Resdagboken
Samlingsrummet - matbord, vardagsrum och garage i ett
Samlingsrummet - matbord, vardagsrum och garage i ett

Första intrycken

söndag 2 juli 2017 Ciudad Darío, Matagalpa, Nicaragua
  • 558 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Etapp 4: Houston - Managua, flyg
Flygresan gick bra även om jag var ordentligt trött. Lite komiskt att jag fick sällskap på min rad av två andra skandinaver, ett danskt par. Vi pratade lite grann med varandra, men eftersom både de och jag hade rest sedan tidigt på morgonen så försökte vi sova på planet. Lättare sagt än gjort, den här gången var det motorljuden som störde.

Tack var fönsterplatsen fick jag se en häftig texassolnedgång. Vet inte om den är typisk för Texas, men det var ju där jag var. Solen var knallröd redan en stund innan den gick ner bakom kanten. Tyvärr inga bra foton genom flygplansfönstret, men jag har ju blickfotograferingsarkivet.

Vid ankomsten till Managua möttes vi först av något som såg ut som sjukvårdspersonal. De tittade på den ifyllda blanketten och lät oss sedan gå vidare. Jag är inte helt säker på vilken del av den, men om jag gissar så var det informationen om vilka länder jag besökt senaste 30 dagarna och ev sjukdomssymptom.

Nästa station, passkontroll och betalning av 10 dollar för att få komma in på land side. Det var betydligt smidigare och snabbare än motsvarande i Accra 2015. Sedan kunde jag gå och plocka upp mitt incheckade bagage.

Efter det kom en kombinerad pass- och bagagekontroll. Oklart vad han letade efter, men han kollade passet och bagagetaggen och sedan fick jag gå vidare. Några meter senare mötte jag en kvinna som jag skulle lämna immigrationsblanketten till och sedan var det bara scanning av bagage innan jag äntligen fick komma ut i värmen. Minns inte hur lång tid det tog att komma ut, men ca en halvtimme skulle jag gissa på.

Fullt med folk utanför, men jag mötte Ansa och Tina nästan direkt. Josef och Neo var också med

Etapp 5: Managua - Ciudad Darío, bil
Trött, tröttare, tröttast
Kollade inte klockan men det tog nog ca en timme att åka hem till Ansa. Det var mörkt ute så jag såg inte så mycket mer än helljusen på bilarna vi mötte. Nicaraguaner är inte lika duktiga på att blända av vid möte.

Killarna droppade vi av i huset där Ansa och Neo ska bo och så åkte vi tjejer hem till huset där Ansa har bott de senaste sex åren. Ansa hade pratat om enkla förhållanden och Tina att det var öppet. Väl framme förstod jag bättre vad de båda menade.

Väggarna räcker inte ända upp till taket och skynken istället för dörrar. Öppet och lyhört med andra ord. Då jag fått höra om hundarna och tuppen tog jag det säkra alternativet, pluggade i öronpropparna och sedan i säng ca kl 01. Med åtta timmars tidsskillnad betyder det alltså att jag varit så gott som vaken 30 timmar i sträck.

Frida Egerlid
Senast aktiv - från Ciudad Darío, Matagalpa, Nicaragua
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem