Resdagboken

Rökiga samuraj-piloter

måndag 13 maj 2019 Kagoshima, Kagoshima prefektur, Japan
  • 84 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Trots att vi spendera större delen av morgonen/förmiddagen med att sitta på tåg, ett annat tåg, eller ytterligare ett annat tåg, så känns det som vi hunnit med en hel del under dagen ändå - jag har i alla fall kommit upp i 20 00nånting steg, that gotta mean something. Jag gillar upplägget på denna resa, att vi åker runt mest lokalt eller med tåg. Det känns mer "på riktigt" och man får se väldigt mycket efter vägen (när man då inte somnar, förståss...). Det är oxå lite småsmidigt att inte släpa på alla väskor hela tiden, utan att ta vad man behöver för ett par dagar i en mindre rygga och skicka iväg resväskan. Idag träffade vi resväskan för första gången på 3 dagar, lämpligt att byta illaluktande strumpor och underkläder för ett par dagar till och sen skicka iväg väskan igen.

Vi är i alla fall nu i Kagoshima, som ligger i sydvästra Japan. Här besökte vi Kamikaze-museet som är byggt på startbanan för kamikaze-flygen (vid nåt tillfälle fungerade den väl även som landningsbana, men tja... de flesta startade plan kom ju inte tillbaka och inte var det så tänkt heller). Anledningen att museet ligger just här beror på att en stor del av kamikaze-piloterna kom från den här delen av landet. Det var ett väldigt intressant och ganska gripande besök... En gammal professor som jag tyvärr har glömt vad han heter började med att ge oss en föreläsning om ämnet utifrån hur det hela fungerat och vilka piloterna var. Kamikaze betyder i alla fall "Gudomlig vind" och kommer från nåt annat gammalt slag (kanske på 1800talet ller tidigare) där japanerna verkade förlorade, men så en natt kom en stor tyfon och sen vann de, alltså tolkades den som lyckobringande (om jag nu uppfattade/minns det hela rätt).

Det jag främst tar med mig från föreläsningen är berättelserna om människorna bakom, alltså piloterna. Många utav dem var unga män i åldern, rent av tonåringar. Den yngsta som dött var blott 17 år gammal. Den äldsta kamikaze-piloten var 32 år. Profesorn berättade även att när han dött och hans fru fått beskedet, så hade hon blivit så hjärtkrossad att hon slutat producera mjölk till deras 7 månaders bäbis som därför oxå avlidit. Han visade även det avskedsbrev den piloten skrivit till sin son att läsa när han blev äldre. Professorn berättade även om andra piloters livsöden, så fascinerande (trots hans japanska engelska som ibland var lite svår att förstå).

Det var tur att vi fick föreläsningen, vilket normalt inte ingår, enligt Dennis-guiden, för större delen av museet var enbart på japansk krumeluriska. Man förstod förstås de autentiska filmerna från attackerna, man kunde se alla unga ansikten på alla de 439 kamikazepiloter från trakten som dött, men det intressantaste tyckte jag var avskedsbreven, som faktiskt fanns översatta till engelska. Ett utav dem var kort och skrivet med blod. Där var dikter, mer eller mindre samtliga verkade innehålla hylllningar till landet och kejsare. Detta trots att professorn berättade att de unga pojkarna togs till trningsläger när de var 14 år, att många grät och var rädda under tiden.

Vi fick även kika in i en av barackerna och höra att sista veckan innan avresa så stängdes piloterna in där tillsammans utan kontakt med omvärlden. För att peppa varandra, för att inte träffa någon som kunde få modet att svika.

Sen fick vi lära oss om samuraj-livet och grader i samurajskapet (om det nu ens är ett ord...) när vi besökte en samuraj-by, fortfarande utan elektricitet. Där bor så klart inga samurajer nu, men ättlingar till dem. Vi kunde därför inte gå in i husen - de äör ju någons hem, men i flera trädgårdar, då de var lite speciella och vackert gjorda för att samurajerna skulle få koppla av och få lugn och harmioni när de var hemma.

Alldeles bredvid Kagoshima finns en aktiv vulkan, Sakurajima. Jag minns inte när den haft det senaste större utbrottet, men den puffar typ 3 gånger/dag. Exotiskt så det förslår att få se en vulkan som hostat till och släppt ut ett rökmoln. Efter incheckning på hotellet var planen att Bernt, Xolanda, Tedronai och jag skulle åka färja över dit. Dock började vi med att logga en cache och äta middag, fick sällskap av ett annat geo-gäng också, så när vi väl traskat till färjehamnen och tagit oss över (tar typ en kvart), så var det redan mörkt. Nåja, vi har ju typ varit där och vi har sett den ryka på dagtid så... 

Nåväl, bäst att sova, snart uppstigning igen.... Tidigare än tänkt eftersom Guide-Dennis vill att vi hinner före till frukosten, här är tydligen även två stora gängen av "MittensRike"-människor oxå. Vi vill ju inte bli sena i frukostkön och missa morgondagens tåg...

Godnatt på er!

Sofia Henriksson
Senast aktiv - från Umeå, Västerbottens län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem