Resdagboken

Den långa resveckan är över

torsdag 8 november 2018 Hondarribia, Baskien, Spanien
  • 46 Visningar
  • 1 Kommentarer
Rapportera

Efter en vecka på vägen har vi kommit ’hem’ till Spanien, till Baskien närmare bestämt.

Vad är nu på gång? Jo, ytterligare en övervintring i Sydeuropa, med första destination Portugal. Den hör gången följer bilen med, så att vi ska kunna ta oss dit vi vill och då börjar det hela med en sjuhelsikes resa. Två veckor har vi på oss ned till norra Portugal, och med den första gjord har vi som sagt det mesta av vägen bakom oss.

Jag har nu snart kört lika mycket bil som jag normalt gör på ett helt år när vi tagit oss Stockholm-Markaryd-Odense-Bremen-Maastricht-Orléans-Saintes-Hondarribia. Ganska måttliga etapper, så vi har hunnit se en del på vägen, men nu känns det skönt med tre nätter här. Mina tankar har cirklat mycket runt just utmaningen med all bilkörning och det har avlöpt så här:

Dag 1: Ganska köfritt, men någonstans i Småland är det vägarbete. Om kanske 5,3 km eller nå’t! Alla radar upp sig i vänsterfilen och köar, jag kör glatt i den högra. Det tutas, blinkas, blockeras och gestikuleras. Tillslut är ju högerfilen avstängd och jag får buffla mig in i den vänstra. Men vadå, man får väl använda två filer så länge de finns, jag kan inte förstå att jag gjorde något fel.

Markaryd: Lite rädd att få småstadsångest, men denna ort, så liten den är, verkar ha en härlig småländsk entreprenörsanda. Vi åt på en (torsdagkväll) fullsatt asiatisk restaurang, men kunde även välja på ganska nyöppnade, till synes mysiga och ganska ambitiösa Perrongen, ett par pizzerior och den tyvärr tomma hotellrestaurangen. Ganska bra jobbat för en ort på några tusen invånare.

Dag 2: Fina vägar i Danmark och skyhöga avgifter på Öresunds- och Stora Bältbron. Inga problem in i Odense.

Odense: Danskt gemyt, bord bokat och middag avnjuten på japaninspirerade restaurang Goma.

Dag 3: Bra vägar i Tyskland också, men fan vad fort vissa kör! Det blir lite läskigt när det skiljer 50 km/h i hastighet mellan fordonen, omöjligt att fatta hur många gånger jag än tittar i backspegeln. Halvmiljonersstaden Bremen gav i förväg lite bilkörningsångest med ett hotell bara tio minuters promenad från gamla stan, men det gick som en dans. 

Bremen: Mysig innerstad, men lite väl mycket folk ute en lördagseftermiddag för oss två utsvultna och ouppmärksam service som fick oss att ge upp första restaurangen.

Dag 4: Fy, fy, fy för Ruhrområdet, annars inga direkta minnen av resan förrän vi skall in i Maastricht. Större delen av innerstan avstängd för biltrafik p.g.a. diverse arbeten, men det fattar inte Google, så det blev lite trixigt. Första gången jag kom till ett parkeringshus förstod jag inte att jag borde köra ned i det och när jag sent omsider kom tillbaka var det lång kö in. €25 stod notan på nästa dag, typ en tredjedels hotellnatt. 

Maastricht: Jättemysigt med torg och trånga, livliga gränder.

Dag 5: Vi passerar resans femte land Belgien och härifrån blev det lite annorlunda. Det gick att ana att det faktiskt finns ett landskap runtomkring och inte bara en motorväg, förmodligen för att skogen byts mot öppna landskap. Likadant i Frankrike, som har fantastiska men svindyra vägar. Förutom den lite skakiga färden förbi Paris, där jag både prejade och prejades i röran, men utan närkontakt, är det fascinerande lite trafik, inga fartdårar och väldigt lättkört. 

Orléans: Vi valde staden för att det blev en hanterlig dagsetapp. Vi hade egentligen ingen längtan efter att stanna i Frankrike - jag vet inte riktigt varför, det finns ju mycket fint där - men landet är ju väldigt stort att ta sig igenom. Orléans var trevligt utan att vara ett turistmål och känns som en trevlig stad att bo i.

Dag 6: Trots att jag skriver det här bara en dag efteråt minns jag inte mycket av den här resdagen heller. Fortsatt bra, jättedyra måttligt använda vägar. Målet för dagen var Saintes och här valde vi (valde jag att vi skulle) bo mer motellaktigt och gå de två kilometrarna till stan.

Saintes: Ännu en ordinär fransk, småmysig stad.

Dag 7: Det regnade idag och sikten på vägen var ibland obefintlig. Runt Bordeaux var det tätare trafik och lite gissningstävling. Närmare Spanien klarnade det upp och vi anade Pyrenéernas västligaste utlöpare. Och så vips hade vi passerar ytterligare en gräns och det hysteriska resandet lugnar ned sig. I Hondarribia ska hotellet ha parkering, men allt vi såg var en skylt och en felparkerad minibuss. Det var inte många bilar i rörelse i gamla stan, men varenda kvadratcentimeter parkeringsyta var tagen. Vad göra? Magi, tredje varvet runt stan var minibussen borta och vi kunde ockupera en av hotellets två p-rutor.

Hondarribia: Mysigt, tapasbarer, en ’gamla stan’ och nyare ’marinan’, men svårt att avgöra åldern på byggnaderna och en stil som snarast påminner om Österrike. Vi gillar det hela och lyckas knipa en extra, tredje hotellnatt, trots att det tydligen är ganska fullbokat, p.g.a. ett maratonlopp Irún - San Sebastian på söndag.

Dag 8: Äntligen en dag när bilen får stå still. Håll i hatten, vips befinner vi oss på första etappen av Camino del Norte! Men vi lyckas bärga oss och vända om på Monte Jaizkibel, den västligaste toppen av Pyrenéerna, och får en ganska fin tur efter allt stillasittande. Vädret bättrar sig och imorgon får nog bli en ”driva omkring”-dag innan vi fortsätter på de sista hundra milen till första stoppet i Portugal.

Catrin Johnson
Senast aktiv - från Sedielos, Vila Real, Portugal
Kommentarer
Postat av Johan Persson

Vad härligt det låter! Ska följa era turer

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem