Resdagboken

They tried to make me go to rehab 

tisdag 24 december 2019 Sandakan, Sabah, Malaysia
  • 357 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

För andra gången på en vecka åt jag nationalrätten Nasi Lemak, inte alls i nivå med Nasi Goreng i Indonesien eller Pad Thai i Thailand ska tilläggas. Lite ris med någon chiliröra, några nötter och lite torkade småfiskar, tillbehöret jag valde denna gång blev friterad kyckling. Vi tog oss från Kota Kinabalu till Sandakan österut förbli Mt Kinabalu och regnskogen till andra kusten på julafton. Väl framme checkade vi in på vårat hotell Four Points by Sheraton nere vid havet. Redan innan vår ankomst visste vi att infinity-poolen på trettonde våningen med utsikt över havet skulle vara under reparation. Men vi tänkte ändå att det skulle vara ett passande boende för julafton och juldag. Men i efterhand borde vi bytt, pool hade varit mervärdet här värt priset. Under hotellet finns en galleria och stan är betydligt mindre än Kota Kinabalu och har uppenbarligen inte samma dragningskraft på turister. Staden raderades under andra världskriget men det som byggts upp är nedgånget förutom några hotell. Det som gör staden till ett turistmål är dock närheten till Sepilok, Turtle Islands och floden Kinabatangan. Efter incheckning på julafton valde vi att gå till Ba Lin Rooftop Bar som vi läst gott om. Vi drack jul och tog drinkar med namn som Bees Knees och Tiger Lily. Vi njöt av solnedgången och vandrade sedan en sväng på stan. Förutom katter, hundar och små ödlor på väggarna så mötte vi mindre trevliga djur som råttor och kackerlackor. Det finns heller ingen strand i närheten av staden att åka ut till och det verkar inte gå färjor till öarna utanför (som visserligen på håll, ej heller ser ut att ha stränder). Låter möjligtvis lite negativ om Sandakan här nu, men det är inte i staden vinplanerat vara. Vi bokade också om vår avslutande natt på Sheraton till ett annat hotell efter Turtle Islands fIslandsör att sista tiden ha pool och inte behöva hänga i stan. På juldagen hoppade vi upp tidigt för en frukost med udda rätter som fiskgröt. Mitt val föll dock på mera traditionella saker som bröd, flingor, pannkakor och kanske det mer udda; pommes. Vi tog efter frukosten en Grab mot Sandakans verkliga turistmål; Sepilok. I Sepilok som ligger ca 20km från stan finns två rehabiliteringscenter för två djurarter, malajbjörn och orangutang. Eller snarare Orang Utan som det heter här, som betyder skogsmänniska. Vi besökte först centrat för malajbjörnarna, eller solbjörnar som de också kallas pga av kragen de har i pälsen. På Borneo är dessa mindre, nästan hälften så stora som de som finns på fastlandet och räknas som världens minsta björn. Pga sin storlek är det många som fångar in dem när de är små och hsr dem som husdjur, när de blir större och klorna blir långa har de dem oftare i burar. Det är dessa björnar som finns på rehabiliteringscentrat, björnar som har varit fångade och nu ska återanpassas för ett liv åter i det vilda. På plattformar fick vi gå ut och se ner över inhägnaderna dör björnarna finns. Då de gillar klättra satt vissa av dem uppe i träden. Väldigt intressant och ett bra syfte att få dem att återanpassas för det vilda. Efter att ha tittat på björnarna så gick vi bara över vägen till nästa centra, det för orangutangerna. På samma sätt som med björnarna så finns här orangutanger som räddats i från fångenskap eller blivit skadade vid skogsskövling för palmoljaodlingar. Vi var verkligen inte ensamma att besöka detta på juldagen utan massor av malajfamiljer med småbarn och även ett gäng västerländska turister. Det borde vara förbjudet att ta med småbarn dit dock, ett jäkla oväsen fördes där vår känsla var att vara tysta och inte störa djuren. Vi gick på broar ut i djungeln för att se aporna i träden ovanför och runt oss, inga stängsel eller nät emellan. Vid första anhalten satt vi inomhus när de yngre orangutangerna utfodrades. Trots uppmaningar från guiderna i högtalarna om tystnad som slutade inte barnens oväsen. Lite tråkigt att det ska vara så då tanken är att djuren ska få återvända till det vilda och inte att de ska vänja sig vid skrikande barn. Efter att ha sett de unga aporna svinga sig fram och käka mst då gick vi ut i djungeln igen till en plattform där nästa utfodring sker. Bara en vuxen apa kom, men nog så imponerande att se hur han först gjorde hål på kokosnöten med tänderna för att sedan med händerna riva den i stycken. Väldigt häftigt att få se dessa djur i en miljö som ska anpassa dem för det vilda. Tror att orangutangerna kunde komma och gå som de ville, men att många hänger kvar då de får mat. Efter att ha tittat på djuren gick vi lite i gallerian för att se mer vad stan erbjuder och hittade kvällens syssla. Karaoke, men först mat och dryck. Vi började med en drink på Sheraton innan vi sedan återvände till Ba Lin för både dryck och mat. Juldagen avslutades sedan i ett karaokebås på gallerian. Utbudet var lite skralt när det gällde västerländska sånger, men vi fick ändå chansen att sjunga oss hesa.

Tr
Senast aktiv - från Halmstad, Hallands län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem