Resdagboken

Vi "tågar" vidare...

fredag 10 maj 2019 Kanazawa, Ishikawa prefektur, Japan
  • 118 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Idag skulle vi börja tågluffa! För att komma till tåget fick vi åka en enda station med pendeltåg. Hur fullt vi än tyckte det var, så sa Dennis att det inte alls var det i jämförelse med hur det är då det är som värst... Vi skulle åka Shinkansen, höghastighetståg. Vi har fått nån sorts tågluffarkort, det är bara tillgängligt för utlänningar och Dennis the Guide har flera gånger påpekat att de är personliga och dyra och att vi  absolut inte får tappa bort dem. Tågresan tog knappt 1,5 timme och sen klev vi av någonstans i Nagano. Medan vi bussades från tågstationen till den söta byn dit vi skulle, så hann man njuta av omgivningarna - lägre hus, gröna kulliga berg runtom och i bakgrunden snöbeklädda toppar. Uppenbart att vi befann oss i japanska alperna. ;)

Här skulle vi besöka tunnlarna i Matsushiro under guidning av ordföranden i tunnel-föreningen eller professor eller vad han nu var, uppfattade inte riktigt det, men oavsett så var han väldigt kunnig i typ all kunskap om tunnlarna. 

Tunnlarna byggdes under slutet av andra världskriget och skulle vara skyddsbas för regeringen, japansk nationell television och telegrafbyrån. Det är ett sjukt stort rutnätssystem där inne i berget (se foto på kartan), just här finns ca 6 km tunnlar, men bara 500 meter är öppet för allmän beskådan. Anledningen att man byggde just här var p.g.a bergsmaterialet var så hårt och hållbart. På sina ställen är det annan sorts mjukare sten, så där har det rasat.

Hela historien kring tunnlarna är ganska fascinerande... Tunnlarna byggdes av 6000 koreanska tvångsrekryterade arbetare (Korea tillhörde på den tiden Japan). Det var ett hårt och farligt arbete med många arbetsplatsolyckor. Man räknar med att mellan 300-1000 personer dött under bygget, men man vet bara namnen på 4 stycken. 

De 6000 arbetarna jobbade 3-skift och hade inte tillgång till mycket material, ingen metall t.ex. så den lilla rälsen var gjord av trä (måste varit sjukt trögt att knuffa på). Eftersom berget var så hårt och man fick borra/spränga sig fram flera gånger om, så avancerade man bara ca 1 meter/dag. Trots allt tog det bara 9 månader att bygga klart dessa kilometervisa tunnlar. Knappt var det klart förrän kriget tog slut, så de blev aldrig använda till sitt ursprungliga syfte. De glömdes bort lite och stod obesökta och övergivna i 40 år. Sen var det en grupp studenter eller skolungdomar som besökt liknande tunnlar i... Okinawa(?) kanske det var, och som hört rykten om dessa tunnlar och som skolprojekt letade rätt på dem.

Som nämnt nån gång tidigare är ju det där med andra världskriget en känslig, för att inte säga tabubelagda, punkt för Japan, likaså alla dessa platser som associeras med det samma. De har kanske egentligen inte så mycket emot att man besöker ställena och tittar, men det är inte tillåtet att göra marknadsföring för dem för att locka dit turister. Det är väldigt noga oxå vad man har för syfte med besöket. 

Tunnelbesöket och loggande av närliggande cache tog längre tid än beräknat och vi hade ett nytt tåg att passa, så istället för att äta lunch på lokal köpte vi med oss japanska matlådor som vi åt på tåget. Det var lite av "surprise-lådor" då de inte var genomskinliga och all text givetvis stod på krumeluriska. Nåja, det var mycket mat, mätta blev vi och tågresan mot Kanazawa gick igenom vacker omgivning med låga hus, risfält och dessa berg i bakgrunden. Rogivande på något sätt, särskilt som vi satt för långt ifrån internet-pucken för att kunna surfa.

Framme åkte vi lokalbuss till hotellet, snabb-checkade in och åkte buss till Kenrokuen-parken, som enligt Dennis är den bästa och vackraste i hela Japan. Det finns olika saker att tänka på vid anläggning av en landskapspark. Den bör ha åtminstone en av följande sex egenskaper:
1) Rymd - alltså, den ska avspegla ens hemvärld och det bör finnas vatten och skog.
2) Avskildhet- det ska finnas möjlighet till en egen plats för var och en
3-4) Den ska vara Konstnärligt men inte artificiellt, det ska vara Naturligt, alltså naturliga material, t.ex. riktig mossa och inte konstgjord. 
5-6) Dessutom ska den vara Vattenrik samtidigt som det ska vara Upphöjt, lite som att det är toppen av världen

Kenrokuen är lite unik på så sätt att den tydligen har alla 6 egenskaperna. Oavsett så var det en mysig park att strosa runt i.

Till kvällen hamnade jag och Bernt på en kinesisk restaurang, mer än en slump än av aktivt val (läs; Vi var svinhungriga och det var det första matstället som kom i vår väg). Oväntat murrigt men mysigt ställe. Det blev svarta dumplings till förrätt och nån sorts grytor på det och så klart - en "bieru" eller två slank oxå ner. 

Vi tänkte ta ett par cacher innan hemgång. Cachandet gick väl så där, elev inte alls bra,  men vi stötte på  ett par från vår grupp,  Zetas2 - en kvinna och hennes 16(?) åriga son - efter vägen och fick sällskap. Vi fyra bestämde oss för att stanna till på stället med "Japans bästa donuts", enligt Dennis. Väl där träffade vi just Dennis - och Knatos, och fick en surrastund. Bland annat fick jag tillfälle att utan micar och hörsnäckor och stor publik fråga Dennis om "the real behind the scenes"- arbetet med att få tillstånd och möjlighet till alla dessa udda, ovanliga, inte helt lättillgängliga och smått oturistiska grejer på vårt reseprogram.

Annars har dagens största klant-award gått till killen som tvättade byxorna i tvättmaskin på hotellet igår - och glömde plocka ur passet... Ergo vet vi nu att svenska pass inte är särskilt vatten-tåliga.

Imorgon åker vi vidare, denna gången mot..... Osaka, tror jag det var.

Godnatt på er!

Sofia Henriksson
Senast aktiv - från Umeå, Västerbottens län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem