Resdagboken

Hälsning från världens ände

lördag 10 mars 2018 Punta del Este, Maldonado, Uruguay
  • 469 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Tierra del Fuego, Fin del Mundo, Eldslandet, södra Patagonien, dessa avsides, sydliga, kalla landsdelar har ändå varit snälla mot oss.

Vi har lämnat Chile och kommit till Ushuaia i Argentina, som är världens sydligaste stad på 55˚S (jmfr Longyearbyen 78˚N och Stockholm 59˚N). Härifrån går båtarna till Antarktis för alla hugade, men för oss blir dock detta ”världens ände” den sydligaste punkten på resan.

Den politiska geografin här nere är intressant, med Ultima Esperanza, en Chilensk region som det inte går att ta sig till landvägen utan att passera Argentina och Argentinska Eldslandet som man på samma sätt inte når utan att passera Chile. Man kunde tycka att gränspassager  borde vara en enkel sak, och det var det väl, men likafullt tog det runt två timmar att stämpla ut oss ur Chile och in i Argentina.

Väl här bjöd en kortare båtfärd på Beagle channel på spektakulära vyer och ett intensivt djurliv med mängder av albatross och skarv, sydamerikanska sjölejon, pälssälar och oannonserat och eventuellt oväntat knölval. Smaka på ordet, ”Beagle Channel” och det luktar äventyr, men vi såg den lugn som en stilla insjö.

Dag två vaknade fullkomligt briljant med frost i gräset, vindstilla och strålande sol. Vi åkte till Parque Nacional Tierra del Fuego och gjorde en kortare vandring, men lyckades faktiskt avstå från den där med tusen meters stigning - upp och ned. Vi följde istället kusten, för att sedan träffa en mycket välvuxen och oskygg rödräv - men av de äggätande 30-kilos bävrarna som terroriserar hela Eldslandet efter en alltför lyckad (har vi hört den förr?) inplantering såg vi intet.

Sista dagen här klättrade vi upp till Glaciar Martial, som inte var så imponerande, utan har krympt den som andra glaciärer och eftersom den utgör stadens vattentäkt kan det nog bli riktigt problematiskt. På vandringen möttes vi av minst lika galna vindar som i Torres, men här var de dessutom kalla - is på vattenpölarna. När jag bokstavligen blåste av stigen var jag glad att vandringen bara var några timmar och att nästa punkt på agendan inte var att resa tält.

På eftermiddagen gjorde vi en VR-tur till Antarktis och fick än en gång reflektera över varför vi inte ens funderade på att åka dit, men hur som helst bär det nu norrut för oss.

Tyvärr har vi hela resan brottats med undermåligt internet, så den här gången blir det utan bilder. Kommer senare och/eller på FB.

Catrin Johnson
Senast aktiv - från Stockholm, Stockholms län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem