Resdagboken

Och alla vägar ledde till Moskva

lördag 29 september 2018 Moskva, Ryssland
  • 355 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Tågsträckan till Moskva var inte så händelserik. Tobbe och Angela gjorde klassresa tillbaks till kupé och 1 klass och jag hade nya slafgrannar typ var 3:dje station. 1.5 dygn tog resan och när jag inte presenterade mig för grannarna så läste jag en bok om planeringsteknik och spelade sudoku med mig själv för första gången i mitt liv. Det var roligare än vad jag hade trott. Men jag kände att jag åkt ganska mycket tåg nu och det är skönt att det är klart. Över 900 mil har jag åkt. Det är mäktigt.

Det var sjukt nice att komma av tåget, det var mindre nice att det ösregnade och det var minst nice att klockan var 04.06 och min checkin var kl 14.

Tobbe och Angela chansade på att det skulle finnas plats för dem för den här natten med och tog en taxi till hotellet. Själv valde jag att gå till närmaste öppna kafe och äta frukost och hänga tills bättre tider behagade dana. Bättre tider kom hyfsat snabbt ändå och vid halv 7 så dök jag ner i metron, vilket kanske inte var helt genomtänkt med tanke på att jag har en gigantisk ryggsäck och rusningstrafiken här är brutal. Men det gick bra.

Att leta upp hostellet visade sig dock vara en utmaning. Det ligger jättebra till, precis bakom Leninbiblioteket. Ungefär 5 minutera promenad från Kreml. Men skyltningen var inte klockers. Så jag vandrade förbi några gånger i ösregnet och svor och tyckte lite onödigt synd om mig själv innan jag hittade rätt.

Men det känns fantastiskt att få användning för alla höstkläder jag släpat med mig. Äntligen (och nej, jag är inte sarkastisk, septemberhöst är bästa 😀). Till och med mössan kom fram.

Jag gjorde väl egentligen inte så jättemycket första dagen. Mös mest runt och satt på kaféer som jag gillar och gick på platser som jag en gång gick på ofta, kände mig nostalgisk och njöt av Moskvaatmosfären. Det är verkligen som att komma hem att komma hit. Älska Moskva. Jättemycket.

Tog en tur till Europeijskij center, shoppade lite och åt en bakad potatis på Kroshka kartoshka. Och sen var det dags för checkin på hostellet och 10 timmar efter ankomst så var det ljuvligt så jag tillbringade typ en timme på rummet och kände mig inte hemlös.

Passade sedan på att skaffa present till en väldigt liten parvel på 7 månader vars mormor jag skulle träffa dagen efter. Jag avskyr verkligen barnavdelningar, men lyckades hitta en dregel och tuggsäker barnbok saga av typen katten på råttan, råttan på repet osv. Sjukt nöjd.

Middag på restaurangen som för alltid kommer att ha epitetet bajskorven pga sin ingång som är en brun jätteamfora som första gången jag såg den 2003 gick att springa på och iakta från baksidan.. därifrån såg det bara ut som en enorm brun.. ja ni fattar.
Iallafall så är det en himla okej georgisk restaurang. Som dessutom ligger 500 meter från mitt hostel.

På fredagen råkade jag vakna 5.30 och kunde inte sova. Men jag förhalade iallafall uppgåendet ett par timmar med att kolla på kvalitetsprogrammet Paradise Hotel på mobilen. Helt klart en syssla för häng i Moskva. I vanlig ordning bjöd programmet på hög kvalitativ underhållning och inte lyteskomik alls.
Sen kände jag mig redo att möta dagen.
Ironiskt nog så är Moskva enda stället med helt klara och tydliga mål som jag faktiskt kommer att bli ledsen om jag bommar. Mål ett var att ersätta en min ryska senapsgula favorithalsduk som jag tappade bort i våras och verkligen gråtit inombords för. Så mot Izmajlovsky park och turistmarknaden. Var fruktansvärt nervös att de inte skulle ha den. Inte vanligaste färgen direkt. Men det var score och jag och tanterna i affären skrattade lite åt min lättnad. Och jag köpte en grön också. Sen snokade jag runt på marknaden efter små saker med Lenin på åt en vän. Score på den. Och jag hittade en fin present till min bästa syster hos en snubbe som emigrerat från Peru till Moskva och som sålde saker på marknaden. Vi hade dessutom en lång diskussion om språkgrupper och hur lika svenska och engelska och svenska och tyska är/inte är.

Jag rullade vidare in mot stan och kollade in röda torget en snabb sväng. Men eftersom det regnade onödigt mkt så gick jag in i shoppingcentret vid Ochotny rad istället och köpte frozen yoghurt. Sån som man tar själv. Men här så skuggas man av en person som står jättenära när man tar glassen, en annan person som står alldeles för nära när man tar topping och sen en person som tar betalt. Bra vård av löneprocent och självklart väldigt mysigt med närhet om man gillar sånt.

När jag var ute och harvade i tunnelbanan så reflekterade jag över att säkerheten här är både mindre och högre än Yekaterinburg. Alla kollas inte, förståeligt eftersom det är × många++ fler personer i Moskva.  Röntgen används troligen bara vid förhöjd risk. Men vakter som springer efter med handskanner och för vad man nu gör med en sån om man
1 har ett för vakten misstänkt utseende.
2 har en väska att gömma misstänkta saker i
Själv måste jag ha fallit utanför kategori 1 eftersom jag bar runt på min gigantiska ryggsäck igår och inte en endaste ville scanna den.

Det var för all del så på tåget också. Ingen scannade en endaste gång mina grejor, men flera av mina medresenärer. Men där hade de iofs mina passuppgifter och jag antar att det räknas med att en svensk i sina bästa år kanske inte spränger vare sig själv eller andra om det kan undvikas. Men lite märkligt kan jag ändå tycka. Varför inte bara sätta i system att kolla alla. Om jag inte minns fel så görs detta vid gränserna.

Vid 18 så träffade jag en vän som jag inte träffat på flera år och lämnade över bebisboken till hennes barnbarn. Och ååh det var så himla superroligt att träffa henne. Så glad att hon kunde ses. Fick sedan bild på barn med bok och ett oerhört intresserat intryck. Bra present 😀.

Mötte upp Tobbe och Angela för middag lite försenad eftersom jag tänkte lite fel i tbanebytena. Men shit happens. I vilket fall så ramlade vi svinhungriga in på nåt tapasställe och beställde lite för mkt mat. Ljuvligt var det.
Planen var sen att gå till puben som ligger bokstavligt talat utanför mitt fönster för att dricka ryskt microbryggeriöl. Men det var ingen som orkade.

Lördagen hade jag faktiskt halva dagen till förfogande eftersom flyget inte avgår förrän 18.
​​​​Så jag bestämde mig för att gå på museum. Mitt best museum forever har tyvärr stängt. Kanske för alltid. Hur kan man dissa Mayakovsky? Sorgligt ju.

Valet av museum blev ganska enkelt eftersom jag råkade tappa bort mitt tbanekort och kände att det var onödigt att köpa nytt. Gångavstånd alltså.

Jag gick till Lev Tolstojs lägenhetsmuseum och froterade mig med skolbarn med frågeformulär och fina saker som tillhört Tolstoj i lägenheten som han bott i när han inte bodde på annat håll.

Sen gick jag en stund till och landade på Marina Tsvetaevas lägenhetsmuseum, där det till min stora glädje fanns en guidad tur alldeles lagom i tid. Och museumet var jättefint och hade även en del om Mayakovsky som tydligen var en inspiration för Marina. Guiden reciterade såklart upp lite dikter ut minnet och som jag älskar ryssar som läser dikter på rätt sätt. Det är verkligen ett ljuvligt språk för dikter. Fantastiskt museum.

Sen fick jag speedgaloppera tillbaks till hostellet och hämta mina grejor och dra till Beloruskaja och möta Tobbe och Angela för att ta snabbtåget till Sheremerevo och masa oss på flyget hemåt.

Hela resan har varit helt underbar, spännande och jag är nöjd med precis allting. Ingenting har gått fel. Folk längs med resan har varit fantastiska och jag hoppas att jag kommer att träffa åtminstone några av dem igen. Jag inser ju också att jag lär behöva göra om det här igen, men med andra stopp för det finns massor kvar att se. Och just i skrivandes ögonblick, på flyget hemåt, så är jag så sjukt sjukt sjukt glad att jag INTE åkte åt andra hållet och därför INTE har en 16 timmars flygresa framför mig nu.

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem