Resdagboken
Rajhastans Poptrio
Rajhastans Poptrio

Och så blev det plötsligt en helgdag

onsdag 14 februari 2018 Neemrana, Rajasthan, Indien
  • 92 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Och så blev det plötsligt en helgdag… ja lite så blev det. Så sent som i fredags morse var det osäkert om firandet av Mahashivratri, en dag då man helgar guden Shiva, skulle bli på tisdag eller onsdag. Det hade något med månarnas position vilket jag inte förstår eftersom det går att förutsäga. Nåväl, jag tar inte diskussionen med religiösa hinduer och åker med istället. Nu blev det bestämt tisdag, i Gurgaon. I Faridabad blev det onsdag.
 
Vi packade en väska och sov en natt på det spektakulära Neemrana fort. Ett helt fantastiskt ställe med delar från mitten av 1400-talet. Hela fortet är 3 hektar stort, byggt på en bergsluttning i tolv nivåer. Vrår  och skrymslen överallt, smala trappor och trånga gångar tar dig fram mellan de olika delarna. Förutom en massa olika rum inrymmer stället en amfiteater, trädgårdar och två pooler. Restaurangen bjuder på mat och musik från Rajhastan. Högt tonläge på maten, dvs smakrikt, och smaklös musik, dvs väldigt entonigt, om man får leka gourmet- och musikrecensent samtidigt. Notera kvinnan med täckta ansiktet som sitter mellan männen som spelar. En vanlig syn i Rajhastan där kvinnor (förtrycks) till att inte visa sitt ansikte utanför hemmet. 
 
Fortet förföll under 1900-talet för att sedan bli försiktigt restaurerat till ett hotell med konferens och spa. Ägarna har blivit prisade för sin försiktighet och att de prioriterat historian framför modernitet. Och det märks, det känns väldigt välbevarat och genuint. Fortet har inrett 15 rum, inget det andra likt, alla helt individuellt inredda i olika delar av fortet. Vårt rum hette Mata Mahal, Palace of the Goddess, med en säng mitt i rummet och en stor terrass med utsikt utöver staden och delar av fortet som klättrar uppför berget. Jag tror det är det häftigast boendet jag upplevt.
 
Efter frukost så tog vi oss en tjugo minuter uppför berget för att sedan zippa (åka på linbanor) oss ner i fem banor. De gick över raviner högt över mark, den kortaste banan var 90 meter och den längsta 400 meter lång. Det sög till i magen när ravinen var som djupast och i den högsta hastigheten. Det fanns gott om tid att fundera över huruvida kabinhaken verkligen hade satts på plats. Det var dock mer en skön känsla och en chans till vackra vyer än en personlig utmaning som exempelvis en höghöjdsbana kan ge.

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem