Resdagboken

Surrealistiska historiska upplevelser

tisdag 14 maj 2019 Nagasaki, Nagasaki prefektur, Japan
  • 85 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Jag blir alldeles dagavill av detta flängande, och åkande av tåg, mer tåg, annat tåg och att besöka olika platser och sova på ännu fler platser, allt med en guide som pratar i örat vart man ska gå och som har koll på allt för dagen och nästa dag. Allt man behöver göra är att lalla med. Men intressant ochkärorikt är det!!

Vi vaknade iaf i Kagoshima imorse, åkte 1,5 timme shinkansen till Hiroshima, bytte tåg och åkte typ 1,5 timme lokaltåg till Nagasaki och här har vi nattens basecamp. Vi kom hit lagom till lunch-tid, bokstavligt talat slängde väskorna i en stor hög på hotellet och gick och käkade. Efteråt var det dags för den utflykt jag och nog många med mig sett mest fram emot... En båt-tur till Hashima Island som ligger ett par mil utanför stan.

Det är en liiiiiiiiten ö, blott 150 meter bred och 480 meter lång. Ön kallas oxå Gankanjima "krigskeppsön" eftersom den ser lite så ut, som ett krigsskepp alltså. Där fanns förr en kolgruva där man borrat sig långt ner! Gruvdriften började nån gång i slutet av 1800- talet och höll igång till 1974. Som mest bodde det lite över 5000 personer på den lilla ytan och var då den mest tätbefolkade platsen på jorden. Kanske den fortfarande håller det rekordet, jag vet inte. Ett annat rekord den hade var att när ett 9våningarshus byggdes så var det då Japans högsta hus.
När gruvdriften las ner, så flyttade alla från ön och den blev helt övergiven. Mycket har förfallit och tyfon(er?) Har oxå förstört mycket. Sedan 1974 är än helt övergiven. Ön är även klassad som Världsarv på Unescos lista.

Vår båt åkte ett varv runt ön så att vi fick se den och alla dessa förfallna hus ur alla vinklar och sen fick vi gå i land. Nu är det en väääääligt liten del av ön som är tillgänglig för beaökare, kanske en promenadväg på 200 meter, på sin höjd. Nu visste jag ju det sen innan, men vi hade nog alla mer än gärna velat undersöka resten av ön också. Det tyckte nog inte de sjuttiofjorton vakterna, dessutom hade man ganska begränsad tid på sig på land, vilket kändes orimligt och lite surrealistiskt när man drömt om att få komma hit i 10 år eller nåt (Denis förköarade att det vasr p.g.a dras tillstånd att få anordna turer dit). Oavsett var det spännande att vara där.

Nästa stopp i vår speed-dejting, nej, turbo-turistande menar jag, var Atombombsmuseet. Dit kom vi med de gamla spårvagnarna som enligt Dennis måste upplevas när man är här eftersom Nagasaki har kvar de gamla vagnarna. Mysigt, men tråååååångt.

Åter till bomber.
Det är ju allmänt känt att världens första atombomb föll i Hiroshima och att den andra föll i Japan oxå, här i Nagasaki, men minnet av den faller lite i skymundan eftersom det var nummer två och inte lika många dog och all uppmärksamhet vid minnesdagar eller från turister är alltid på Hiroshima. Ändå var det 70 000 som dog vid själva bombningen här och minst lika många i efter-skador. Den 9/8 1945, tre dagar efter Hiroshima, släpptes atombomben Fat Man här. Kokura var det egentliga målet, och Nagasaki det sekundära "om det inte gick att bomba Kokura". När de amerikanska flygen kom till Kokura var sikten för dålig. Även i Nagasaki var det dålig sikt. Precis när planen skulle vända tillbaka öppnade molnen en liten lucka över centrala Nagasaki och kl. 11.02 släpptes bomben.

Man har så klart läst om det i skolan, att det var en stor och hemsk bomb som dödade många, men man får lite närmare perspektiv på det när man går på museet här....

Flaskor som stått över en kilometer ifrån nedslagsplatsen som smält.

En dagistrappa i trä som får glassplitter insprängt i sig trots att den varit 1,5 kilometer bort.

Metallbitar som böjts.

Foton på brända människor (det verkade finnas många sätt att bli dödad av bomben - av själva sprängningen, strålningen eller av eld/ gnistor).

Överlag väldigt många grejer, samtliga med information om hur långt ifrån explosionens centrum de varit.

Återigen den där surrealistiska känslan över att detta faktiskt hänt, det blir så påtagligt när man ser saker istället för att "bara" läsa om det i en historiebok. Det känns ju jäkligt onödigt, det där med atombomber.

Museet var inte stort, men välordnat och väldigt intressant. All info fanns även på engelska, vilket underlättade ofantligt.
Dessutom fanns det babiljarders med origamivikta tranor som skolklasser lämnade in i strid ström (Alla de fotona med färgglada saker, bara en bråkdel av allt som fanns) för att representera fred. 

Sen gick vi till Fredsparken bredvid och tittade på minnesmonumentet (rätt anonymt sådant egentligen), som står på den exakta platsen där bomben slog ner.

Kvällen blev en mindre bar-runda i närområdet tillsammans med Xolanda och Tedronai och en tidig kväll på rummet, kan nog behövas efter en surrealistisk dag som denna, inte utan att man är rätt trött i huvudet. 

Sofia Henriksson
Senast aktiv - från Umeå, Västerbottens län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem