Resdagboken

bybesok

lördag 16 maj 2015 Bobo-Dioulasso, Hauts-Bassins, Burkina Faso
  • 716 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Tillbaka i Bobo Dioulasso. Alltsa jag hade glomt att Afrika var sa varmt! Na jag var med min kompis Anna i Italien i julas gick vi ganska mycket istallet for att ta buss eller sa, och jag hade tankt mig att gora det samma har, men wooooh, det ar hett har! Igar kvall markte jag att min flakt inte funkade och efter att ha kommit tillbaks lite sent fran en konsert bestamde jag mig for att soa ute. Sa gott med vinden som svalkade till skillnad fran varmen i rummet.

For tillfallet kanne jag lite som en hatkarlek till detta stallet. Det ar sa mycket som jag blir less pa och som far mig att vilja ga och gomma mig, men emellanat blir ja istallet inspirerad av att vara har. Paminn mig att forsoka prova pa slam nar jag kommer hem! (nu kan jag inte smita undan)

I veckan foljde jag med en kompis till hans pappas by. Pa vagen dit sag jg med gladje pa bebyggelsen vi passerade och hoppades att det var nagot liknande vi skulle koma fram till. Av nagon anledning har jag en valdigt romantisk bild av livet i en afrikansk hydda. Och for en gangs skull blev det ungefar som jag hoppades! Krickas farbror var en gammal man med ungt sinne och ett charmigt leende. Pa hans gard fanns kor, asnor, honor, getter, en hund som morrade at mig varje gang jag forsokte bli kompis med den. Och nyklackta kycklingar! Och kvinnor och andra man och barn. Pa kvallarna kom bynsbarn pa traditionell skola for att lara sig citera koranen. Da tande de eld pa ved som lyste upp garden och killarna laste det de hade skrivit under dagen pa traplattor med bambupennor som de doppat i en svart sorja gjord pa sot fran kokets kastruller. De bjod pa mat och hungrig som jag var glomde jag kolla om det var jordnotter i innan jag at. Men det var det saklart. Jag kastade i mig mediciner och detlyckades till min gladje och lattnad att undvika allergichock. Inte ens ont i magen fick jag.

Krickas andra farbror var ocksa en gammal respekterad man och ja blev lite bortkommen nar kricka och hans kusin (eller natt) hukade nar de halsade pa de gamla. Ingen instruerade mig hur man skulle gora, sa jag lat bugandet vara och ingen blev arg pa mig for det. Familjen, alla i byn Dionkongo vet att ni mar bra, det har de fragat ett antal ganger.

Bredvid huset fanns ett gammalt helit trad och jag fashineras av vilka vidskepligheter som fortfarande ar verklighet har. Han som grundade byn var en person som hade en speciell gava. Han kunde rida pa manniskor som pa en hast. Om han skulle nagonstans sa kallade han pa nagon och fick den till att ta honom pa ryggen. Ingen kunde neka honom. De hade ocksa en bil pa garden oc Kricka tog tillfallet i akt och korde nagra svangar. Varje gang blev jag lika orolig att han skulle ha sonder den. En gang ignorerade han ett stenparti pa garden och lckades fa in en stor stenbumling under bilen, mellan fram och bakdacket liksom. Snabbt var folket pa garden dar och lyfte bilen och rullade undan stenen. Senare skulle vi gora ett besok hos en annan kusin och jag skulle kora. Jag fick nyckeln och satteden i dorren och borjade tricksa for att fa upp den. Jag tankte ju inte pa att de inte brukar lasa den. Istallet for att oppna dorren lyckades jag lasa den och fa nyckeln att fastna i laset. Det drojde till nasta dag innan vi lyckades med mangas hjalp fa upp dorren och ut nyckeln. Som tur var skulle ja j anda till stan for att ta bussen tillbaks till Bobo, sa vi tog bilen dit och de lamnade in det sonderplockade handtaget till en mekaniker. Nar jag skulle aka kallade farbrorn mig med en hona i handen. Barnen skrattade at min forvaning nar han ville ge den till mig och eftersom det ar oartigt att tacka nej till gavor tog jag emot den. Men komer den inte bajsa? KOmer den behova dricka? Jag fick inga raka svar, men jag antog att alla pa bussen skulle ha vanan inne att fardas med hons om det var nagot jag behovde veta. Men jag fick snart svar pa min forsta fraga i form a nagra harliga blajor som hamnade pa min kjol. Jag tyckte lite synd om honan som maste resa massa timmar, men jag kan inte saga att jag inte tyckte om att ha den som ressallskap. Nu bor den med honsen till en kompis sa lange tills Kricka kommer tillbaks fran byn, da ska vi tillaga den med hans familj. Men folket pa min gard ble ocksa sugna pa kottfest sa jag har lovat att vi ska tillaga en festmaltid pa centre Djeliya ocksa innan jag aker. Om man vill hjalpa dem med en slant for att starta en caféverksamhet har man nagra dagar pa sig att satta in en peng har: http://www.kisskissbankbank.com/kiosque-cafeteria-au-centre-culturel-et-social-djeliya

Ha det fint horrni!
Jag saknar er!

Elina Edler
Senast aktiv - från Addis Abeba, Etiopien

Favoriter i repris- Ghana, Burkina Faso och Etiopien

26 Bilder 7 Besökta platser 9 Dagböcker Till resan
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem