Resdagboken

Den glädjen att jag gav jag mig själv Yekaterinburg

torsdag 27 september 2018 Jekaterinburg, Sverdlovsk, oblast, Ryssland
  • 241 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Turen till Yekaterinburg gick som alla andra turer totalt smärtfritt. 14 timmar tror jag att det tog och till vår glädje så låg hotellet mittemot stationen. Hur många hurran är det inte på det när klockan är närmare 22.30.

När vi checkade in så träffade vi på ett par svenska snubbar som också kommit med samma tåg som vi. Liten värld.

Hotellet var jättefint överallt utom på rummen. Och det var inte jättefult där heller, men det var liksom detaljer. Som att det i Tobbe och Angelas rum var en rejält vattenskadad badrumsdörr. Och i mitt rum så fanns ett kylskåp som lät som en jetmotor. Eller att duschdraperiet inte gick att dra för ordentligt. Gissa djupet på vattenpölen som blev överallt utom i duschen! Eller det faktum att det från handtaget som styr om vattney ska komma från duschen eller handfatet blev en 5 cm hög fontän när jag duschade. Tvättade jag händerna liveade det bara lite fontän.

Men frukosten var fantastisk och läget kunde ur vårt perspektiv inte vara bättre. Och det var gratis att tvätta till Tobbes stora förtret. Han tvättade i Omsk och där kostade det ganska lite pengar. Men det tog en halv sekund att komma över.

Masade mig ner till frukosten en stund innan 9 och möttes av vad jag trodde var en minionversion av den svenska låten “Var ska du sova i natt”. Tobbe och Angela anslöt också och när jag exalterad föeklarar detta faktum så berättar Tobbe att det är det italienska orginalet jag hör. Men till mitt försvar så var jag kanske 5 år och bodde i Årjäng när den var stor…. Och… DET LÅTER SOM EN MINION SPM SJUNGER. Nån hade väldigt rolig röst helt enkelt.

Vi gick ut i det fantastiska höstvädret, 22 grader och strålande solsken. Vad hände med hösten? Jag har ju fasen med mig mössa, vante, långkalsonger och paraply. Galet.

Iallafall så kollade vi in kyrkan på blodet, version Yekaterinburg. Den var ståtlig den och de hade tom inkluderat tsaren i ikonmåleriet tror jag. Alltså han var gestaltad. Tror inte han fick måla. Utanför så var det massor med bilder på tsarfamiljen. Jag gillar att man gjorde mesta möjliga av den väldigt tragiska händelsen när tsarfamiljen med entourage slaktades. Det var liksom fint ändå, det hade ju bara kunnat sopas under mattan och inte låtsats om.

Vi begav oss vidare och upptäckte att Yekaterinburg har ungefär lika tätt med monument och statyer som Omsk. Vi hittade även balett och operahuset, Vysotchijmonument (av en väldigt känd rysk musiker som jag tror dog på 80-talet), Vysotchijtornet med bästa utsiktsplatsen. Och sen passade vi på att luncha i tornet också på den både trevliga och fina restaurangen där. Jag hade även planer på att kolla in Vysotchijmuseumet och det ville inte Tobbe och Angela så vi delade på oss. I slutändan så ville inte jag heller det för jag fattade inte var man skulle betala så jag gav upp och gick ut och kollade på mera monument, fina hus och geologiska utemuseumet istället.

Yekaterinburg är en superfin stad och det är en himla intressant arkitekturell blandning av gammalt och nytt. Det verkar förtätas ganska kraftigt och jag uppfattar det som att man satsar ganska hårt på att nya byggnader ska ha endera en intressant design alternativt någon dekorativ twist. Det samma gäller faktiskt bruksföremål som säg.. cykelställ. Dom är liksom snygga. Nu har jag 2 hela dagar här, men jag känner att jag vill definitivt åka hit igen.

Sen så tog tidszonpasserandet+tågåkandet med spontana sovpauser=märklig dygnsrytm ut sitt pris så jag gick till hotellet och kraschade en timme. Och på vägen så träffade jag på svenskarna från incheckningen kvällen innan.

Jag mötte sedan upp Tobbe och Angela för en metrofärd till gågatan för mat. Och fina fina stationer var det. Stockholm borde dra lärdom och göra om göra rätt.

Vi hittade en rysk restaurang och alla fann något trevligt att äta. Älska bovete som kolhydrat. Sen ville jag och Tobbe hitta en öl och Angela en kopp te. Så vi testade en pub som hette Killfish, där de spelade hårdrock på en ganska konversationsvänlig nivå. Och de hade öl. Och te. Perfekt med andra ord.

Vi började språka med (eller kanske blev språkade med) en snubbe från Egypten som av någon sjuk anledning kunde ungefär allt om 90-talets (94???!) svenska landslag. Givet samtalsämne för Tobbe. Lite otippat, lite konstigt mycket kul.

Nästa dag sågs vi för frukost men hade helt olika agendor, så Tobbe och Angela drog till gränsen mellan Asien och Europa med taxi.

Själv packade jag ihop mig i godan ro, eftersom vi sent på kvällen skulle åka vidare, och gick sedan ner för att checka ut. Och vad träffar jag där.. om inte ett svenskt par.
Vi pratade en liten stund och de verkade trevliga tills jag typ fick mig en avhyvling för att de kände sig… kränkta??!!. Tydligen så hade de inte riktigt räknat med så många svenskar på resan.
Kändes som en lite märkligt inställning minst sagt. Transsibiriska är ju inte direkt vare sig oöverkomligt eller ovanligt. Testa att vandra i Afghanistans berg eller åk på piraysafarie i Borneo eller nåt om man vill vara unik svensk. Intressanta diskussioner de måste haft under planeringsstadiet. I vilket fall så var de inte lika trevliga avslutningsvis som inledningsvis. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu om jag bara är småaktig nu men näää. Egentligen så var det bara gubben som lät också. Hon sa faktiskt inte så mkt.

Jag begav mig ut på tunnelbanan och åkte till en ändstation. På tunnelbanan så pratade jag med en ganska liten och väldigt gammal gubbe som upplyste mig om att Yekaterinburgs tunnelbana är världens snabbaste. Lite förvånad blev jag, för det kändes som normal tbanefart. Googlade lite på det efter och tydligen så är det så att den är så kort och stationerna ligger så tätt så det tar bara 19 minuter från en sida till en annan. Så inte räsermetro, nej.

Vid ändstationen som heter Botanitechkaya så kollade jag in ett väldigt 2000-talstypiskt ryskt köpcentrum och kände mig nostalgisk. Sen tog jag en promenad mot nästa station och råkade springa på en Viking bar. Biznizlunch it was. När jag satt där så smsade Tobbe och berättade att de också åkt till ändstation. När vi pratade senare på kvällen visade det sig att vi alla hade varit på samma ändstation och samma köpcentrum med sisådär 20 min mellanrum. De missade dock vikingbaren.

Jag passade på att gå på konstmuseum för fin konst och där såg jag, bortsett från en del coola tavlor och en extremt fin smyckesutställning, en onödigt stor andel tavlor anno epok när små barn framställdes med vuxna anletsdrag med konsekvensen fruktansvärt fula barn.

Sedan mötte jag upp min fina vän Pasjas fina vän Vadim som tog sig tiden att visa mig runt mest hela Yekaterinburg. Jag hann med att se

  • Statyn av stadens grundare
  • Typisk gammel-YKB-arkitektur
  • En fabrik som såg ut som Titanic
  • En biltur till gränsen mellan Asien och Europa
  • Jeltsinkomplexet
  • Jeltsins jättebil
  • Modern teater-teatern där jag fick hänga i kulisserna till en pågående akt. Kanske kanske inte man kunde skicka ett vykort därifrån också.
  • Afganistanmonumentet
  • Officerernas hus och torget framför där det raveats vilt en gång eller 2.
  • Universitetet
  • Balett och operahuset
  • Qwerty-monumentet (världens största stentangentbord)
  • Utrikesdepartementet
  • Stadsadministrationens byggnad
  • Nån stadion där Ett sånt där svenskt fotbollslag iallafall spelade i somras och möjligen också vann.
Det var en intensiv men jätterolig kväll.
Sen drog jag till hotellet, mötte upp reskamraterna och vidare till tåget. Väl där så sprang vi på svenskarna från incheckningen som skulle med samma tåg. Men inte unikumsvenskarna från utcheckningen och det bugar och bockar jag för.

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem