Resdagboken
Närkontakt med snö
Närkontakt med snö

Toppar och dalar

torsdag 16 juli 2015 Gällivare, Norrbottens län, Sverige
  • 609 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Dag 3, enda dagen på den här resan när jag inte måste kliva upp tidigt för att hinna med ett tåg. Jag kunde ta en lugn frukost med finns utsikt över Gällivare/Malmberget från hotellet på Dundrets sluttning.

Det var sedan två nyvunna vänner som återigen möttes på stationen i Gällivare. Den här gången var det definitivt inte planerat. Jag backar bandet lite.

På stationen i Mora i tisdags eftermiddag stod jag bredvid en tjej och väntade på inlandsbanetåget. Hon såg inte svensk ut och reste ensam. Vid middagsstoppet i Åsarna satte jag mig vid hennes bord och vi började prata. Precious från Filippinerna, på resa genom Skandinavien. Jag flyttade mina grejer på tåget och satte mig vid hennes bord och så hade vi sällskap hela vägen till Östersund där vi skildes åt eftersom vi skulle bo på olika ställen. Dagen efter möttes vi på perrongen i Östersund och som av en händelse, helt oplanerat, hade vi våra förbeställda platsbiljetter på samma platser som vi hade avslutat första dagen. Komiskt men trevligt. Jag hjälpte henne att uttala ortsnamn längs vägen, olika matnamn m.m. Vi pratade en del om typisk Sverige och huruvida vädret var karaktäristiskt eller inte. Vid ankomst till Gällivare sa vi tack för sällskapet, hejdå, om du någonsin kommer till … hör av dig och så bytte vi kontaktuppgifter.

Tillbaka, torsdag morgon på perrongen i Gällivare, vem står där om inte Precious. Vi skrattade och kramades och stod sedan tillsammans och väntade på nattåget (som faktiskt gled in helt enligt tidsplan). Det är då pricken över i inträffar. På detta nattåg med sina många vagnar har vi lyckats med konststycket att få platser i samma vagn bredvid varandra. Tåget är långt ifrån fullt. Vi hade sällskap till Kiruna där jag klev av och hon fortsatte mot sin fjällvandring.

I Kiruna finns sedan något/några år tillbaka en tillfällig tågstation en liten bit utanför centrum, en konsekvens av stadsflytten. Jag vet faktiskt inte var den nya permanenta tågstationen kommer att hamn, men gissningsvis i närheten av den nya stadskärnan. Första anhalt – turistbyrån. Här började dagens största besvikelse. Den guidade gruvturen var fullbokad. Varför har jag inte förbokat, jag visste ju att jag ville åka dit. Esrange ligger långt utanför så det var inte ens att tänka på att gå till deras besökscenter. Jag kollade på Kirunakartan och märkte upp några platser jag blivit tipsad om för att planera min egen tur. På väg ut hittade jag en stadsguidning som skulle börja kl 14 och tänkte att det kanske kunde vara något. Pratade återigen med personalen och fick ungefär samma besked – ”Jag tror den är full den också”. Informatören kontakta guiden och jag fick beskedet att två av deltagarna var preliminära, men om de bestämde sig för att inte följa med så skulle det finnas plats för mig. Du får besked vid 13-tiden.

Så jag strosade ut och undvek de platser som jag visste skulle vara med i guidningen och gick istället för att hitta något trevligt matställe. I Swedish Lapland pratar man om hjortronställen (ist för smultronställen) och det är typiskt restauranger med mycket lokal mat som i restauranglistan får en hjortronstämpel. Jag hade redan eliminerat de som inte hade någon lunchservering och bestämde mig för ett ställe. När jag kom fram visade det sig att restaurangen är helt stängd under sommaren. Suck. Det var bara att vända tillbaka till det enda ställe (på min lista) som hade lunchservering och låg tillräckligt nära turistbyrån för att jag skulle hinna dit innan guidningen börjar. Ja, jag fick en plats så eftermiddagen räddades.

Guiden tog oss till Kiruna kyrka och stadshuset, berättade om stadsflytten och varför detta måste göras, vilka hus som ska monteras ner och flyttas och vilka som ska rivas helt och hållet. Vi åkte runt lite och fick en bättre överblick över gruvan. Självklart fick vi också ett stycke historia. LKAB har en jättefin Kirunamodell i folkets hus i Kiruna där man ser gruvan och alla viktiga landmärken på kartan, man får även se hur malmkroppen ser ut under ytan och så har man märkt upp hur mkt av stan som kommer att behöva flyttas inom 20 år, om gruvdriften fortsätter i samma takt som nu. Mkt intressant, och jag förstår nu bättre omfattningen av stadsflytten och orsaken till varför det måste ske. Det ska bli spännande att följa projektet och hur det fortskrider. En annan sak som fascinerade med Kiruna är all konst och design. Det skulle ta mer än en dag att hinna med allt.

Guiden hade en ordentlig utmaning i att måla upp sina beskrivningar då en av deltagarna i gruppen var blind, men det gjorde han bra. En av konsekvenserna, eller han kanske bara var pratglad, gjorde att guidningen drog över tiden ordentligt och hela kalaset slutade med att guiden packade in oss i minibussen och skjutsade mig till tåget innan han släppte av de andra tillbaka vid turistbyrån.

Tillbaka i Gällivare gjorde jag ett nytt försök med en guidad gruvtur, den här gången Aitek. Min otur fortsatte och det fanns antingen ingen ledig plats eller för få deltagare för att turen skulle bli av. Jag övervägde en stund att stanna en extra dag bara för att få en gruvguidning, men även fredagens turer var fullbokade, så jag la ner alltihopa och hoppas på att kunna åka tillbaka någon annan gång. Det finns ju definitivt något kvar att göra.

Jag återvände till hotellet för middag och gjorde istället en topptur upp på Dundret. Det tog en dryg timme enkel väg. I ärlighetens namn ångrade jag mig fakiskt några gånger, men i slutändan är jag glad att jag gjorde det och nöjd att jag klarade det. Der var ganska jobbigt och jag var inte riktigt rätt klädd och skodd. En annan sak som fick mig att tveka var att gå själv, tänk om något skulle hända. Det enda som hände var att jag åt våfflor i fjällstugan innan jag gick ner igen. Stupade i säng ordenligt trött efter en lång dag och krävande avslutning. Knäna fick sina påfrestningar nedför, men jag är glad att jag hyrde stavar som hjälp (och morgonen efter så känner jag inget speciellt mer än lite ont i en fot som förmodligen kommer av fel sorts skor).

Det sägs att vi klart väder kan man se ungefär en elftedel av Sveriges yta från Dundrets topp. Fascinerande.

Frida Egerlid
Senast aktiv - från Ciudad Darío, Matagalpa, Nicaragua
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem