Resdagboken

Deletapp 1: Treriksröset-Abisko

torsdag 24 augusti 2017 Abisko, Norrbottens län, Sverige
  • 1369 Visningar
  • 3 Kommentarer
Rapportera

Dåså, då är jag tillräckligt varm, mätt och nyduschad för att orka med den precision och toleransmätning det innebär för mig att knappa långa texter på telefonens överkänsliga tangentbord. Jag är framme i Abisko och därmed är deletapp 1 avklarad. Tänkte hedra pedagogiken genom att berätta dag för dag, men om man inte orkar läsa kan jag lite kort sammanfatta det som att Norge är kuperat och sankt. Norskar jobbar inte med spångar eller intelligent leddragning. Jag har varit trött, sur, kall och hungrig. Norge är ändå vackert..

Dag 1: Treriksröset-pältsastugan 13 km
taxiresan från Karesuando(där bussresan slutade) till kilpisjärvi gick otippat smidigt då en finsktalande äldre man hämtade upp mig och en dansk kvinna vid ändhållplatsen(oklart om den äldre mannen var samma som jag talat med tidigare under dagen, men jag hoppas på det. Kommunikationssvårigheterna var ju iaf identiska..). Började prata så smått med danskan  för att få förhäva mig lite över mitt kommande äventyr, men så öppnade hon upp med att hon skulle springa hela sträckan, så jag låg lite lågt med förhävandet efter det..
Båten till Treriksröset gick nästa morgon, så upp med tältet på halvplan yta och försöka sova bort väntan på att äntligen få sätta igång. Båtresan gick i förhävelsens tecken då två knubbiga holländare blev smått begeistrade över min kommande vandring, så med humöret på topp släpade jag ut ryggsäcken genom båtdörren designad för anorektiska finnar under missväxtår samt Kajsa och landade på en strand ca 3 km från det där lille röset. Fastnade bakom en fågelskådande italiensk storfamilj på vägen, så själva vandringen till röset kändes orimligt lång. Snabb dutt på betongklumpen och så bar det iväg mot pältsa-stugan. Min kropp vägrade acceptera ryggsäcken som en ny del av vår existens utan klagade konstant i de 13 km vi harvade uppför och nedför tills vi nådde stugan. Saft, trevlig stugvärd och inga konkurrenter om hundhuset!! 

Dag 2: pältsastugan- daertastugan 18 km
Idag ska vi in i Norge och därmed börjar även den del av vandringen jag fasar mest för. Jag ogillar nämligen starkt uppförsbackar och inbillar mig även att jag får svårt att andas så fort jag befinner mig på höjder, vilket ju ofta är konsekvensen av en uppförsbacke.. Så lite halvtaggade masar vi oss iväg, jag halvtaggad pga kommande höjdskillnader, Kajsa halvtaggad pga blåst och utomhusvistelse. Efter 100 000 timmar, typ, kommer vi till norska gränsen och i och med det slutar även faciliteter som broräcken och spångar existera. Men markeringen är bra och det är lätt att hitta mellan alla rösen. Leden går först på höjden för att till sist dra sig ner mot en fors där en bro passeras med livet som insats under beskådan av två norska kids som verkade helt oförstående när jag började ooa mitt på bron och försöka stötta upp både mig och Kajsa med mina gångstavar. Men över kom vi, om än med lite mindre heder och lite mer adrenalin. Väl framme i hyttan fanns inga lediga sängplatser som inte krävde obekvämt konverserade med diverse tyskar, så efter ännu en akrobatisk broövergång (denna gången bar jag Kajsa eftersom jag tvivlar lite på att min harpunkunskap är stor nog för att liksom kunna rädda fallande hund med hjälp av stavarna..) satte vi upp tältet några hundra meter bort från stugan.

Dag 3: daertahyttan-rostahyttan 19 km
vaknar upp efter en framgångsrik tältnatt i sedvanlig nedförsbacke. Myggen var aggressiva som attan så inget frukostmys utan ner med allt så snabbt det gick och påbörja vandringen som började med uppförsbacke som borde minska myggbeståndet snarast. Men nej, myggen följde med på högalpin utflykt och det var först när blåsten tilltog några timmar senare som vi kunde sätta oss ner och äta resten av frukosten. Efter någon mil blev terrängen allt mer stenig och bestod till sist helt av stenblock att hoppa mellan. Blodsockerkurva på topp, så likt bergsgetter i toppform härjade vi fram över stenarna. Blodsocker är dock en lurig drivkraft och efter ca 1 h getimitation dog entusiasmen tokmycket och vi harvade på som vanliga dödliga fram tills det började slutta kraftigt nedåt och stenarna ersattes av reguljär stig. Rostahyttan låg fint i en dalgång och vi lyckades få tillgång till ett hundrum utan tyskar, dock var vi tvungna att passera en tysk för att nå vår dörr och jag är ganska säker på att han fick tårar i ögonen när han insåg att jag ämnade släpa den stackars beniga hunden ända till Dalarna. Kajsa den teatraliska divan, satt förstås och gjorde sin bästa imitation av asplövet vid denna tidpunkt, så jag kan ändå förstå hans oro. Kvällen räddades å det grövsta när tre norska damer bjöd över mig på mat! Konstigt att ett land med så trevliga individer vägrar använda spångar..

Dag 4 Rostahyttan-Dividalshyttan 26 km
Har oroat mig för den här dagen länge. Dels för att sträckan enligt uppgift skulle vara runt 30 km och dels för att det finns ett vad på sträckan som är över 50 m långt. Kajsa kanske råkade trilla ner i forsen under gårdagen och blir nu alldeles mörk i blicken så fort hon ser att jag styr kosan mot ett vattendrag. Tänker därför att 50 m vad inte kommer kunna kompenseras med en natt då vi bytet sovsäckar, som förra gången, utan kommer kräva mer dramatiska kompensationer i stil med portabelt värdeskåp eller liknande. 
Okej start på vandringen tills vi kom till en passage mellan två sjöar där marken var jättesank (inga spångar) och dessutom helt söndertrampad (pga inga spångar..). Vid flera tillfällen gick jag ner med hela benet och fick dra mig upp med hjälp av typ fjällbjörkar eller använda stavarna som vid isvaksövning. Otrevligt och så lättåtgärdat(spångar). Medan jag fortfarande gick och tjurade något över träskincidenten stod vi plötsligt med det beryktade vadet framför fötterna. Jag gick in i krigs-mood och hasade mig över vadet ganska framgångsrikt om jag får säga det själv. Medan jag stod där på andra sidan och high fiveade mig själv hör jag ett missnöjt tjut bakom mig. Mitt i det mest strömmande partiet på en sten ca 10 m in i forsen står Kajsa likt en asgrinig Jesus. Jag slänger av mig ryggsäcken och börjar vada mot henne. Eftersom hon valt det mest strömmande området tar jag mig inte dit med samma framgång som tidigare, utan när jag burit henne till andra sidan är det inte high five-läge längre utan snarare läge att vandra vidare och hoppas att ingen sett den dramatiska, men ack så osmidiga, händelsen i vattendraget. 
Hann bli riktigt less under resten av turen som aldrig tog slut, som tur är hittade jag några gamla Spotify-listor i off line-mood som lyfte oss fram de sista tradiga km. Tips för er som vill göra oslagbar fjälllista:
I princip allt med Tommy Körberg ( utom fattig bonddräng som väldigt otippat inte gjorde sig alls)
EMDs julskiva(😱)
I see fire
Alla låtar på norska
inga låtar på danska
Bodde i stuga tillsammans med två jättemysiga norrmän och deras bäbis+asocial tysk.

Dag 5 Dividalshytta- Voumahytta 19 km
Har blåst och regnat hela natten och på morgonen har det mojnat lite men regnar en del fortfarande. Avvaktar avfärd eftersom regnet ska avta enligt norskarna. Mycket riktigt slutar det regna vid 10 så vid 11-tiden ger vi oss iväg. Vi hinner ca 100 m innan regnet öser ner unde ca 30 min. Kort men effektivt; vi är blöts under hela dagen. Först kladdig kletig lövskog utan spångar där vi svingar oss fram mellan fjällbjörkarna (jag svingar mig, Kajsa flyger runt lite värdigt). Efter ca 2 h kommer vi till en bro och efter det fortsätter leden genom säkert fjällvärldens största träsk (inga spångar) under en oändlighet. Så vi är trötta av allt klafsande och genomblöta eftersom varenda fjällbjörk vi trycker oss förbi är blöt av nattens skyfall. Det enda trevliga med den dagens vandring var att träffa Anna, som gått från Grövelsjön och är inne på sin slutkläm nu! Såg så himla glad och nöjd ut att det knappt var trovärdigt..;) Efter ett sekel och eventuell påbörjan till simhud och en anpassning till liv i vatten kom vi äntligen fram till hyttan där alla kläder kunde hängas på tork och vi kunde bädda ner oss och hoppas på en ljusare framtid.

Dag 6: Voujmahyttan- Gaskahyttan 19 km
Efterden eländiga, spånglösa gårdagen vaknar vi lätt skeptiska till livet. Vi drar ut på frukostbestyren och hoppas att någon ska hämta hem oss eller något ska stråla upp oss, eller något annat kreativt för att få slippa vandra runt i blöta kängor mer. Vid 11 kommer vi ändå iväg och turen till gaskahyttan är otippat trevlig! Fin stig, uppehåll och samarbetande ryggsäck! För första gången under den här turen tittar jag på kartan och tänker "oj, är vi redan här" och inte "men det kan inte vara sant, har vi inte kommit längre än 1,5 cm från hyttan". Vi tältar en bit bort från hyttan (vilket vi kanske ångrar lite när temperaturen sjunker mor nollan, men tanken på alla mygg som dog där och då fick mig ändå att le lite i sovsäcken och sova gott. Dessutom hade vi internet och täckning för första gången sedan start, så passade på att boka boende i abisko (enda krav: wi-fi och nära till mataffär).

Dag 7: Gaskahyttan-Altevasshyttan 12 km
kort tur idag. Leden förljer altvattnet framtill byn innset (det märks att vi börjar närma oss Sverige, flera spångar på blöta partier!!🇸🇪)
I mitt stilla sinne tänke jag att vi skulle vara så frächa och opåverkade när vi kom fram till hyttan att vi utan att blinka skulle fortsätta en bit på leden, men väl framme tände jag en brasa (älskar att det låter okomplicerat i skrift) och så vips var klockan 18 och jag hade råkat sätta på mig pyjamasunderstället (även extraunderstället, fikaunderstället och lunch med anständigt folk-understället). Så vi blev kvar ock stallet klockan för första gången för att komma iväg i tid eftersom sträckan till Lappjordhytta sägs ta lång tid.

Dag 8: Altevasshytta-Lappjordhytta 24 km
uppe med tuppen(efter 10 h sömn, men ändå..) och iväg relativt tidigt. Först en stigning på något som ser ut som en väg på kartan, men som i verkligheten är en sträcka där tekniskt kunniga samer kan köra fyrhjuling. Lyssnar på talbok vilket är ett hån mot miljön jag går i (ser på bilder efteråt att det är vackert..), men en nödvändighet för att inte korva runt för mycket med ryggsäcken och tänka för mycket på hunger, smärta och tjuriga hundar. Jag har planerat maten lite för bra och vi har under hela turen enbart kunna äta mycket restriktiva mängder av allt (Aldrig packa mat under föregående kolhydratsladdning..). Talboken hjälper och vi går på bra. Kajsa som normalt sett går 4 dm bakom mig är på bra humör och härjar runt. Tror det finns mer dofter här än normalt på fjället tack vare ett sameviste som ligger en bit upp på det fjäll vi går. Vi går länge i en grön dalgång brevis en fors innan vi korsar forsen och går upp på en höjd med otrolig utsikt (glad att jag stängt av talboken en stund så jag inte missade det hela..) Vi går ner från höjden och fortsätter ner i fjällbjörkskogen till hyttan som är dagens mål. Inga andra hundar har hittat hit så vi får stugan ifred medan de hundlösa tyskarna får trängas i storstugan. Jag kan knappt somna för jag är så upptagen med att planera vad jag ska handla imorgon när vi passerar Björkliden och därmed den första affären och proviantmöjligheten på en dryg vecka!!! Choklad💕

Dag 9: lappjordhytta-abisko 28 km
Vaknar likt ett barn på julafton och är ute ut hyttan innan 8. Någon tysk hade sagt att första biten är mycket kuperad och stenig, men jag tänker att vi ju i princip är i Sverige nu och att svenskarna älskar sina vandrande landsmän nog för att göra gemytliga och skonsamma leddragningar. Vad vet tyskar om kupering, liksom..?! Men efter 3 timmars slit uppför och nedför, över rötter och stenar, får jag ändå ge tysken lite rätt. Leden blir bättre allt eftersom och när vi passerar över E10 och tornehamn går vi över på rallarleden (den led rallarna som byggde järnvägen förbi abisko använde,tror jag..) som är rak och lättsam. Framme i Björkliden kraftigt saliverande och får reda på att lanthandeln under sommaren finns på hotellet som ligger 500 m uppför en inte så lättsam backe. Men sockersuget är starkare än mjölksyran så vi krigar på och hittar hotellet. Väl inne i "affären" får jag hybris på det dåliga sättet där det blir för mycket för min hjärna som löser det hela genom att enbart köpa en daim och en fanta trots att jag ville ha minst en risifrutti och banan också. Besviken gnager jag på min daim och fortsätter sedan rallarleden mot abisko där vi ska vila två nätter och duscha obegränsat, tvätta, shoppa, äta, äta, äta osv.

Nästa deletapp börjar på lördag och bör bestå av Kungsleden ner till Kvikkjokk om allt går som planerat.
 

Camilla Hiding
Senast aktiv - från Grövelsjön, Dalarnas län, Sverige
Kommentarer
Postat av Leif

Underbar berättelse. Fortsätt i den stilen så får vi läsare också träningsvärk. I käkmuskerna. Lycka till på resan.

Postat av Amanda

Jättekul att läsa om hur ni har det! Vilken strapats!!

Postat av Svante Sundelin

Nu först, den 28 oktober, läser jag Din berättelse. Grattis till bedriften! Vad fint Du skriver. Jag gick GB förra året också med hund, så det blir extra intressant att läsa vidare.
/ Svante Sundelin

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem