Resdagboken
Griffith observatory
Griffith observatory

Hollywood, Hollywood, Hollywood

lördag 13 januari 2018 Los Angeles, Kalifornien, USA
  • 153 Visningar
  • 1 Kommentarer
Rapportera

Det är konstigt, hur man ibland klarar sig med lite sömn. På Bonaire blev det inte så många timmar innan vi satte igång med dykandet.
Samma sak i LA. Vi var pigga och glada genast på morgonen 07.30 när vi packade upp och tog oss ner till morgonmålsrummet för inmundigandet av morgonmål, vilket de facto var väldigt mångsidigt och gott.
Ja sitten baanalle " elikä eikun menox sano Anni Lennox".
På tal om Harrys 50-tal insektbett, så hittade vi en bra medicin i ett apotek. Det verkade snabbt och betten ser mycket bättre ut redan.

Bredvid hotellet (par hundra meter)  finns den gröna linjens Metro, vi köpte i en automat var sitt "resekort", med hjälp av två vänliga typer från Australia!!!, automaten hade sina egna nycker, men allt gick ju bra. Sedan med tre metro/spårvägslinjer till Hollywood trakten var vi bytte till en DASH buss med riktning Griffith Observatory. Priset på DASH bussen var hela 50 cent per person.
Det fina med hela operationen (green line / blue line / red line / DASH ) var att vi träffade helt rätt till ändhållplatsen med DASH bussen. Pretty Cool. Totalt tog denna enkla väg 1 timme 45 minuter.
Vi visste från att ha bekantat oss i förväg med LA, it's a vaste City, mind you, och det såg vi från planet på natten när vi landade. Staden är helt enkelt enorm beroende på det låga byggnadssättet, med hus i 1 - 2 våningar.
Det var intressant med metroresorna, på bytesstationen mellan green-line och blue-line var tydligt en annan socialstatus än på andra ställen. Det märkte man på klädseln och den "vingliga gången" som inte berodde på sjögången. Harry tittade en aning för länge på en typ, med reaktionen "What the fuck are you looking at mee, you think I am a murderer or what"-det är bäst att inte svara något alls utan att dra sig längre bort på perrongen. Men det tog ju en tid innan man fattade att han talade till mig så han hann höpöttää en längre tid för vi trodde att han talad i telefon, hans röst var inte så väldigt ljudlig
Överhuvudtaget kunde vi konstatera att i metron satt bland annat kvinnor relativt långt från varandra och diskuterade med varandra, men vi kunde inte fatta att de överhuvudtaget hörde något vad den andra sade.
På samma perrong,fanns det en typ som tydligen laddade något extra batteri i sin ficka via sin telefon kopplad till en uppbänd elkontakt och låtsades att han lite dansade eller hade några "moves" medan han hela tiden ängsligt kollade omgivningen.
I samma metrovagn satt en väldigt snyggt klädd typ framför oss och läste av noter i sin telefon medan han under hela resan "övade eller låtsades leda en orkester - kanske han övade !!!"  vem vet.
På den sista metrolinjen steg en kille in och spelade med sin megablaster så hårt rap-musik att vi steg av på följande station och tog nästa tåg vidare.
I varje fall blev känslan av denna första resa med tre metrolinjer att det finns en hel del störda typer i LA, för att inte tala om de utslagna som fanns på många ställen i stan. Man möter regelbundet typer som deklamerar något med hög, aggressiv röst och aggressiva rörelser.
Nåväl, Griffith park och observatoriet var en fin upplevelse. Det är en fint berg nära Hollywood med en splendid utsikt över staden. Vi hade tur med vädret. Vindstilla och solsken. I fjärran !! såg man Downtown LA och nedanför kullen Hollywood distriktet, och det bästa vi såg Hollywood skylten som vi inte hittade under vår förra resa hit.
Tillbaka till hotellet, nästan 2 timmar tog det, och sedan mat och nati-nati för då började tröttheten från förra natten ta ut sin rätta. 
Fredag, eller följande dag tog vi oss till Hollywood Bouleward och i synnerhet till Walk of Fame.
Bland de första stjärnor i gatan som vi såg  var,   - ni gissar ju redan  - Bob Hope.
Längs med dagen ökade turisternas antal, det fanns ju massor av dem där. Vi promenerade runt där och kollade stjärnornas namn i gatan och butikerna och människorna, vilket var lika intressant.
När man kollade alla de som försörjde sig där, slogs man av tanken, Norden är ett bra ställe att leva. Tur att man skaffat sig en utbildning vad man kunnat leva på, alternativet här i Dream Factory är inget att hänga i julgranen.
Alla dessa utslagna, störda och annars associala typer är verkligen deprimerande. Det såg man i metron och längs med metrospåren på gatorna.
Ibland (ofta) kändes det att fullvuxna människor är som ungdomar i sina 14 - 16 års ålder. Män med byxor var grenen hänger ner till grenen, rap hit och rap dit, agressivitet i tal och skrik, tomt tal och viftande med händer och fötter som om de skulle hålla tal till en hel menighet längs med trottoarerna osv osv.
Har vi blivit gamla, eller har USA försänkts ner i medelåldern!! Föräldrar, som bryr sig mera om internet och sociala medier i telefonen än sina egna barn som sitter bredvid dem, barn som vill ha lite uppmärksamhet, men vilka mammorna inte ser. Samma fenomen i Sverige och Finland förresten i detta hänseende. Vi såg i Sverige en nyhetsinsert om en kvinna som designat en kurs för hundägare för att ge hunden mera uppmärksamhet i dessa tider med hela upmärksamheten riktad till de sociala medierna (hunden lider) --- stupid---
tänk om man skulle börja med sina egna barn istället och ge dem den uppmärksamhet de behöver och vill ha.
I morgon kväll drar vi vidare till Cook Islands, men före det tänkte vi kolla livet vid Venice Beach, det är ju lördag så där kan finnas allt möjligt skojigt på gång.
Flyget startar kring 23 tiden och landar på Cook 6-tiden på morgonen.
Once again långt flyg.


 

Harry Holmberg
Senast aktiv - från Stockholm, Stockholms län, Sverige
Kommentarer
Postat av Carola holm

Ni hinner då med mycket på kort tid. Ja sova kan man hemma sen. Roligt att läsa era strapatser. Ha det så bra kramar caro & åke

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem