Resdagboken

Dag 24 - 14 november

tisdag 14 november 2017 Los Cristianos, Kanarieöarna, Spanien
  • 17 Visningar
  • 0 Kommentarer

Andas in, saaaaat, andas ut, naaaaam.
Sa-ta-na-ma, sa-ta-na-ma, sa-ta-na-ma, sa-ta-na-ma, sa-ta-na-ma, sa-ta-na-ma.

Det går inte att gå omkring och gnälla och tycka synd om sig själv. Det går inte att vänta på att livet ska komma. Det går inte att älta och vara bitter. Det går inte att skylla på andra utan att se sitt eget ansvar. Det går inte att oroa sig för något som kanske kommer. Det går inte att tro att någon annan har ansvar för ditt liv.

Jag känner att jag får så mycket tankar med mig härifrån, att livet är nu och att oavsett vad som kommer i framtiden så är människan rätt så anpassningsbar. Det är inte lönt att gå och vänta på att någonting ska bli bättre, utan att försöka göra någonting åt det. Jag kan inte bli frisk från ms, men jag kan leva med sjukdomen oavsett vad som händer. Jag måste anpassa mig efter rådande omständigheter och det är bara att inse att så är det. Men jag kan välja hur jag gör det. Jag kan välja det som jag mår bra av och jag kan välja bort det som stjäl min energi. Jag kan vattna med positiva intryck och rensa bort allt ogräs. Det finns mycket som gör mig glad och jag måste låta det få växa och blomma ut.

Jag har verkligen tagit till vara på den sista tisdagen här och fyllt den med näring. Morgonpromenad, handträning, ett styrkepass, löpband, lunch och vila, stretch, axlar/skulder-träning med min fysio och som avslutning yoga. Nu är det snart middag och kväll igen. Tiden går rasande fort och det är båda skönt och skrämmande.

Idag på morgonen var det utryckningsfordon på strandpromenaden och alla frågade sig naturligtvis vad som hade hänt. Tydligen så var det en båt med 50-talet afrikanska flyktingar som hade nått stranden. Det ger verkligen perspektiv på sin egen existens. Det går ingenstans att förstå vad som ligger bakom beslutet att ge sig ut i en båt, rätt ut på havet med hopp om att nå land och eventuellt en bättre framtid i ett främmande land. Det gör ont i hjärtat på mig att det finns så mycket misär och tragik i världen och att det känns som att vi är så maktlösa inför alla katastrofsituationer som råder. Hur kan det bli så fel?

Ta hand om varandra!

Martina
Senast aktiv - från Los Cristianos, Kanarieöarna, Spanien
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem