Resdagboken

Krigsbåtar, inälvor och sprit

torsdag 9 maj 2019 Tokyo prefektur, Japan
  • 116 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Ytterligare en lång dags turistande är till ända och fötterna får vila ett par timmar. Efter vinterns slackande så är det väl bra att chocka systemet med typ tjugo tusen steg per dag.

En stor del av dagen idag har handlat om krigsbåtar.
Först åkte vi till Yokosuka där vi fick åka båt runt amerikanska flottbasen. Vår guide, som är något av en raket-fanatiker (även om han själv säger " väldigt intresserad") var extra glad över att många skepp från 5te flottiljen var hemma och kunde beskådas.

Vi var lite sena dit, det där med tåg och sånt... Guide-Dennis hade ringt och förvarnat dem att vi kanske skulle bli lite sena, och på sann japansk manér hade de svarat att de kanske skulle vänta. Från tågstationen till båtbryggan var  det inte långt, men det tar sin tid när man ska krångla med sig 26 personer och vår guide behövde fixa nåt med biljetterna. Det löste Dennis genom att ta med sig 5 personer ur gruppen, springa i förväg och lämna en person var 100ade meter, som nån sorts levande fyrtorns-reenactment. Allt gick bra, alla hann med och vi klev på båten med säkert 2 minuter till godo (och hann logga cachen där bredvid). Båt-turen var trevlig men... i högtalaren surrade en japansk guide på hög volym, i öronsnäckan surrade Dennis, men ingen volym kunde hjälpa och han överröstades av den japanska guiden. Jag lämnade båda rösterna åt sitt öde och ägnade tiden åt att betrakta båtarna och surra med RagnaZ istället.

I området runt flottbasen fanns sjuttiofjorton små restauranger i amerikansk 50tals-stil som serverade "Navy burgers" och tacos. Det visade sig att väldigt få av dessa var öppna för lunch, å inga utav dem rymde hela sällskapet (vi hade ändå tänkt dela upp för lunchen) så det tog en bra stund längre än beräknat för alla att både få mat och hinna äta den.

Vi promenerade iväg till krigsskeppet Mikasa sen. Vid ingången informerade oss en skylt om att man inte fick ta med hundar, katter och sköldpaddor in... (överlag bjuder Japan på exakt så många hysteriskt roliga skyltar som man kan tänka sig!!). På Mikasa tog den 78-årige kapten Kuota hand om oss. Han talade bra engelska och började med att visa en film om skeppets historia. För att sammanfatta väldigt mycket; Det hade byggts i England precis kring sekelskiftet och använts för att besegra ryska skepp, vilket de var omåttligt stolta över. Sen hade nån explosion (olycka) hänt å skeppet hade sjunkit. Till slut hade det bärgats, och på nåder hade amerikanerna låtit Japan få tillbaka det - om de tog bort allt vad vapen och sjöduglighet hette, således är skeppet i sig fastgjutet i betong numera. Kapten Kuota berättade även att för att klassas som Världskulturarv måste minst 75% av original-delarna bestå, men han uppskattade Misakas originalitet till 45 %. Att så många originalbitar/möbler/annat försvunnit skyllde han dock på japanerna själva, inte på amerikanerna. Alla i vår grupp fick en karta och uifrån hur mycket tid man hade så fick man en rutt att följa till olika rum/ delar av skeppet. Jag skulle tro att exakt ingen i vårt sällskap följde den utan strosade glatt omkring för egen maskin. Som museum var skeppet väldigt fint uppbyggt, de hade dessutom en liten sektion där man med VR-glasögon kunde få prova på hur det varit att befinna sig på skeppet under pågående batalj.

Innan dagen avslutades så åkte vi en massa tåg, passerade Takeshita street när vi bytte tåg för att komma till en fin inte-så-liten park för att besöka helgedomsplatsen för förr-förr(-förr?)a kejsarens själ. Oavsett var han var i kronologin, så var han väldigt älskad och den som tog Japan in i nån sorts modernt liv. Han blev kejsare blott 15 år gammal. Innan vi fick komma in till själva templet, var vi tvungna att tvätta oss traditionsenligt, buga och fick en föreläsning om kejsarfamiljens historia. På platsen brukar dessutom bröllop hållas så vi fick höra en hel del om dessa oxå.

När det sen blev fri hopp&lek, bestämde jag "och Bernt" att vi skulle börja med kaffe, trots att det började vara middagsdags. Jag hade inget kaffe fått sen morgonen och nu var kl. 18. De av er som läser som varit med förr, vet exakt hur dum i huvudet jag blir då... En annan cachare följde med oss till ett mysigt Starbucks uppe på 6e våningen, ett med nåt så ovanligt som en uteservering dessutom. Vi strosade runt i området Harajuku lite, letade efter en dumplings-restaurang Dennis rekommenderat, hittade den och den 40 minuter långa kön för att ens komma in... Bernt och jag avstod och bestämde oss för andra planer, medan vår medcachare hellre ville gå själv och leta Pokemons.

Ergo åkte Bernt och jag till Chibuya, strosade runt och besökte en 6-våmingars sexshop - precis som Frida önskat, förutom den 7de våningen  som var för "guests only". Vi gick också igenom en spelhall med hög musik och massor med spelautomater, några slot machines och några som vi inte alls begrep på på, mycket ljus och blinkande Sen insåg vi att klockan var mycket och vi inte ätit middag, så vi hoppade in på första bästa ställe som sa "Gratis wifi" med läsbara bokstäver. Ett mysigt ställe, vi fick låsa in skorna i en liten lucka och sätta oss vid ett litet bord med plingeling-klocka (för beställning). De var vänliga nog att komma med en meny på engelska, men vi var a) alldeles för hungriga och b) hade druckit öl, så vi hade svårt att komma till något beslut. Vi kom fram till att de där "5 blandade grillspett i Yakatori-sås" var en varierad och bra idé. Vilket de så klart är. Åtminstone i teorin.... Det var först när de kom in och vi började tuggtuggtugga som vi funderade över vad vi egentligen åt... Med hjälp av resten av menyn och de miniatyrbilder där fanns, så gissar vi att de spetten bestod av:
1) "chicken tail" 
2) kycklingskinn
3) kycklinglever (långt ifrån min bekvämlighetsgrad av stekt....)
4) kaaaanske "young chicken meat" eller mer troligt; kyckling-magmuskel
5) kiri tanpo kushi (whatever that is)

Det enda som hade kunnat göra den här upplevelsen ännu roligare hade varit om Kicki varit med....  ;) Men i brist på Kicki&Patrik så beställde vi lokal sprit; Shuchu, gjord på korn. Man fick ett helt dricksglas med det&isbitar och det smakade ungefär som lätt utspädd vodka. Alltså inte jättegott. Vi drack bara ett glas. Å andra sidan räckte det för att vi både skulle bli väldigt fnissiga och skåla med våra  japanska bordsgrannar. Till vårt försvar skålade dem med oss först.

Imorgon ska vi lämna Tokyo och dra vidare... Vi ska skicka iväg vårt bagage på ett sätt och själva åka med Shinkansen, höghastighetståg. De tågen är i första hand gjorda för affärsmän och inte för människor med bagage, ergo så kommer våra väskor att färdas på annat sätt och vi återser dem om 3 dagar någon annanstans i landet.

Sofia Henriksson
Senast aktiv - från Umeå, Västerbottens län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem