Resdagboken

Who wants to live forever

fredag 10 augusti 2018 Paris, Île-de-France, Frankrike
  • 72 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

De där tillfällena när man känner sig levande, här och nu. Där det känns som att tiden står stilla, om så bara för ett ögonblick. De är sällsynta.

Jag har upplevt två sådana tillfällen, som jag kan räkna upp i sömnen.

Det ena var på Tasmanien, vid Lake Dobson. Tittandes ut över sjön var det som allting blev tyst och stilla i en sekund. En sekund som varade för evigt.

Det andra tillfället var nära Kiesen, sittandes på brinken vid den stora floden. Även om situationen inte var exakt likadan som på Tasmanien, så var det ändå som att tiden för en stund inte existerade. Där "bara fem minuter till" stannade visarna en stund.

Känslan av att leva för evigt, om så bara för ett ögonblick. Det är en sällsynt känsla och går inte att styra över. Men det går att uppskatta.

Dagarna i Schweiz var bra. Mycket bra. Vandringen i bergen är resans höjdpunkt och det kommer den fortsätta vara. Nattsvart natt, slående natur, goda vänner, stundtals tuff vandring. Ett enkelt liv. Det sätter sina spår och att sätta sig på tåget mot den kontrast som är Paris kändes vemodigt. Känns fortfarande vemodigt. 

Paris. Många intryck. Jag spenderade första dagen med att gå mellan sevärdheterna. Musée de l'armée med Napoleons sarkofag, Eiffeltornet och Arc de Triomphe. Under tornet så åt jag nog resans mest mediokra måltid. På en matmarknad. Synonymt med matmarknader verkar vara en rädsla för att använda kryddor och att ta hutlöst mycket betalt.

Triumfbågen var en riktig koloss och det kändes värt att gå upp i den. Jag satt en stund efteråt och kände in stämningen under bågen.

Luxorobelisken beskådades också innan jag knatade hem.

Den andra dagen var en sällsamt stillsam sådan. Tog en stund att få tågbiljett mot Bryssel bokad och sen var det som att jag behövde slappa lite. Men avslutade i alla fall dagen med en promenad till Sacre-Coeur och Montmartre.

Basilikan var imponerande, både invändigt och utvändigt. Det som förtog stämningen inne i kyrkan var två saker: dels att de ställt in såna där myntmaskiner där turister får skapa sitt eget minnesobjekt (går stick i stäv med skyltarna om att respektera platsen som en plats för bön och eftertanke) och dels att ungefär 98 % av de som gick in där inte brydde sig om skyltarna om att det var förbjudet att fotografera inne i basilikan. Selfiesticks. Ska aldrig skaffa någon sådan.

Utsikten över staden från trappan utanför återställde dock en bra känsla.

Uppgång i ottan för tåg mot Bryssel. Näst sista stoppet innan den långa tågesan hem påbörjas.

Stay classy.

Daniel Svanefors
Senast aktiv - från Falkenberg, Hallands län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem