Resdagboken
Shantona
Shantona

Tack Shantona!

fredag 15 mars 2019 Gurgaon, Haryana, Indien
  • 59 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Shantona har varit vår hushållerska sedan vi flyttade till Indien. Hon har varit en stor del av vår tillvaro. Sex dagar i veckan hjälper hon oss med allt hushåll. Det har varit en livräddare och lite lyxigt förstås att få hjälp med städning, matlagning, disk, tvätt och strykning. Det krävs betydligt mer städning här än hemma i Sverige, lägenheten dammtorkas så gott som varje dag från allt ökendamm som drar in så den hjälpen hade vi inte kunnat vara utan.
 
Alldeles på gränsen till Bangladesh, i delstaten Bengal, ligger Jelikhali, en liten by insprängt i floddeltat mot Bengaliska viken. Här lever de flesta på att odla ris. Där föddes Shantona och hade sitt första levnadsår. Hon är yngst i familjen med tre äldre systrar men hon vet inte säkert vilket år hon är född, "it was heavy rain, cold and a windy day, my mother told me, but I don't know the year."  Hon gissar själv att hon är omkring 30 år. Shantonas pappa var besviken över att det blev en fjärde dotter och valde att ta avstånd från familjen. Shantona, hennes tre systrar och mamma lämnade därför Jelikhali för att försörja sig i storstaden. Strax därefter dog pappan och Shantona har inga minnen från honom.
 
Shantona har aldrig gått i skolan så hon har aldrig lärt sig läsa eller räkna, "du är flicka och ska inte gå i skola", sa hennes mamma. Hon lekte istället på gatan med andra barn och följde ibland med sin mamma till jobbet som hembiträde. När hon var i tidig tonår tog hon sig från Calcutta till Delhi till sin kusin. Det var ett mer spännande liv där och hon större möjlighet att hitta ett drägligt liv i Delhi än Calcutta. Så småningom flyttade kusinen tillbaka till Bengal men Shantona valde att vara kvar. Hon jobbade som hembiträde men också som privat barnskötare. Engelska lärde hon sig genom att hon fick jobb hos en utlandsfamilj. Tack vare att hon gav ett förtroendeingivande intryck och visade sig pålitligt gav familjen henne jobbet trots att hon varken kunde engelska och eller laga mat. Familjen tog henne under sina vingar och lärde henne både engelska och att laga mat. Nu lever hon tillsammans med sin man i Gurgaon. De bor i en enrummare på 12 kvm, utan fönster.  Dusch och toalett delar de med andra familjer i huset. Hon åker riksha till och från vår lägenhet. Inte den vanliga gulgröna taxi-rikshan, det finns en annan variant som har en fast rutt. De har inga tidtabeller, de kommer när de kommer. De kostar betydligt mindre, ca 1 krona, men du får trängas med många som ska åt samma håll. Ibland kan du se de som hänger utanpå eller står på en avsats längst bak och håller ett fast grepp om rikshans kapell.
 
Det har varit fantastiskt att ha Shantona med oss under året. Varje dag vi kommer hem så lyser hon upp i ett leende. Hon frågar hur det är och när man svarar bra så säger hon "Thank you". Jag har fortfarande inte förstått vad hon tackar för och jag låter bli att fråga. Man hör henne tassa omkring i lägenheten och hennes ankelsmycke plingande avslöjar hela tiden var hon är. Hon vill alltid ha en kram när man ses och när hon går för dagen, en indisk sådan där man liksom står bredvid varandra och lägger armen på axeln. I förkylningstider gör hon det bästa örtee med allehanda kryddor, ingefära, kummin, vitlök, svartpeppar mm. Efter en halvtimma på kokplattan häller hon upp det i en kopp och serverar det med honung. Hon är en tvärhand lång och behöver pall för att plocka in disken i köksskåpen. Det märks också på städningen att det dammar igen på de övre hyllplanen, men vem kan klaga när hon gör allt annat så bra för oss!

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem