Resdagboken

nunnorna

fredag 10 april 2015 Lomé, Maritime Region, Togo
  • 592 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Jag far kanske beratta om vad jag egentligen haller pa med. Nar jag fortfarande var I Sverige letade jag efter nagot att gora. Jag ville vara pa resa ett tag och jag vet sedan innan att jag efter ett tag blir trott pa att vara pa resande fot och da far jag lust att stanna ett tag pa samma stamme och ha ett vardagsliv. Jag tror jag ar en vardagslivsmanniska aven hemma faktiskt. Visst, aventyr och spex I all ara, men det ar vardagen som jag anda njuter mest av. Tillbaks till reseplanerandet. Jag kunde ju ha kontaktat mitt gamla barnhem I Bobo Dioulasso men jag ville helst gora nagot nytt. Och sa kom jag att tanka pa den pilgrimsvandring som en kompis I Bobo tog med mig pa och hur stort det var att fa vara med pa den. Det var sa spannande att fa se en del av hur de firar hogtider och utovar sin tro och det var en ball kansla att aven om vi har olika sprak, liv och kulturer har vi anda samma tro. Vi ber till samma Gud och laser samma Bibel. Med detta I minnet googlade jag alltsa runt for att soka nagot dar de tva saker jag hade lust att uppleva forenades: troende kristna och Burkina Faso. Och Baaam, jag hittade ett katolskt St Fransiscus av Asissi-kloster! Jag kontaktade dem och efter lite olika turer blev det bestamt at jag skulle komma till deras systerkloster I Lomé, huvudstaden I Togo, ata och bo med systrarna och hjalpa dem I deras Pouponnière, som jag fortfarande inte googletranslateat sa ja vet faktiskt inte vad det betyder. Me det ar som ett barnhem. Systrarna valkomnade mig och ga mig ett superfint rum och lat mig sitta bland dem I deras reserverade rader I kyrkan pa pasknattsmassan. Jag sitter med dem vid bordet och ater och de fixar och donar for att jag ska kanna mig som hemma. Men de tar anda svart att vara avslappnad I ett katolskt nunnekloster. Nu forstar jag hur folk brukar kanna sig nar de lar kanna mig och inte kanner nagon kristen sedan innan, eller nar nagon som ar ovan foljer med till kyrkan. Man blir hammad och obekvam, men inte egentligen av de yttre faktorerna utan av kanske mest av sina egna fordommar.

Far man sjunga i ett nunnekloster? Far man skratta? Far man ata mycket? Far man ha korta byxor pa sig? Far man hanga sina trosor pa tork utomhus? Det ar tontigt, men de tar sant jag har forsokt klura ut den forsta tiden har. Men nunnorna visade ganska snabbt att jag inte behovde tassa pa ta nar de firade Jesu uppstandelse. De dukade upp en lunchbuffé, sjalvaste forestandaren hallde upp en Campari fran "baren" (ett litet bord med en uppsjo av halvfulla spritflasor)till mig och alla satte igang och ata och dricka och sa smaningom dansa. En nunna som ar pafallande lik en bulldog fick feeling gick och hamtade kvistar som hom satte fast i haret och gick runt pa dansgolvet och skramde folk a la sumobrottningsmatchintro. Jag behovde nastan nypa mig I skinnet ibland.

Det var nice att fira pask med afrikanska nunnor. Kul men lite overkligt. Som inte det var nog berattade de att imorgon ar det ledigt, da ska vi aka till stranden. Jag som sett dem dansa och dricka och spexa visste inte vad jag skulle vanta mig av strandbesoket, men det gick lite lugnare till da. Det var hang och lunch pa stranden, ingen badade och ingen hade bikini pa sig ;) Vi gick pa stranden och hjalpte nagra killer att samla krabbor. Vadade lite I vattnet. Det var en bra dag det med.

Nasta dag borjade jag pa La Pouponnière (hadan efter ; La Poup) och fick reda pa schema och upplagg for de kommande veckorna. Jag borjar 07:30 och har paus mellan 11.30 och 14.30, sen ar det pat igen till 17.30 da jag slutar for dagen. Forsta veckan har jag varit med de mellan stora barnen som ar mellan 8 och 14 manader. Det ar nio barn i ett ganska lagom stort rum med ganska lagom manga leksaker och mattor att bre ut pa golvet. Man kan spexa for dem eller gosa med dem emmer bara lagga sig pa golvet och lata dem klattra pa en. De ar gosigt och det ger en san tillfredsstallelse att fa trosta ett barn eller ge lite narhet till ett barn som inte har foraldrar. De tar ett bra stalle med fina Mamas som jobbar dar, men de tar ju inte sa barn ar tankta att vaxa upp. Matas och tvattas, och bytas bloja pa lopande band.

Lomé ar helt fruktansvart varmt! Igar skulle jag (som varje dag) tvatta min fantastiskt praktiska arbetskladsel: en fotsid vit klanning. Jag blir fortfarande fashinerad over att min kropp kan utsondra sa mycket vatska genom huden! Jag stod bojd over tvatthinken och kande hur jag droppade svett ner I tvattvattnet. Men mina vanner: Idag kom regnet! Fantastiskt skont att for nagra timmar ha ett dragligt klimat da man inte svettas sa fort man ror sig. Eller nar man sitter still ocksa for den delen. Det var ocksa lite mysigt att ett par av barnen blev radda for regnet och man fick kanna sig som en stor trygg hjalte nar man tog dem I famnen sa att de inte var radda langre.

Tare lugnt darhemma!

Elina Edler
Senast aktiv - från Addis Abeba, Etiopien

Favoriter i repris- Ghana, Burkina Faso och Etiopien

26 Bilder 7 Besökta platser 9 Dagböcker Till resan
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem