Resdagboken

Dag 11 Minusgrader, väntan på en soluppgång och utmana min höjdskräck

söndag 4 november 2018 Maui County, Hawaii, USA
  • 41 Visningar
  • 1 Kommentarer
Rapportera

Ok, det finns en viss gräns mellan att gå upp tidigt på morgonen och gå upp mitt i natten. Jag anser att 0120 am är mitt i natten!

Min pickup skulle ske vid 0240, nedanför backen, vid den stora vägen. 24 grader ute, en kall dusch och en sista genomgång av Gråryggan så att allt var med. Smörjde på en salva över såren från i torsdags, såg bra ut och till sist lite suncream. Kändes lite surrealistiskt då det utanför fönstren var kolsvart.

Eftersom jag hade gått upp så pass tidigt inför en heldag så var jag noga med att vara på plats vid vägen 15 min innan utsatt tid. Gick igenom dagen i huvudet. Drygt 90 min till sista uppsamlingsplatsen, ytterligare 80 min vidare upp med berget Haleakala för att säga Aloha till soluppgången och 60 min till kanske dagens största utmaning, Zipline.
   Mobilen ringde, arrangören meddelade att pickup var på väg inom 5 min. Jag lyfte upp Gråryggan på axeln, tittade mig omkring och insåg att det är kolsvart.

Med en hurtig förare så kom vi fram till Center efter dygt 101 min. Satt och tittade på de 20 andra som var med i minibussen. Vilken energi det fanns! De flesta sov, de få som var vakna stirrade titt som tätt på en medelålders kvinna som snarkade ljudligt i bussen och nästan dränkte musiken från högtalarna. Kan iofs förstå de flesta som sov då hawaiiansk musik är mycket rogivande. Det är som att tonerna smeker lyssnarna till en rytm av vågor som skvalpar in.

På Center bjöds det på en typisk amerikansk frukost. Kaffe, bakverk och lite mer bakverk. Jag hittade fram till ett fat med frukt, bananer, äpplen??? och apelsin. Mums :)
   En av arrangörerna uppmanade oss att välja ut rätt storlek på varma kläder som fanns på olika galgar i uppsamlingsrummet.
- Trust me, It´s going to be cold up there so for your gentlemen. Don´t play heroes.
Jag tittade runt om i rummet, de flesta hade på sig långärmade tröjjor och långbyxor. Såg ner på mina vita ben och insåg att jag hade shorts på mig och en t-shirt. Till höger om mig fanns en anslagstavla där de hade skrivit in temperatur, kyla i vinden och tidpunkt för soluppgång. 1.1 C, -2.0 C och 0618 (omvandlat F till C). Gick direkt bort till klädhängarna, bar med mig jacka och byxor och tillsammans med Gråryggan gick vi en trappa ner för att invänta nästa minibuss som skulle ta oss vidare på äventyret. Där ute var det kolsvart.

Vi kom fram vid toppen av berget en timme före soluppgången. Det var kallt men inte så att det hela tiden gick iskalla kårar genom kroppen. De smög sig in i perioder såsom vågorna på stranden. Enbart svarta konturer kunde anas utav landkapet ifrån skenet av tre lampor, parkeringsljus från tre minibusssar och diverse mobiltelefoner som användes såsom ficklampor.
   Kylan väckte liv i värken på min kropp men hittade en sten där jag satte mig och gick igenom det som guiden hade berättat om platsen jag befann mig på.

Haleakala är en gammal vulkan och utsiktsplatsen jag befann mig på var vid ena kanten av kratern. Runt 10 000 ft dvs runt 3 000 m. För att jämnföra är Kebnekaise 6 900 ft och Sarektjåkkå 6 800 ft, två berg jag tidigare har vandrat upp till. Det var svårt att jämnföra utsikten för det var frt kolsvart.
   Enligt uppgifter från forskare så är Haleakala högre än Mt Everest, om man räknar med de båda bergens yta under havsytan. Där förlorar Mt Everrest med 220 m då Haleakala har en bas med 19 600 ft under havsytan, runt 29 700 ft (9 052 m). Hu, såsom, lite mer än halvägs mellan Lund och Malmö eller Lidköping och Skara eller gå fram och tillbaka till jobbet hemifrån. Eller 5 173 st Totte ståendes på varandras axlar, utan skor och huvudet borträknat...

Sakta men säkert så blev allting lite ljusnare och konturerna mer tydliga för att sedan på ett oförklarligt sätt så skingrade de tyngsta molnen på sig. De mörkbruna klipporna, stenarna och landskapet runt kratern kändes mer närvarande och nära.

Jag hade sett delar av berget tidare iifrån stranden och från Speedboat men själva toppen har varit inslöjad med en blanding av vita och mörkblåa moln. Nu när solens första strålat trängde sig igenom och färgade horisonten i gult och rött så kändes det magiskt. Jag tror klockan hade passerat 0630 då en röst ropade ut "Aloha Runrise" varpå de sjuttiotal åskådare, som var på plats, svarade med "Aloha".

En timme senare nedför berget var det dags för sju av oss att stiga av minibussen. Vi var "Ziplers" (eget utryck) och vi skulle nu bemästra Mauis äldsta bana av Zipline och gå över en ravin på en träbro á la Indiana Jones.
   Att åka Zipline innebär att man har en sele kopplad runt höften. Med en krok kopplas du ihop med en stålvajjer som förbinder två olika positioner där nivåskillnader ger dig både fart och en härlig färd över en ravin eller område mellan träd, strand eller buskar.

Även om det var tidigt på förmiddagen så hade nivåskillnaden gjort att temperaturen var runt 18 grader, perfekt för att traska omkring i en skog med utrustning fäst runt höften.
   Detta var egentligen en ytterligare utmaning för mig att försöka bemästra min rädsla för höjder. I början var det mer en skräck men efter Skywalk vid Grand Canyon, Skydive på Kaui, Skyfall i Aukland, Skydeck Willis Tower i Chicago, The Peak i Hong Kong, Le Grande Arche de la Défense i Paris osv... samt rulltrapporna vid Stockholm City så är det inte lika många svettpärlor i pannan. Även om benen dallrar och pulsen stiger.

Efter 11 h och 22 min var jag tillbaka på samma ställe vid vägen. Det var inte lika kolsvart ute så jag och Gråryggan gick vidare mot stranden.
   Till ljudet ifrån vågorna som slog in mot stranden, med sanden mellan tårna och solen högt där uppe på himlen så vände jag blicken bakåt och tittade upp mot Haleakala. Lät blicken vara kvar i någon minut innan jag vände mig om, reste mig upp och rusade ner till vattnet. Med ett leende på läpparna kunde jag konstatera att det hade varit en unik, spännande och utmanande dag. :)
 

Christoffer Andersson
Senast aktiv - från San Francisco, Kalifornien, USA
Kommentarer
Postat av Ercan

Wow. Bara...wow.

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem