Resdagboken

Lågt och högt och klantigt

onsdag 8 maj 2019 Tokyo prefektur, Japan
  • 160 Visningar
  • 1 Kommentarer
Rapportera

Så sjuuuukt gött vi sov, nu känner iaf jag mig mer på banan. Eller känner å känner..  nu är här sen kväll och jag är trött igen.  :)

Idag åkte vi först till Yokohama som officiellt är Japans näststörsta stad, trots att det i verkligheten är Osaka som är det. Det hade nåt med största exporthamn och närhet till huvudstaden och flytt av hamnen att göra... Där skulle vi iaf ner i några underjordiska tunnlar som varit skyddsanläggning samt högkvarter för flottan under andra världskriget. Där fanns då på den tiden även centralen för avlyssning/avkodning. Det ligger på området för Keio Universitetet, som även varit dem som kämpar för att hålla tunnlarna bevarade och till viss del öppna, då det där med andra världskriget är något av en känslig punkt i japanska historien. Ovan jord var det studentbostäder som stod klara 1934, men som 1944 övertogs av flottan och då började man även skicka iväg studenter som soldater (de skulle ju annars vara smartingarna som byggde upp landet, så man drog ut på det så gott det gick). Tunnelsystemet byggdes av en herrans massa soldater under blott 3 månader. Efter kriget höll amerikanerna till där fram till -49.

Innan vi ens kom oss ner var det en massa formalia. Först skulle vår guide - innan ankomst - dela ut ett kompendium, med japansk google-engelska förklaringar i kortfattad punktform. Vi möttes upp vid stationen och togs in tillsammans med en liten grupp japaner bestående av forskare och veteraner (och några som om inte annat såg ut som om de kunde varit veteraner), vilket brukar vara de grupper som oftast besöker platsen. Vi var den första utländska grupp att besöka tunnlarna (inte första utlänningar - enskilda forskare har varit där förr), men det tillhör inte vanligheterna att ta in turistgrupper.

Det blev lite mycket som hände på en och samma gång... Först hölls en liten föreläsning på japanska, samtidigt som vår guide tolkade, samtidigt som en gubbe viftade med papper för att vi skulle förstå var i det engelska kompendiet vi skulle titta samtidigt som en fjärde höll upp foton i A3-format. Sen fick vi till slut en guidad tur genom tunnlarna, numera helt tomma, men vi fick beskrivet både hur det sett ut och funkat när anläggningen varit som mest aktiv. Bland annat hade där - i ett "rum" - stått 30 dechiffreringsmaskiner, med vilka 200 personer jobbat med. Flera av gångarna var stängda (eftersom de låg under privata hus och används som typ förråd av dem som bodde där) och de flesta ingångar var stängda.  Vid en rundtur ovan jord fick vi foto-förbud då det numera på sina ställen är studentbostäder/hus och vi ombads respektera deras privathet.

Som jag inledningsvis skrev så har de inte haft så många utländska besökare och vi ombads att absolut inte lägga upp bilder online. Men så förklarade vår guide efteråt att det - precis som ofta annars i Japan - är skillnad på formalia och praxis. Egentligen ville de nog gärna sprida sitt budskap "kriget är dåligt, såå många människor dog. VARFÖR?", men det officiella tillät dem så klart inte att göra det.

Allt avslutades med att vi åt lunch i skolmatsalen (välbehövligt då klockan hunnit bli en del vilket kanske-eller-kanske-inte påverkade humöret..).

Vi är en rätt stor grupp och för att inte behöva trängas kring guiden när han berättar nåt så här vi alla fått varsin manick med hörsnäcka-i-sladd. Vi ser ut som fåniga turister, men det funkar ju. Effektivt t.ex på tåget (Vi åker lokalt jämt), då alla står utspridda och han vill säga åt alla att kliva av vid nästa station. Nackdelen är att det blir mycket brus i öronen och om guiden inte stängt av det så får man lyssna på random samtal man inte är intresserad av/ens förstår, dessutom blir det lite obekvämt i örat.  Eftersom jag tycker det blir jobbigt med allt det där extraljudet rakt i örat, så tenderar jag när vi stått still att plocka bort hela snäckan. Mindre bra, visade det sig, då jag bara vände mig om för att fota och sen var gruppen borta, jag hade inte hört att vi skulle gå. Jag kunde ju höra surrpratet i snäckan sen, men det är bara envägs-kommunikation, så det hjälpte föga. Nåja, till slut fick jag tag på Bernt som kom och hämtade mig. Det var trots allt inte dagens största fadäs - det priset får nog gå till killen (vars namn och nick jag inte vet), men han lyckades iaf vid ett toabesök bli inlåst på ett museum - alldeles själv (Vi andra väntade utanför). "Man får räkna med lite svinn", sa vi, men sen hittade han personalutgången och tog sig ut i alla fall.

Vi har haft någon sorts "känd-från-film"-tour i Shibuya där vi klappat statyn av hunden Hachiko (även om nu hunden & statyn i ärlighetens namn kom innan filmen. Nyfikna på storyn med hunden - som faktiskt är ganska gullig och sorglig - kan kika in här eftersom jag inte orkar skriva: https://sv.wikipedia.org/wiki/Hachik%C5%8D  ) och tittat på Shibuya Crossing från en Starbucks :) :) (utan att dricka kaffet  :( :(  )

Sen har vi hunnit springa igenom Militärihistoriska museet. De hade egentligen stängt, men vår guide hade bett dem öppna för oss och lotsade oss raskt mellan "the highlights". Vi avslutade dagens program med att åka upp i Metrolitan Government Building, till 45:e våningen, där i stort sett allt var fönster så man hade en 360 graders vy av staden. Då det var en klar dag, kunde vi även se Fuji-berget där i bakgrunden (sågs iofs bättre från Yokohama). Just, där innan nånstans så besökte vi ett tempel för att lära oss ur man pratar/ber till helgedomar eller döda själar.

När det blev fri hopp och lek slog Bernt och jag följe med Xolanda och Tedronai för att logga ett par cacher. Tydligen måste det sett suspekt ut när vi stått inne i... konstverket?? för så fort vi gick därifrån gick en vakt dit och verkade kolla vad vi gjort. Med tanke på att han inte hittade cachen så lär han ju fundera ännu.... Sedan käkade vi middag, det nästan hann bli för sent med maten igen för "vissa" ;)
Efter maten skiljdes våra vägar. Jag och Bernt mellanlandade på hotellet och strosade sen i närområdet kring hotellet.  Loggade nån cache.  Smet in på nån sidogränd för en öl. Hamnade på ett lustigt litet "hål i väggen" där väggarna bestod av babiljarder handskrivna papper,  foton av en tjej med mustasch. På vårt bord fanns tidningar som visade sig innehålla tecknade (porr)serier, lättklädda tjejer och kontaktannonser. På Tv:n visades ett program om ohemula mängder plast på stränderna i Korea (tror vi). Kontraster, så där... Men ölen var iaf god :)

I övrigt så är det fullt av japaner, konstiga japan-google-engelska-skyltar, märkliga toaletter, vänliga människor och allmänt välordnat.

Sofia Henriksson
Senast aktiv - från Umeå, Västerbottens län, Sverige
Kommentarer
Postat av Margareta Göransson

Åh, så roligt att på det här sättet få ta del av er resa! Du är så bra på att berätta, så att man nästan kan känna att man är med där i storstadens vimmel.

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem