Resdagboken

We, the people

fredag 10 februari 2017 Adelaide, South Australia, Australien
  • 685 Visningar
  • 1 Kommentarer
Rapportera

Next stop Seal bay people, wohoo! Ja, vår guide på turen till Kangaroo island var en riktig karaktär.

Hon benämnde ön som sin ö, dvs Jen's island vilket fick mig att tänka på den irländska killen, Stephen tror jag han kallades, i Braveheart; "It's MY island!" Vår guide hade lyckligtvis inte den där totalt galna uppsynen som Braveheart-snubben hade. Hade kanske blivit orolig om hon hade sagt:

The Almighty tells me he can get me out of this mess, but he's pretty sure you're f-cked.

Nu visade hon sig vara en guide av det rätta virket, mycket omtänksam och mån om oss gäster. Dessutom mycket kunnig om ön.

Jag ska dock erkänna att inledningen på turen inte var så lovande. Vi blev upplockade vid busstationen av en stor coach. Jag är lite rädd för turer med stora grupper och stora bussar då de verkar vara minimalt personliga.

Nåväl, det visade sig att vi skulle byta buss efter vi gått över färjan och att det var en mindre grupp.

Färjan över ja. Det var med nöd och näppe jag lyckades hålla mig på rätt sida om sjösjukan. Snacka om våg- och dalbana.

Återigen var det en bra grupp med flera färgstarka karaktärer. Att t ex få diskutera vikingatiden med en person från Kina som hade mycket höga tankar om livet i väst var en sällsam upplevelse. Där och då önskade jag att jag hade kvar samma längd på skägget som under senaste Dundret runt jag deltog i.

Vi hann med mycket på de här två dagarna. Seal bay och Admirals arch får nog betraktas som höjdpunkterna. Hanson bay var kanske den finaste stranden hittills. Att få ha sett ett myrpiggsvin var också en upplevelse. Den bökade efter mög i marken som om den inte visste att vi var där och tittade på. 

De australiensiska sjölejonen går just nu på en mörk stig. Antalet minskar varje år. Ön har en historia av att få besök av säljägare och vad jag förstod så är denna historia den största boven i dramat. Nuförtiden är sjölejonen fridlysta och man låter dom vara. Men det är dystert att veta att framtiden inte ser ljus ut för sjölejonen. Tyvärr fick vi reda på mer ingripanden från människan som inte gått väl och det är inte för inte man blir lite förbannad över vad vår art håller på med ibland.

Boendet på turen var Vivonne bay lodge. Mycket fint ställe och bara det gjorde turen minnesvärd.

Sandboarding var intressant. Tyvärr var sanden för fuktig för att få någon riktig fart, men ett par åk blev det och en del i gruppen visade prov på riktig talang. Little Sahara var för övrigt en märkvärdig plats, ett ökenliknande område med vackra sanddyner. The morning sun of Dune...

Det finna mycket mer att berätta om den här turen, men tänker försöka hålla tillbaka lite. Nya vänner blev det dock, vilket alltid är uppskattat. Bedankt!

Idag var jag i Hahndorf, en tysk bosättning från 1830-talet. Jag inmundigade god dryck och åt den största korv i bröd jag ätit hittills. Med sauerkraut.

Två hela dagar kvar innan jag flyger hem. I ett flygplan alltså. Hade sådan träningsvärk i armarna efter flygturen hit, så jag tar hjälp denna gång.

Peace.

Daniel Svanefors
Senast aktiv - från Falkenberg, Hallands län, Sverige
Kommentarer
Postat av Marina

Som vanligt, mycket underhållande.

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem