Resdagboken

33. Shanghai round one, del 2

fredag 7 november 2014 Shanghai, Kina
  • 611 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Min första dag i Shanghai tillbringade vi, Katrin och jag, lite på måfå ute på stan. Stegade över The Bund och såg på skylinen i dagsljus. När vi passerade ett övergångställe knuffades Katrin plötsligt till av en snubbe.
- Wow! Bish du da?!
Katrins schweiziska kompis som var med henne i Hong Kong gick i motsatt riktning med sin amerikanska flickvän. Troligt.
- Ha-ha! So nice to see you again! Where are you going? This is Erik by the way.
- Oh, you're the Swedish guy? I'm Roman.
- Åh, kommer du ifrån Sverige? frågade Cathrine utan spår av brytning.
- Eh?! utbrast jag i förvåning och försökte återfinna mitt modersmål. Jepp, från Göteborg. Du med förstår jag...
- Nej, jag kommer från USA. Men jag pluggade i Norrköping ett år när jag var 16.
Troligt det med. Och helt sjukt att kunna plocka fram tungan så efter 10 år. Men hon visade sig vara en fenomenal språkbegåvning och kunde t.ex. citera hela "Richi" (följande virala klipp i Schweiz: http://www.youtube.com/watch?v=lFNTCxXd-kE. De viktigaste raderna är typ "Vill du gå ut? Håll hårt i fingret här så lyfter jag ut dig" Och nu till det bevingade citatet "RICHI! Jag sa ju åt dig att hålla fast ordentligt!") helt fläckfritt. Katrin skrattade hejdlöst. "Again! Again!" Efter sitt dryga år i Kina talade Cathrine nu kinesiska också så hon satt i framsätet de gånger vi tog taxi tillsammans. Nu var de dock på väg till Starbucks och vi hakade.

Roman var på jakt efter en Chinglish-t-shirt vilket det fanns gott om. Och Chinglishen är inte begränsad till kläder. Överallt ser man skyltar med märkliga översättningsförsök, mer eller mindre nära engelska. "Do not disturb the ground! Little seeds are sleeping."
Cathrine ledde oss till en korsbefruktning av en marknad och ett shoppingcenter. I varje litet affärsbås hängde mängder av piratade kläder med diverse tryck som inte sällan var stavade direkt från någon översättnings-app. Vissa coola tryck närmade sig ryssens bisarra meningar på hostelet i Moskva.
Roman var specifikt ute efter en tröja med en stor fjäder och texten "More respect, less attack!". Den tishan har förresten en Facebook-sida, med 40 följare :-), och jag försökte själv hitta den i Shanghai round 2. Under denna nästsista kväll i Kina, för både Roman och mig, lyckades vi inte hitta den. Men vi fann en kopia av kopian istället. Fjädern var mer eller mindre densamma men texten var ytterligare förvanskad. "Mor e respcth, l ss att ck!" Rube var helnöjd! Han prutade knappt och betalade ungefär 10 gånger priset föregående kund hade betalat. Med en schweizisk lön i Kina är det inget som svider särskilt. Han arbetade nämligen som nattskiftsredaktör åt en nyhetswebsida vilket i Shanghai innebär dagsskift. En bra lösning men som nu närmade sig sitt slut. Vi fyra bestämde oss för att fira detta nästkommande kväll innan vi skiljdes åt.

Efter att jag och Katrin handlat lite italienska matvaror på Nordstan i Shanghai lagade och åt vi middag hemma. Vi gick ut för en öl på maten och det var nu jag spelade in lite av samtalen med Tony Tortellini. Humöret var ett helt annat och vi satt bakåtlutade i våra stolar vid ett litet runt bord på den minimala uteserveringen, en fot från bilvägen. Nu i en lugn ton mellan cigarettblossen:
- ... so my role is scapegoat. I'm the first one in the company to do this job and because I work in China and the culture is so different, I became the victim of many of the faults of the company. So my roll is scapegoat. And I know that they need me now and that they are appreciating what I'm doing. But at the same time, if something goes wrong, it gets given to me and I accept it as a..eeh... I never accepted the fact that I was pointed at as the guy who is doing wrong... but... I've developed such a high degree of acceptance of shit that I can take, that now, it's okay.
That's a gift. I have no problem, you know. They scream at me - I tell them to fuck off, send the mangers to fuck off. And the next day we're just friends. Before it was very hard for me to be said to fuck off. But now it's... I mean, it is not that it doesn't go through me. I feel it but... Okay... Fuck you! If you take the metro with me 30 minutes per day with the conditions I do... Do you work in the way I do? Do you have a chemical plant nearby your office that is producing shit that is destroying your skin? And that you... that in the winter we all develop a strange cough? In spring there are some weird fucked up... I don't know what it is but if you go.. if you don't wash your hands continuously in the transition between winter and spring, then you get like some... It happened to me like three times, but I guess I treat it like it's an endemic problem in my office - you get like pink-eyes! You know pink-eye?
- Aha.
- Like if I come in your eye you get like pink-eye...
- Yeah, yeah, sure.
- I get that! So, I mean, in then end of the week I look like I've been in a gay orgy. Which for me is perfectly okay. 'cause I kind of like the fact that I look like that but in principle you got viruses everywhere... When I came here I was sick every two months. When I arrived here in January last year... he-he... at the end of March I was so sick that I talked, I called my mother... over Skype... and I told her: "Mom, I'm getting old! ...I'm getting really... I mean, I've been here three months - I'm getting old!"
Det ledde oss vidare in på ålder och jag berättade om hur jag ständigt antogs vara 5-10 år yngre än vad jag är. Vi pratade om hur våra liv och våra hem formar våra ansikten innan Parma Parmesan lyfte för en annan utläggning om att resa ute på den kinesiska landsbyggden och till Nordkorea.

När barägaren kom ut och snackade lite med oss förhandlade Guaco Gnocchi till sig en fri kväll för sig och sina polare mot att han lärde bartendern en massa italienska drinkar. De kom genast i gott lag och hade roligt tillsammans. Det var skönt att se efter all denna cynism och frustration att det inte kom ner på det personliga planet.

När klockan närmade sig två på natten drog vi vidare till ett av Mr Macaronis "fucked up places" - en trång klubb/bar i The French Concession några våningar upp i ett vitt hus med gård. När vi kom upp var det nästan tomt men en äldre kvinna som servade toaletterna vinkade glatt. Hon tyckte mycket om vår värd visade det sig. I övrigt satt några män med Balkanutseende i en av de fem-sex soffavdelningarna, DJ:en stod i sitt bås och skrapade skivor i hörnet bakom det tomma dansgolvet och två afrikanska män på andra sidan rummet snackade över en sittande kvinna som lutade sig djupt bakåt över bardisken.
- You see those men? 100% of the black people in this city are selling drugs. That's the only job they get, sa Pedro Pannacotta i förbifarten när vi satte oss ner i en annan av avdelningarna utgjorda av U-formade skinnsoffor.
Jag visste inte vad jag skulle tro men tyvärr stämmer den kommentaren med de tjugotalet jag snackat/tilltalats med/av här så långt...
Efter att han ursäktat sig för att det inte var någon fart på stället denna kväll gled vi in på barn och familj och han sa något som jag tyvärr måste hålla med om.
- So you wanna have kids of your own?
Han gjorde en liten paus.
- That's the most egoistic thing you can do! Man think first! The world doesn't need more kids... But there is a hell a lot of children out there who need parents! I grew up myself without a father. I know what it means. It is the most egoistic thing you can to! You're an intelligent guy, I know that, so I wouldn't respect you if you got your own kids. *han såg mig rätt i ögonen* Man, I'm serious! If you'll do it anyway, I won't even talk to you!
- I know. And I agree with you. Fully. Unfortunately, that is probably the one thing I want the most in this world.
- But it is COMPLETELY wrong! sa han som i en förväntan av mothugg istället för att lyssna så noga.
- Yes, I know! I'm telling you... I completely agree that it is the most egoistic thing. But honestly and sadly, I'm still really considering it. I've not decided yet and I have a few years to think about it. I do think it is morally wrong...
- Yeah, IT IS!
- But I do things that I know are wrong all the time. And this is probably what I want the most. So it is a big thing to do right. I honestly still don't know how egoistic I will be.
Han såg bort med en nedstämd och besviken blick.

Efter en stunds tystnad gick jag på toalletten. För att jag behövde det, inte för att undkomma situationen och det var snarare tvärt om att jag besvärades av att jag kanske gav den signalen. Om jag en dag skaffar egna barn så kommer jag göra det med berått mod (det är i alla fall planen!) och även om jag kommer skämmas för det kommer jag i så fall vara lika öppen med min egoism som den tyska affärsmannen i bilen på väg mot Frankfurt. Jag gick på muggen och tvättade händerna med tankarna någon helt annanstans. När jag skakat av dem och vände mig stod där en man i uniform. "Jaha, eeh? Hej, hej." tänkte jag och sträckte mig för att ta en pappershandduk. Men när mina fingrar var en cm från pappret kom hans emellan, lyfte upp ett exemplar och räckte mig den. Jag blev lite förbryllad men tackade och torkade. Mannen pekade på en dricksskål. "Skojar du?!" tänkte jag. Den där sista cm var inte precis en tjänst jag frågat efter.
Också i stunden var jag smärtsamt medveten om att jag säkert är 100 gånger rikare än han och ett par extra RMB för honom skulle göra betydligt större skillnad än saknaden av dem för mig. Men jag blev samtidigt provocerad. Om klubben vill att jag ska betala för det kan de lika gärna låta 30 man öppna och stänga alla dörrar i hela huset, gentlemannamässigt, medan jag sitter och samtalar i soffan. Eller byta krok för regnjackan i garderoben var tioende minut. Erbjud en tjänst jag uppskattar och jag dricksar gärna dubbelt. Jag tittade på honom frågande och gick ut.
Så fort jag satt mig ner ångrade jag mig. Din gnidna jävel.

Egentligen tänkte jag hoppa till nästa dag här men så mindes jag just en nattscen jag sparat på näthinnan. Som sagt verkar hela Kina vara överens om att man ska sova på natten och även Shanghai, som sträcker sig kanske upp mot 30 miljoner invånare om man räknar med alla icke-registrerade, var väldigt tyst efter tolv. När vi gick från klubben, någon gång innan fyra, var vi det enda som rörde sig under natriumlampornas monokromatiska sken. Någon enstaka gång gled en av stadens miljontals elmopeder förbi, helt ljudlöst med en slutkörd kines hukande på sadeln. Annars var vi helt ensamma. Vi talade lågmält och det lätta skrapet från våra steg for skarpt genom nattdimman, studsade som harmlösa pistolskulor mellan väggarna och försvann någonstans därborta där gatan smälte samman med husen och himlen. Men så ur denna samma icke-plats uppenbarade sig plötsligt en gammal man, säkert bortåt 70 år utifrån svensk utseendestandard. Han kom pustande i shorts och svettband, joggade förbi oss med minimala steg och armrörelser endast från armbågarna och neråt och försvann runt kröken. Det var den första och enda vuxna motionär jag såg i Kina och hela hans kortvariga uppenbarelse tycktes overklig i nattens gula smet.
- Did you see that? frågade jag rakt ut och spanade mot hörnet som om han skulle komma tillbaka bara för att visa att det var verklighet.

Under "morgonen" därpå hjälpte Katrin och jag Marcello Machiato att flytta tills vi framåt kvällen mötte upp Cathrine och Roman på en buddistisk restaurang. Hela menyn var vegansk och vi beställde in mängder av fantastisk mat. Tyvärr tog jag ingen bild innan vi högg in utan har bara en från slagfältet efteråt.
Under serveringen nämnde jag till Katrin vilken annorlunda stämning det var här jämfört med de andra restaurangerna vi varit på. Hon påminde mig om ett annat citat från vår värd.
"I must say that the buddist are different though. Somehow they have kept a lot of their traditions and hanging around in the buddistic community is a totally different thing than with everybody else I've met here."
Kanske det. Personalen här var i alla fall otroligt vänlig.

Efteråt tog vi en drink på en takterass med utsikt över de upplysta skyskraporna som reflekterades i floden nedanför. Särskilt tv-tornet är ett landmärke för staden men nu när Shanghai Tower bara har några våningar kvar innan de 632 metrarna är uppnådda finns det ytterligare ett trademark i den futuristiska skylinen. Tornet ser förresten ut lite som Turning Torso, fast gånger tre. Men eftersom skyskraporna runt omkring snittar typ 450 m ser det ändå inte lika imponerande ut. Vi kanske borde lära kineserna ett och annat om vikten av proportioner. Välkomna på studiebesök till Malmö så ska ni få se på skyline... Typ. Om några timmar skulle jag möta två arkitektstudenter som ondgjorde sig över hela området men i stunden njöt jag av utsikten och kokossmaken i munnen.
Vi fortsatte vidare till KTV och mitt livs karaokepremiär. Karaoke är verkligen nöjet nummer 1 här. Det är i alla fall en fördom jag kan bekräfta till hundra procent. Vart man än går finns det karaokemöjligheter! Nu på KTV, så som ofta, var det dock i en lite annan form än hemma och upplägget är som sådant att man hyr ett enskilt rum för sitt sällskap och kör hela grejen där. Lite som att hyra ett privat rum med en påkostad Sing Star-anläggning.
Vi fyra gick in och gick loss. Tills det var min tur. Mina kära kamrater fick nöjet att somna in till "Put Your Lights on" och "Killing in the Name of". De låtarna är helt enkelt inte samma sak utan Everlast respektive Zach de la Rocha vid micen. Än så länge bemästrar jag inte konsten att säga "Some of those who run forces..." tio gånger och bibehålla lyssnarnas intresse. När jag valt "It wasn't me" som nästa låt fick jag i alla fall hjälp från Cathrine så jag skulle bara ta Shaggys del. Inte en chans att jag hann med det så hon tog rappen med. Som hon även den kunde utantill. Jag nöjde mig med att droppa "It wasn't me" i refrängen istället. Med ehh bravur...
Som tur var fanns där ett par maraccas och en tamburin och ur dem kunde jag i alla fall locka fram lite underhållningsvärde.

Redigt trötta framåt tre åkte jag och Katrin hem istället för att dra vidare. Vi borstade tänderna och pratade allvar tills vi sov de sista timmarna innan vi skulle skiljas åt av kontinenter igen.

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem