Resdagboken
En drink på Bakfickan, skål!
En drink på Bakfickan, skål!

Ubud

fredag 19 maj 2017 Ubud, Bali, Indonesien
  • 46 Visningar
  • 0 Kommentarer

Under vår resa har vi hört av alla som varit på Bali att vi måste åka till Ubud, att det är en fantastisk stad. Då Ubud bara ligger drygt 45 minuters bilresa från Sanur där vi hyr vårt hus kändes det självklart att göra en liten utflykt dit. Genom en grupp på facebook hade jag fått tag på en kille från Bali, Tomy, som kör taxi och gör guidade turer runt om på ön och som dessutom pratar svenska så vi hörde av oss till honom. Det är, vad vi har förstått, det vanligaste sättet att ta sig runt på Bali, med taxi. Åker man en förbeställd privattaxi får man ett fast pris men det går även att åka "vanliga" taxibilar med taximeter. De får dock oftast inte plocka upp kunder på andra delar av ön än den södra utan kan bli jagade ut ur stan av stadens "egna" taxichaufförer. Hur som helst, vi tyckte det var enklast att förbesälla taxi och det var Tomys brorsson som körde oss till Ubud. Han var väldigt trevlig och bra på engalska och berättade en massa historia om Bali och svarade på alla våra frågor. Vi hade inte bokat något boende i förväg men hittat ett i en guidbok som fanns i huset i Sanur som vi tyckte verkade bra. Som tur var hade de rum lediga så det var bara att konka in grejerna. Det var visserligen inte så mycket att konka in eftersom vi bara skulle vara borta tre nätter och kunde lämna all annan packning i huset men med en barnvagn, en bilkudde och ett babyskydd utöver de två små väskorna blev det ju lite att släpa på. 

Ubud ligger ungefär 400 meter över havet och det kan ju låta som en liten skillnad mot Sanur men det märktes faktiskt en del på temperaturen. Visst, vi behövde inte använda långärmat eller långbyxor (tur, för det lämnade vi ändå kvar i Sanur!) men det var inte en sådan tryckande hetta som i Sanur. Hotellet låg på en lite "större" gata men när man gick in genom muren slog svalkan emot oss. Bakom muren möttes vi av fler stenmurar och statyer, allt väldigt gammalt men välbevarat, och det luktade fukt. Det var som en liten oas och man hörde knappt trafiken från gatan utanför. Något jag har tänkt på när vi åkt runt är att Bali är en väldigt grön ö. Inte bara för att det finns mycket träd, buskar och risodlingar utan för att det växer saker på alla möjliga och omöjliga ställen. På de gamla stenmurarna, statyerna mm växer det mossa och gröna klängväxter har tagit över de flesta staket, elledningar och liknande. Nu har vi visserligen bara sett en väldigt liten del av Bali hittills men jag har förstått det som att så är fallet på hela ön. Det ger ett väldigt mysigt och rogivande intryck tycker jag trots den, på vissa ställen, intensiva motortrafiken. 

Vi hade alltså två hela dagar att spendera i Ubud och vi hade redan när vi bokade taxin bokat en dagsutflykt med Tomy den andra dagen vi var där. Vi visste att han skulle visa oss platser utanför centrala Ubud så därför såg vi till att spendera den första dagen i just de centrala delarna av staden. Ubud är ett centrum för konst i alla dess former så överallt säljs det målningar och hantverk av alla dess slag. Även om jag personligen inte är särskillt intresserad av konst var det väldigt mysigt att strosa runt bland alla dessa tavlor med vackra motiv. Vi promenerade till en stor marknad där vi handlade lite souvernirer och presenter och bara njöt av att titta på allt. Dessutom var det mycket mindre folk där än vad vi hade förväntat oss och det var även svalt och skönt där inne mellan stånden i de små gränderna. 

Efter lunch promenerade vi vidare ner till Monkey Forest. Det är en fristad för de balinesiska makakerna där människor får gå omkring och titta men inte störa aporna eller mata dem med annat än bananer. Det innebär att man inte får springa, klappa eller titta aporna i ögonen då de kan känna sig hotade då och i värsta fall attackera. Det innebär att det inte heller är tillåtet att få panik och skrika om en apa t ex skulle hoppa upp på en. För att undvika att få en apa på sig ska man därför inte ha med sig några påsar eller väskor som liknar påsar då aporna tror att man har mat i dem och helt enkelt försöker ta maten. Vi kände oss rätt säkra som dels bara hade vår lilla ryggsäck med oss som har både dragsko och lock med knäppen och vi var noga med att förklara för Viggo hur han skulle bete sig när vi var i skogen. Han skötte sig alldeles utmärkt och gick lugnt och pratade i normal ton hela tiden. När vi gick runt i skogen var det apor nästan överallt. De satt på räckena och solade, hängde i träden, sprang runt på stigarna mm. Vi såg flera mammor med små bebisar som antingen hängde på magen på mamman när hon gick omkring, ammade eller bara satt och kramades. Det såg så mysigt ut och de små bebisarna var så himla söta. När vi hade kommit runt längs nästan hela promenadstråket var det ändå en apa som hoppade upp på min axel och ryggsäcken som jag bar på och snart anslöt sig ytterligare en apa. De höll på och pillade med något och efter en stund märkte Anders att du försökte öppna dragkedjan på det lilla facket ovanpå locket som vi inte hade tänkt på när vi la ner alla lösa saker som solglasögon och kepsar i stora facket på väskan. I den lilla fickan låg plånboken med pengar och kort och den ville vi såklart absolut inte bli av med! Anders gick då fram och drog igen dragkedjan och höll sedan fast den medan jag började gå långsamt och då tröttnade aporna och hoppade ner igen. Skönt! Snabbt som tusan tog vi upp plånboken och pillade ner den i stora facket istället. Bara en stund senare hoppade en apa upp på Anders axel också och försökte ställa sig på Arvids huvud där han satt framåtvänd i bärselen. Arvid var dock fullt upptagen med att titta på alla andra aporna runt omkring att han inte ens märkte att han nästan hade en på huvudet, haha! Även den apan hoppade vidare och då var det dags för oss att lämna Monkey Forest.

Dagen efter var det alltså dags för vår guidade dagstur med den svensktalande taxichauffören Tomy. Viggo var superglad att Tomy pratade svenska och pratade på för fullt från baksätet. "Hallå, taxichauffören! Jag har ett plåster på mitt finger" osv. Tomy bara skrattade och pratade på han med. Det märks att balineserna, liksom thailändarna och filippinierna älskar barn! Första stoppet var på en utomhusteater där vi fick uppleva balinesisk kultur och titta på en Barongföreställning. Barongen är lite svår att föklara men det är två personer som delar på en stor och lång dräkt. Den ena står fram och sköter huvudet (som såg ut som en apa) sen var det lite tyg fram till den andra personen som stod och skötte rumpan/svansen. Jag kunde inte sluta tänka på "Sunes jul" när Sune och hans kompis spelar åsnan. Det var inte helt lätt att förstå föreställningen trots att vi hade fått en beskrivning av akterna på svenska men kortfattat representerar föreställningen den eviga striden mellan de goda och onda andarna. Barongen (ett mytologiskt djur) represneterar den goda anden och Rangda (ett mytologiskt monster) representerar den onda anden. I just den här föreställningen var det en barong som var kompis med en apa, sen skulle en man offra sin son till gudarna men klarade inte av det. Då kom en häxa och förtrollade någon annan (eller hur det nu var) som skulle döda sonen men då blev han odödlig. Sen stred sonen mot en tredje person som skulle döda honom som genom meditation förvandlade han sig till ett vildsvin och sen en fågel och tillslut till Rangda varpå sonen förvandlade sig till Barong. Och så stred Rangda och Barrongen tills en präst kom och stänkte heligt vatten och så offrad de en kyckling istället. Ungefär så, inga konstigheter. Föreställningen ackompanierades av otroligt hög musik från en orkester och även om det mesta med den var förvirrande är det ändå kul att ha sett. Viggo tyckte att det var lite läskigt men också spännande. När vi kom dit trodde jag att han skulle ledsna efter bara några minuter men han tittade intresserat hela föreställningen. Arvid var nog för chockad över musiken och kostymerna att han glömde bort att gnälla. 

Efter föreställningen åkte vi vidare till Taman Ayu som gör ekologiskt te och kaffe. Från Bali kommer nämligen världens dyraste kaffe och det är verkligen inte vilket kaffe som helst, det är bajskaffe! Det är ett djur som heter luwak, palmmård, som äter kaffebönorna och sedan bajsar ut dem. Luwaken är kräsen och väljer bara de fylligaste och mest perfekt mogna kaffebönorna att äta och sedan sväljer de dem hela. Enzymerna i luwakens tarmsystem bryter ner skalet runt kaffebönan och tillför något till jäsningsprocessen vilket alltså i slutändan påverkar smaken på kaffet. Djuren lever fritt uppe i bergen där kaffebönorna odlas och sedan är det speciella bajsletare som letar upp bajset och pillar fram kaffebönorna. Sen transporteras kaffebönorna till gården Taman Ayu där de tvättas och rostas för hand. De säljs både som hela bönor och som pulver. Men det fanns inte bara bajskaffe på gården utan även en stor fruktträdgård och så gjorde de flera olika sorters fruktte. Vi fick provsmaka sex olika tesorter och sex olika kaffesorter (dock inte bajskaffet eftersom det är så dyrt och ingen av oss är någon vidare kaffedrickare) och Viggo som älskar te svepte flera koppar. Hans favoriter var mangosteen och citron så vi köpte med oss ett paket av varje hem.

Sen åkte vi vidare till nästa stopp som var vattenfallet Tegenungan. För att komma till vattenfallet var vi tungna att gå ner för ca 150 trappsteg som var onormalt höga men när man väl kom ner var det riktigt svalt och skönt. Jag och Viggo gick ner eftersom han gillar vattenfall men Arvid hade precis somnat i bilen när vi kom fram så Anders stannade med honom med ac:n på så han skulle få sova klart. Att gå ner var inga större problem men det var jäkligt jobbigt att gå upp. Det blev några stopp i skuggan på vägen men Viggo gnällde inte och var nöjd med att ha fått se vattenfallet på nära håll. Efter vattenfallet var det dags för lunch. Vi blev avlämnade på en restaurang som bara sålde ekologisk och närproducerad mat och det lät ju fint men tyvärr var det ingen vidare smakupplevelse för någon av oss. Men omgivningarna var fina med risfällt och en vulkan lite längre bort.

Fjärde stoppet var Goa Gajah som är ett tempel i en grotta där det finns elefantstatyer. Så elefanttempelgrottan helt enkelt. Tomy berättade lite om de olika hinduistiska och buddhistiska ritualerna (templet används av båda religionerna men främst hinduister) och vi gick runt i skogen bakom också. Viggo gillar ju grottor så han gick där glad och nöjd hand i hand med Tomy. Arvid var fortfarande trött och däckade i bärselen efter bara en liten stund. Där sov han vidare enda tills vi kom fram till sista stoppet, nämligen risterrasserna. Det var väldigt vackert och häftigt att titta på och vi hade gärna tagit en fika på en av restaurangerna med utsikt mot dem om det inte hade varit så galet dyrt. Det gick att gå ner till terrasserna också men Viggo var helt slut efter allt promenerande och alla trappor som vi redan gått i så vi hoppade över det. När Tomy släppte av oss vid hotellet igen hade vi varit iväg i åtta timmar. För det betalade vi ca 330 kr (plus inträde till de olika platserna). 

Dagen efter körde Tomys brorsson tillbaka oss till Sanur igen. Här har vi bara hunnit vara en dag än så länge men den har varit händelserik. Den började dock dåligt med att Arvid, smidigt och ljudlöst kröp ner till fotändan på sängen och ramlade ner och landade på pannan i stengolvet. Panik! Men har skrek direkt och blev lugn snabbt när jag bar runt honom och han fick nappen och snutten. Efter det var han sitt vanliga glada jag men jag ringde ändå 1177 för säkerhets skull. Nu ska vi bara ha lite extra koll ett par dagar på att han inte kräks, har extra ont eller blir ovanligt trött och slö för då måste vi åka in till sjukhuset med honom. Hittills har det dock inte varit några problem alls utan han har snarare varit gladare än vanligt hela dagen. Det enda som vittnar om smällen är en blå bula i pannan. Resten av dagen blev dock bättre. Jag och Viggo gick till stranden själva där vi hyrde en cykel med barnstol. Sen cyklade vi längs strandpromenaden tills vi hittade ett ställe där vi ville bada och så la vi ut filten och tog fram strandleksakerna. Viggo var helt inne i sitt grävande så jag kunde till och med ligga i solen och titta på och njuta av tillvaron ett litet tag. Men sen var jag med och grävde och hämtade vatten och vi badade och tränade simtag. Efter ett par timmar satte vi oss på cykeln igen och cyklade till ett svenskt café och köpte en kanelbulle, en bit morotskaka och en bit äppelkaka som vi tog med hem till Anders för att ha till mellis. Anders blev väldigt glad och det var riktigt gott fika. Men nöjdas var såklart Viggo som ÄLSKAR kanelbullar! På kvällen tog vi taxi till matmarknaden där vi åt middag och sedan tog vi en drink på Bakfickan innan det var dags att gå hem och lägga barnen. 

 

Fanny Barck Österman
Senast aktiv - från Gili Air, Nusa Tenggara Barat, Indonesien
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem