Resdagboken
Kaspiska havet
Kaspiska havet

Åter hemma efter en extra kryddad avslutning

lördag 29 juli 2017 Uppsala, Uppsala län, Sverige
  • 498 Visningar
  • 1 Kommentarer
Rapportera

Dag 14: Hemfärd
 Efter frukosten åkte vi 08.15 ut till flygplatsen för och påbörjar vår resa hem. När vi kom fram såg vi att planet skulle avgå 2 h senare än beräknat. Det var ju ingen bra början, resan är ändå tillräcklig lång (11,5 h) och den blev ytterligare förlängd p gr a det stora ovädret i Istanbul. 
I stort har det var ganska molnfritt, så jag har kunnat njuta av det fantastiska landskapet under mig. Så stor yta vi har flugit över, med stäpp, öken, höga berg varav flera med snö på och några glaciärer, så öde med endast få bosättningar. Det är fascinerande. 
Vi mellanlandade i Bishkek, Kirgizistan för att tanka. Det var ca 40 grader där och väldigt svettsamt.  När vi var på väg att landa i Istanbul kom vi in i ett oväder med kolossalt mörka moln och obehagligt gropigt att flyga.  Plötsligt gjorde planet, enligt displayen en ordentlig vänstersväng mot Ankara. Jag trodde displayen hade fått fnatt igen, vilken den hade vid starten från Ulaanbaatar. Efter 1 h gjorde vi en mycket svajig landning och flera inklusive mig själv, trodde att nu var vi äntligen framme i Istanbul. Ett stort antal reste sig upp och började att ta ned sitt bagage, då flygvärdinnan bredvid mig började hojta, att vi skulle sitta ned. Först då gick det upp för oss alla, att vi hade landat i Ankara för att tanka. Alltså hade displayen visat rätt hela tiden. Flygvärdinnan hade svårt att göra sig hörd och skrek mer och mer gällt, men lyckades till slut få alla att sitta ned. Så reser sig plötsligt en person för att lägga tillbaka sin väska i bagageluckan ovanför sig. Tålamodet brast då hos flygvärdinnan bredvid mig och hon höll nästan på att "balla ur", ansiktet blev rödflammigt och rösten gick upp i falsett, när hon skrek att personen skulle sätta sig ned. Sedan gick hon runt och slet upp säkerhetsbältena hos de passagerare (de flesta), som hade knäppt igen dem. Så småningom fick vi information om att planet skulle tankas, att vi den här gången skulle sitta kvar i planet och att det då var viktigt med att bältena skulle vara öppna. 

Så småningom återvände vi mot Istanbul den vanliga ruttväg. Men efter ett tag blev det för mycket turbulens, så planet fick göra en stor omväg för att komma på sidan om ovädret och landa från andra hållet.

Kl  kl 22.00 landade vi så äntligen i Istanbul, drygt 5 h försenat, för att nås av att vårt plan mot Stockholm (försenat), just lämnat Gaten för avfärd till Stockholm. Med andra ord skulle vi inte komma längre idag. 
Sedan började köernas o all väntan tid! Vi satt 30 min i planet, innan en buss kunde komma och hämta oss, jätte lång kö till ombokning av biljetten, passering av passkontroll, åtkomst till ett övernattningsställe, transport till hotellet och till sist utdelning av rummen på hotellet. Trots alla köer beundrar jag deras goda logistik, allt fungerade hela vägen hem. Efter 6 h köande o väntan från det vi landat, fick jag några timmars välbehövlig sömn. Jag fick mig också en tankeställare, hur bekvämt mitt köande förmodligen var, mot alla flyktingar, som efter umbäranden,  kommer fram till uppsamlingsstationer och slussas vidare o vidare och utan att förstå språket. 

Vaknade efter 5-timmars skön sömn, åt frukost och så kom bussen för att hämta oss.
På flygplatsen märks gårdagens kaos något även idag . Många plan blev försenade. Ändring av gate skedde ideligen. Vi förflyttade oss 3 gånger mellan olika gater, det var tur att de låg inom samma terminal. 

Så småningom avgick vårt plan till Stockholm och vi landade återigen på svensk mark med en vacker aftonsol och skön sommarvärme, nästan 1 dygn försenad. Trots all kaos i Istanbul, fanns vårt bagage med på planet. 
Till min stora glädje stod Maria och väntade på mig i välkomsthallen. Tack kära Maria, det värmde! Skönt att få sätta sig i bil och bli hemkörd.  Maria hade också varit ute för att hämta mig på Arlanda, då det mycket försenade ordinarie planet landade mitt i natten. Hon väntade i ca 1 h på att jag skulle komma ut. Försökte få kontakt med mig via telefon, men gav till slut upp, och åkte hem. Maria hade även varit omtänksam och köpt hem en frukostfil åt mig och tänt en hall lampa, så det skulle se lite välkomnande ut, ifall jag skulle dyka upp senare på morgonkulan.  Ja, resans avslutning blev verkligen extra kryddad!!! Och jag ytterligare en erfarenhet rikare. 

Ja, jag vet att jag är lyckligt lottad, som kan sova ostört i 15 timmar, vilket jag nu har gjort. Är nu åter tillbaka i rätt dygnsrytm och känner mig fräsch och tacksam att vara tillbaka hemma igen, utan att något allvarligt har inträffat.  Det har varit en lisa för själen att få njuta av det otroligt vackra Mongoliet med det vänliga folket, den blå himlen, de stora vida stäpperna, vilda bergskedjor och boskapshjordar, den vackra Gobiastenöknen och dess växt- o naturliv. Allt långt från alla världsnyheter. Våra svenska guider, vår nationella guide och alla lokala guider har gjort allt de kunnat för att vi skulle bli väl omhändertagna, få insikt i den mongoliska kulturen och få ta del av landet Mongolien. 

Till sist tack för att ni följt med mig på min äventyrsresa!
Kram 😘 🛫🇲🇳👣🚤🐎🐏🐐🚂🐑🐿🐇👣🐫🛬🇸🇪
 

Kerstin Hjelm-Karlsson
Senast aktiv - från Uppsala, Uppsala län, Sverige
Kommentarer
Postat av Per

Välkommen hem

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem