Resdagboken

The Land Below The Wind

lördag 28 december 2019 Sandakan, Sabah, Malaysia
  • 317 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

I land igen på morgonen klockan åtta efter vårat äventyr på sköldpaddsöarana; tog vi en Grab till Sabah Hotel ca 1,5 km från stadskärnan. Hotellet är en resort och hade till skillnad från Sheraton en pool i fungerande skick. Vi fick tillgång till vårat rum redan på morgonen även om inte incheckning skulle vara förrän kl 15. Detta var utmärkt då vi kunde lägga av oss våra saker och vila några extra timmar. Vid lunch befann vi oss istället för på rummet vid poolen i varsin solstol. Sol, mat och svalkande drinkar följde. Gällande alkoholen i Malaysia så kan man på alla småbutiker som 7eleven och Orange få tag på kalla öl och cider för mellan 20-30 kr för en 33cl burk. Likaså på barer brukar ölen kosta detsamma, förutom lite mer exklusiva barer där priserna är mer europeiska på 50-60 kr. Drinkar däremot har varit billiga, även på de mer exklusiva barerna. En cocktail eller longdrink kostar mellan 40-70 kr beroende på sort. I vissa livsmedelsbutiker säljs mer än öl och cider, sprit och vin dvs. Allt från billiga lokala varianter som risvinet arrak på ca 16% för en 20 till lågkvlitets rom, vodka och gin för 50-60 kr flaskan. För internationella märken är priserna några tior billigare än på systemet. Framför allt vin är det svårt att hitta bra till hyffsat pris. Vi började med varsin margharita till maten för en tequila sunrise sen i solstolen. Efter att ha solat, badat och vilat så vandrade vi längs stans historiska led ner mot stan. Vi passerade på denna den internationellt kända författarinnan Agnes Keiths hus. Uppbyggt efter att staden förstördes av japanerna, någon av hennes romaner handlar om just denna period. Vi gick sedan till en utsiktsplats och vidare ner för en massa trappor för att se en massa minnesmärken över personer och grupper i denna gamla brittiska koloni som motsatte sig japanernas invasion. Tror även att ett av minnesmärkena hedrade de hundratals australiensiska soldater som dog under en marsch som krigsfångar från inlandet. En glass och läsk i solnedgången vid havet och sedan vidare längs vattnet genom en massa uteserveringar vi missat tidigare. Inget mat kändes dock direkt lockande men det satt en del turister där. Vi köpte på oss några öl och en flaska arrak för att ladda inflr en karaokesession senare. Istället för att fortsätta den historiska promenaden förbi moskéer, kyrkor och tempel så vandrade vi åter till hotellet för kinesisk mat på restaurangen där. Då Emelie sen började känna sig dålig efter att under dagen snörvlat lite av förkylning så ställde vi in karaokeplanerna utan slappade istället på rummet med öl och nötter. Nötterna är ett paradexempel på varför det tyvärr är så mycket skräp både i havet och på land. En stor påse som innehöll massa småpåsar. För att få ihop en liten skål på 100g nötter behövdes förutom att öppna den stora påsen öppna ca åtta småpåsar (innehöll 10 nötter i varje påse), blir därmed en jäkla massa skräp för nästan ingenting. Vår sista dag i Sandakan börjde med sovmorgon och sedan en promenad för mig till ett apotek för att köpa värktabletter till Emelie. Hon hade dagen innan tvättat en del och snabbtorkade en del med strykjärn och hårtork för att kunna packa ner allt igen. För kl 12 checkade vi ut men stannade på hotellet till 15. De tre timmarna ägnades först med att äta lite dim sum för att sedan sola och bada. Vår Grabchafför från dagen innan hade föreslagit att han kunde köra oss till Labuk bay för att se näsapor om vi ville. Vi bokade därför att han skulle komma och hämta oss kl 15 för att efter apskådningen köra oss till flyget. 140 ringgit(ca 300kr) sa han att det ungefär skulle kosta. Men timmen innan fick vi besked att han fortfarande var ute med en annan turist och undrade om han kunde skicka en kompis som också är Grabchafför. Vi tackade ja och när den nya dök upp ville han ha 200 ringgit, Emelies stenhårda förhandlingsförmåga fick ner det direkt till mer rimliga 150. Därefter följde ca 50 min körning västerut förbli Sepilok och sedan norrut mot kusten till Labuk Bay. Omgivningen bestod nästintill endast av palmskog, ett gigantiskt område som skövlats för att odla palmer för palmolja. Det är också därför denna fristad för näsaporna skapats; mycket av deras gamla skog har fått ge vika för palmer och de har därför inte lika lätt att hitta mat. I utkanten av palmodlingen mot gränsen till skogen så har de med några kilometers mellanrum byggt två plattformar. På dessa platser ges de apor som önskar komma mat. Två gånger varje dag på de olika platserna. När det är mycket mat i skogen och väldigt varmt mitt på dagen kanske få eller inga apor dyker upp. Men vi var på den sista tiden 16.30 och aporna kom mangrant fram för att få mat. Säkert ett femtiotal apor i olika åldrar. Mödrar med små bäbisar, barn, ungdomar och vuxna. De vuxna större hannarna har en hel del pondus med sina breda axlar och stora näsor. Vi var på plats redan kl 16 och aporna visste ju att det skulle serveras mat, så de kom fram ur skogen och satte sig och väntade. Väldigt intressant att se deras sociala samspel, hierarkier och rörelsemönster. Till skillnad från när vi såg på orangutangerna var vi nu färre, endast ett 30tal besökare och nästan inga barn. Alla förutom några kineser i tjugoårsåldern respekterade också reglerna att inte skrika eller ropa åt aporna. Trots detta är dessa apor väldigt vana vid människor då vi kommer dagligen och ser på dem. Vissa av dem ville verkligen visa upp sig och några enstaka hoppade på taket på terrassen vi stod på. Efter uppspelt väntan kom maten till dem, uppskattade också hur de apor som inte fick sitta på plattformarna för sina artfränder fick mat kastad till sig. Det var riktigt kul att se dem så nära, vissa satte sig bara meter bort och åt. Glad att reglen om att inte röra eller ge dem mat följdes av alla. Kul att se dem så nära som sagt, förra gången jag såg näsapor för tre år sedan så var det från en båt och de satt i träd mycket längre bort. Efter att tittat på aporna i en timme och sett en vattenbuffel som flytt undan hettan ner i ett vattenfyllt dike så åkte vi till flygplatsen. Sabah som provinsen på Borneo heter som både Kota Kinabalu och Sandakan ligger i har verkligen bjudit på fantastiska djurupplevelser. Dykt med sköldpaddor, sett stora varaner, färggranna fiskar, orangutanger, malajbjörnar, sköldpaddor som lagt ägg och nykläckta sköldpaddor som letar sig till havet, och nu näsapor. Det finns så mycket vackert i provinsen och så mycket potential för att göra det ännu bättre. Lite pengar till att få bort skräpet, bättre vägar och jag tror så många fler hade upptäckt hur fantastiskt Sabah är. Nu lämnar vi Malaysia en kort stund för att återvända om två dagar till Kuala Lumpur.

Tr
Senast aktiv - från Halmstad, Hallands län, Sverige
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem