Resdagboken

Otippad middag, tunnlar och vackra hus

lördag 11 maj 2019 Osaka, Osaka prefektur, Japan
  • 123 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

God eftermiddag hemma,  här är det natt nu.

Ny dag, nytt tåg.
Vi klev upp i ottan för att hinna med 08.05-tåget till Osaka. Shinkansen går inte den sträckan så vi åkte "vanligt" expresståg. I Kyoto hade vi gott om tid - hela 4 minuter, på oss att få hela gänget av tåget, byta plattform och på nästa tåg. Det gick bra, förutom att Karmansbo glömt en liten väska med platta och powerbank nånstans på tåget eller innan tåget och Djurets glömde sin övernattningsväska. Otroligt nog är båda väskorna återfunna och i tryggt förvar hos nån japansk myndighet eller nåt. Ingen dag utan incidenter i det här sällskapet... ;)

Vår guide gillar att tidseffektivisera saker, så vi åt inte frukost innan utan på tåget fick alla varsin liten frukostpåse med macka, juice, yoghurt och nån lustigt litet trekantspaket. Det sistnämnda var nån sorts "build your own sushi" och innehöll ett sjögräspapper och en ristriangel med tonfisk å majo. Om man vecklade ut den på rätt sätt så hade man byggsatsen klar och bara att vika ihop och käka. Inte alldeles så enkelt som det låter..

Lite före 11 var vi framme i Takatsuki och möttes vi upp av lokala guider och en buss som skulle ta oss vidare. En äldre man vid namn Hashimoto var guide för dagens tunnelbesök. Dessa tunnlar var tänkta att vara Västra Japans militära högkvarter. En stor skillnad från t.ex. tunnlarna i Yokohama som byggdes av flottan var att dessa var för landarmen som inte hade lika mycket pengar som flottan. Eftersom Osaka bombats rätt hårt så skulle man flytta Kawasakis flygplansfabrik hit, där motorer till kamikazeflyg tillverkades. Även detta var ett stort system som byggdes av tvångsrekryterade koreaner. Dock hann de aldrig bli färdiga och ta det hela i bruk innan kriget var över. Att de hade mindre pengar märktes på så sätt att i Yokohama hade tunnlarna cement-tak, här fanns bara några kortare bitar här och var med betong. Då det dessutom var porösare bergart så här en del rasat. Den första vi var in i var bara 60 m, inte färdigställa. Den andra gick igenom hela berget med vi gick bara en bit.
Hashimoto berättade även historien bakom minnestavlan. De är.en liten grupp som var barn när det begav, som kämpat för tunnlarna bevarande och minnestavlan. Ett år fick de kämpa/förhandla för att överhuvudtaget få till den då det var besvärligt och känsligt för styrande politiker och de vägrade godkänna att koreanerna omnämndes. Med sorg i hjärtat berättade han att inga av de yngre ville ta över arbete med tunnlarna och de (tunnlarna alltså) antagligen skulle förfalla ännu mer och glömmas bort.

Det övre skrevs under dagen, med gott om tid. Resten skrivs med trött ögon och tidsbrist, Det händer så mycket hela tiden. Vi går och går och cachat och just nu undrar jag om jag någonsin får lägga mig...

Lite värme-chock oxå som tagit på krafterna... i Tokyo var det 20 grader på dagen,  betydligt svalare på morgon och kväll... Idag var det 31 grader här....

Efter lunch, på en foodcourt i ett shoppingcenter, besökte vi Den Gyllene Paviljongen, en otroligt fin handmålad "stuga" som varit samurajboende där han i testamentet önskat att det skulle bli en paviljong efter hans död. Dock hade delar av huset (eller hela?) brunnit upp under 50-talet. De tre våningarna är byggda i olika stilar och allt är guldmålat och ligger vackert beläget vid en liten damm.

Sista stoppet innan hotellet var en stor och väldigt fin shiitisk helgedom, med långa gångar med orangea pelare och små tempelbyggnader, omgivna av en bambuskog och vacker park.

Efter incheckning bestämde jag och Bernt tillsammans med 11 andra att åka och besöka några ologgade cacher för att vara de allra första att skriva på loggen. Med hjälp av hotwllpersonalen fick vi hjälp med hur vi skulle ta oss dit med tåg.

Det var några mystar (för er oinvigda, det vill säga cacher där man inte får koordinater direkt utan måste räkna fram dem eller lösa ett problem). Det fanns 5 mystar, 4 var ologgade och vi hade löst 3 av dem (varav en var den som redan var loggad). Hur som helst så kom vi i kontakt med han som lagt ut cacherna och mötte upp honom vid den andra för att säga hej. Han hette Mark och var en pensionerad britt från Nottingham. Stället var en liten bar och ingen av oss hade ätit middag så vi tänkte att det var en god idé att hänga kvar, ta en öl, käka middag och surra en stund. Stället hade 22 platser utspridda på 3 bord + baren, och brukade antagligen bara ha typ 3 matgäster, så när vi 13 hungriga ramlade in blev det lite panik... en extra kökshjälp ringdes in, det hittades på nån sorts mat med samma lika till alla för att skrapa fram käk till alla, bartendern sprang sig svettig med dricka. Men vi fick sojabönor, kyckling, pommes frites och kex & ostar, nåt salladsblad.  Kanske inte tillräckligt för att bli mätt, men tillräckligt för att stilla värsta hungern i alla fall. Med öl, surr, skratt och matväntan så blev vi ändå kvar där två timmar. Ett par i sällskapet åkte hem, resten cachade vidare. Sen var klockan sent och några av oss åkte hem, medan andra cachade ännu vidare.

Tur jag skrivit under vägen för nu när jag är i säng är klockan tjugo över midnatt och imorgon ska vi upp kl. 6. Det är hårt att ha semester....

Sofia Henriksson
Senast aktiv - från Umeå, Västerbottens län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem