Resdagboken

Ain’t no mountain high enough, ain’t no river low enough

måndag 12 februari 2018 Mount Cook, Canterbury, Nya Zeeland
  • 33 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Efter vår fantastiska stjärnklara natt uppe på Mt John blev vår kommande dag ännu mer fantastisk! 
Vi började med att äta en stadig frukost på vårt ”stammis” ställe Shawty’s i Twizel och åkte sedan norrut mot Nya Zeelands högsta berg, Mt Cook (3754m) eller Aoraki som det heter på maori (namnet betyder Molnspetsare). Även Nya Zeeland har ett annat namn på maori; Aotearoa och betyder Långt vitt moln. 
Vi kom efter ett tag fram till Lake Pukaki med sitt spöklika vatten. Vi körde längs med sjön och var tvungna till att hålla uppe våra hakor, eftersom vi var så överväldigade av landskapet och dess färger. I fjärran kunde vi skåda de Södra Alperna och Mt Cook bland massvis av andra berg. Bergskedjan på Nya Zeeland heter nämligen Södra Alperna. Kanske inte så innovativt, men eftersom de flesta nybyggarna kom från Europa så är det ganska logiskt att det fått sitt namn efter Alperna. 
Vi körde till Mt Cook Village som ligger vid foten av berget och började att gå en mysig runda i solen. Kring berget låg det moln, så vi såg tyvärr inte så mycket av topparna men det gjorde inte så mycket eftersom dalarna var minst lika vackra. 
Rutten vi tog hette Hooker Valley Track och tog ungefär 3 timmar fram och tillbaka. Vi gick på 3 stycken svängiga hängbroar över en kraftig fors för att ta oss uppåt. Spåret vi gick slingrade sig uppför kullar och med forsen vid sidan om hela tiden med blåsten mot oss. När vi kom fram såg vi Lake Hooker, en iskall sjö som får sitt vatten från glaciärerna uppe på bergen. I sjön låg stora isflak och flöt runt. Vi satte oss ner på en sten och tog en paus och jag avnjöt en välförtjänt god kall öl.
På vägen tillbaka njöt vi av värmen och tog några djupa andetag för att andas in den härliga bergsluften. Så här bra kan man knappt ha det, tänkte vi och traskade med lätta steg ner för bergsslätten. Vi tyckte det var ett bra beslut att inte bestiga hela berget, det hade tagit lite för lång tid och vi har ju så mycket kvar här att uppleva. 
Efter en fantastisk upplevelse i bergen fortsatte vår resa österut. Framåt kvällen då solen nästan hade gått ner så nådde vi återigen östkusten och tog in på motellet The Mill House i Oamaru, en gammal mjölkkvarn som nu agerar motell. Ett av de finaste motell som vi bott på ön hittills. 
Vi sov väldigt gott denna natt, med ren bergsluft i våra lungor och ett lugn i våra redan avslappnade själar.

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem