Resdagboken

En vecka med familjen!

måndag 9 november 2015 Sal, Sal, Kap Verde
  • 696 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

För ett par veckor sen kom vi hem ifrån Kap Verde där min fina mamma blev firad för att hon levt i 70 år (egentligen är hon blott 69 ända tills nu på onsdag, men skolomsorgen i Stockholm som brorsans barn deltar i bryr sig inte om det utan tycker att man ska hålla sig till att sola näsan på loven). Med på resan var mamma (surprice!), brorsan, hans fru Lisa och deras kids åttaåriga Älva och femåriga Olle. Riktiga vattengalningar allihop utom jag då som ni vet sen innan (jag börjar fundera på om jag hämtades på nåt barnhem. En pappa som lever för sin båt, och en mamma som nog är mer förtjust i att tumla runt i vågor än de flesta barnen du känner). Hur som helst. Vi hamnade sååå rätt. Vi var på en ö som heter Sal, på ett all inclusive precis vid havet. Hotellanläggningen var grym med mysiga små hus, prunkande grönska och alla sorters palmer runtom, en stor skön pool fylld med havsvatten, sand runt poolen och en klassisk bar mitt i med fria drinkar och knallblåa slush till kidsen. Och främst, hotellet låg precis vid det fantastiskt turkosblå havet och stranden var lång, ren, fylld med skön fin sand, och galet gles på folk. Man behövde bara gå hundra meter så hade vi en strand helt för oss själva! Magi och precis vad mamma önskade sig.

Vi delade tiden på dagarna mellan att chilla i solstolar med utsikt mot havet vid poolen (eller I poolen), och att skratta, skrika, få kallsupar och badbrallorna vid knäna i gigantiska vågor och bygga sandslott vid stranden.

Vi hade perfa väder hela veckan, varken för varmt eller någonsin kallt, en ständigt skön bris (blåsigt ställe tydligen, men oktober är den minst blåsiga månaden på året) och lite molnslöjor emellanåt som dämpade hettan. Jag, mamma och Älva bodde i ett rum och de andra tre i rummet bredvid (men vi fick nattgästspel emellanåt av Olle). Vi bodde som i små hus som satt ihop och vi delade en liten uteplats. Supernajs!

Resorten var italiensk, så det var en massa italienare där, personalen talade deras språk och atmosfären var absolut italiensk. De verkar vara lite bjuckigare än vi svenskar, ställer upp på roliga lekar och små evenemang som hotellet anordnade runt poolen varje dag. Vattengympa, hula-hula-dans, aerobic, dragkamp, armbrytning osv. Som perfekta representanter för genomsnittssvensken deltog vi inte i nåt av det, men det var mysigt att ligga och spana på folk när man låg där utslagen i solstolen. Varje dag vid tio började aktiviteterna vid poolområdet med ett litet sång- och dansnummer av underhållarna, och avslutades vid fyra på samma sätt. Jag gillade sången, särskilt för att jag visste att när tonerna ebbade ut efter fyra var det lugn och tystnad som rådde resten av kvällen. För var det något som möjligtvis störde vår paradisvistelse en liten pytteaning, så var det just det att det ständigt strömmade ut musik ur stora högtalare på poolområdet. Riktigt mysigt i början av veckan, för det var bra musik, men mot slutet började tonerna gnaga lite väl djupt i trumhinnorna. Min favvotid på dagen var stunden efter att dagsaktiviteterna slutat och innan solen gick ner. Bara ligga i en solstol och njuta av bok, nån isig drink innan poolbaren stängde, en sol som inte brände, byta några ord emellanåt med den som låg bredvid och …lugnet. Jag klämde fyra böcker den här semestern, det var ju annat som hade mer fokus. Som att hänga med kidsen och vara social med några av de människor jag älskar mest.

Vi hade alltid nån timme efter att solen gått ner och maten serverades. Gillade den stunden också. Dusch, läsa några rader eller blunda några minuter, sen nån whiskey, lite chips och kanske en Yatsy på vår lilla ”terrass”. Sen avslutades dagen med middag. Buffén var god enligt min standard, men Lisa och Daniel som har lite bredare paletter och lagar rätt kryddiga maträtter hemma tyckte nog att det mesta kunde ha smakat ännu mer. Middagarna snittade på mellan en och två och en halv timme. Olle fick sätta tempot och även om jag förstår att det skulle driva vem som helst till vansinnets rand att ha det så varje dag, så njöt jag av att chilla ner mig till hans tempo. Ta en tugga av en vattenmelon. Pilla lite med duken, titta på nån intressant människa en stund, få en påminnelse om att äta och ta en tugga till. Oj va jag skulle betala mycket för att få kika in i Olles söta huvud! För där händer tydligen bra mycket mer intressanta saker än vad som sker i den fysiska världen runtom.

Ja, så trots att mamma faktiskt ännu inte har fyllt år, så firade vi henne där nere med ballonger, sång, vattenmelon som tårta, kramar och i present fick hon två resor till (åka till fjällen med brorsan + familj i påsk, och jag skrev ett långt rim om att jag tar henne var helst hon vill i världen). Men trots bra födelsedag och bra presenter tror jag resan är det hon var mest tacksam för. Hon fick precis det hon önskade: att få bada i havet med alla sina barn och barnbarn, njuta i solen, få fixa frisyr på Älva, perfekta förutsättningar runtom med både väder och ställe och kanske bäst av allt att Älva valde att sova inne hos oss.

En sak till innan jag avslutar. Idiotiskt nog gjorde jag och mamma det klassiska, pinsamma vid det här laget, misstaget att bränna oss sista dagen på stranden. Men det var inte av den gamla vanliga anledningen att få med sig så mycket bränna som möjligt hem (där har jag faktiskt lärt mig för längesen att girighet på brännan alltid hoppar upp och biter en i arslet) utan för att det bara var helt magiskt där på stranden. Solen stod så högt att vi knappt kastade skuggor och vi sa vid flera tillfällen att vi skulle behöva gå in i skuggan några timmar. Men det var på tok för mysigt och skönt där i sanden! Älva lämnade inte vattnet en sekund, Olle var fokuserad på att bygga sandbilar och vi andra chitt chattade, drack lite öl, läste, tog sporadiska dopp och bara suckade över lyckan i våra liv. Ja, så resultatet av dumheten var att på kvällen hade mamma en gullig vit rand av solstift längst med hela hårfästet och jag körde en rejäl kräftfest.

Brännan scrubbades bort I helgen, men känslan av lugn och solsken sitter faktiskt fortfarande kvar. Det var en fantastisk vecka av att vara helt i nuet, i värmen som jag älskar med människor jag älskar ännu mer.

Nästa resa är ännu inte planerad, som vanligt skjuter jag på det in i det sista. Men tankarna går just nu till centralamerika/karibien någonstans, januari till påsk. Brukar ju helst vilja vara borta till april så att det hunnit bli lite varmt igen här hemma, men den där fjällresan hela den här hopen ska på tror jag övervinner mitt hat mot kyla just för den här gången. Ska jag ändå vara i kyla kan jag inte tänka mig nån bättre aktivitet eller sällskap att slösa kyltiden på.

Hoppas ni har sol i sinne trots frånvaro av den på himlen just nu! Ha det fint!

Beatrice Berglund Tarby
Senast aktiv - från Västerås, Västmanlands län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem