einer Stirn Taschenlampe, ist nicht immer so einfach. Aber bevor der Alarm am Handy uns weckte, bin ich aufgewacht, habe viele Schritte ums Zelt herum hellrot. Ich glaubte, wir hätten uns verschlafen, dass alla anderen schon aufgestanden waren. Es war aber erst 3 Uhr in der Nacht und die Schritte kamen von Nilpferden und Warzenschweinen. Nilpferd haben sehr sonnenempfindliche Haut, und mögen auch nicht die Hitze, deshalb liegen sie tagsüber fast immer im Wasser und kommen nachts an Land um zu fressen. Während der Nacht können Sie Strecken von zwischen 20 und 30 km zurücklegen. Das haben wir heute morgen nämlich gelernt. Das muss eine große Anstrengung sein, bei deren Gewicht. Und diese Riesen gingen zwischen unseren Zelten. Ich bin dann aber wieder eingeschlafen und vom Alarm aufgewacht. Einige Mitreisende konnten nicht mitkommen, da die einen schweren Kater hatten. Die Safari zu Fuß war sehr spannend, wir sind in einer Gruppe von 8 Personen mit einer jungen Ugandierin zwei Stunden durch die Stempel gewandert, sind auf Büffel, Warzenschweine, Zebras, Antilopen, Impuls und Elane gestoßen. Wir erhielten viel Information über die Tiere und deren Gewohnheiten. Nach zwei Stunden wurden wir wieder von unserem Fahrer abgeholt und nun sind wir auf dem Weg in Richtung Osten nach Jinja, wo eine Quelle des Nils ist. Vereinen Stunde haben wir am Äquator angehalten und Mittag gegessen.


3/1-2015
Jag hoppas att resdagboken fungerar idag, så jag kan publicera detta.

Ännu en dag I trucken, på vägen mellan Jinja och Eldoret. Kommande natt är sista natten med gruppen. Det känns faktiskt lite vemodigt, eftersom många från gruppen var väldigt trevliga. Jinja var verkligen häftig. Vi bodde på ett trevligt ställe, där man kunde uppgradera sitt boende från tält till sovsal för enbart 5$ natten och säng. Vi passade naturligtvis på att göra det. Det känns rätt skönt att kunna ha en säng och kunna ta sin ryggsäck I rummet. Det fanns tre trevåningssängar I varje sovsal. I Jinja fanns det en del aktiviteter att välja mellan, bl.a. forsränning I Nilen, ridning vid Nilens strand, en båtresa mot Viktoriasjön eller så kunde man göra ett volontärarbete, måla en skola på insidan eller liknande. Barnen är lediga I två månader kring jul, så vi tyckte inte det lät så skoj. Markus övertalade mig att prova en heldagstur rafting, vilket jag också var sugen på, men en aning nervös. De olika strömmarna klassas tydligen efter svårighetsgraden, där 6 är det svåraste man kan ge sig ut på, men det rekommenderas enbart till riktigt kunniga raftare. Turen vi planerade är klassad till 5, med 9 forsar, men en av dem kunde vi inte ta oss igenom, utan vi var tvungna att gå på land. Vi gav oss alltså iväg på morgonen, tittade på två bungyhopp, som två från vår grupp gjorde, och tog en buss till stället, turen skulle börja. Nervositeten ökade ju närmare vi kom. I vår båt var vi åtta personer, Emely, Justine, Markus och jag och fyra ugandier. Och så var där naturligtvis vår instruktör, även han ugandier. Tre av ugandierna kunde inte ens simma. När vi tränade inför första forsen, hoppade en av kvinnorna av direkt, hon vägrade kasta sig ner I Nilen. Då var vi bara 7 kvar. Vilken kul grej med forsränning. Vi tyckte verkligen, att det var jätteroligt, och vi klarade oss galant igenom sju forsar, tappade bara en enda gång en person. Säkerheten kändes bra, vi var 4 raftbåtar, de hade en säkerhetsbåt med och så fanns det 8 räddare I mycket snabba och smidiga kajaker, som hela tiden hade full koll. Vi stannade på en ö I Nilen och åt lunch, fortsatte därefter turen. Sammanlagt var båtturen 25 km. Den sista forsen klarade vi dock inte utan att välta. Alla trillade I vattnet och båten slog helt runt. Jag hörde Markus kalla på mig, men innan jag kunde svara hamnade jag under ytan igen, sedan var Markus borta. Jag blev direkt upplockad av en tjej I en kajak, hon hade redan en kvinna från vår båt, som höll sig vid båtens för, så jag tog tag I aktern I ett handtag och hon tog oss snabbt ut på lugnare vatten. Instruktören vände båten rätt igen och vi fortsatte, den ugandiska kvinnan och jag tillsammans med instruktören, och plockade upp resten av besättningen, allra sist Markus, som hade drivit långt iväg med strömmen. Turen avslutades med grillspett, sallad och en kall och god öl. Det var en underbar utflykt, Nilen höll en temperatur på 26 grader, vi simmade en hel del vid flera tillfällen I lugna vatten.
Bussresan tillbaka tog en och en halv timme, och vi var helt slut när vi kom tillbaka till boendet. Då var kvällsmaten precis klar, så vvissa kunde sätta oss och äta. Vi duschade efter diskning en och satt en stund I baren, men eftersom

Margit, Christer, Jonas & Markus Hagström
Senast aktiv - från Ruhengeri, Northern Province, Rwanda
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem