Resdagboken

Dag 20 - El Nido

fredag 27 december 2019 El Nido, MIMAROPA, Filippinerna
  • 168 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Fredag 27/12
Efter frukost traskade vi bort till researrangören för dagens utflykt, turistjippo med stort J.
Såklart hade vi valt den längst bort från hotellet. I normala fall hade det varit skönt men när varje steg känns som att få en spik uppkörd i hälen är det inte optimalt. Efter lite förvirring o administrativt bök hade de äntligen koll på hela gruppen som skulle med samma båt, 12 st. Förutom vår båt skulle resten av El Nido också ut. Alla var väl desperata efter att inga turer gått sedan 23/12, dvs ett uppehåll på 3 dagar, en säkerhetsåtgärd ifall tyfonen Ursula skulle ta vägen här över... men så blev det inte och idag lyste solen från klarblå himmel och havet låg relativt lugnt.

Ganska snart kom jag i samspråk med brittisk-australiensiska Amy och vi hade ämnen att diskutera hela dagen. Trots ordentlig insmörjning är Thomas nu mer rosa än innan. Själv verkar jag ha klarat mig vilket är väldigt förvånande. Min solsås m faktor 50 verkar ha effekt på mig. Skönt, det är så jobbigt att vara så där bränd och man märker det ju ofta för sent.

Vi hade valt tour A, den hade en blandning av beach, snorkling och så två laguner med kajakpaddling i den ena. Just så.... men med minst 20 båtar trängandes och frustandes på varje stopp (och vi kom alltid in bland det sista) så var det inte så mycket njutning.

På första beachen hade de markerat ut en liten fyrkant där det var tänkt att snorkla. Ha ha... det var trängsel där bara genom att stå upp med fötterna i vattnet. På nästa ställe gick det bättre och det fanns lite trevliga fiskar men som alltid när människor utan kunskap eller vett släpps ut på korallrev så lyckas de förstöra dem. Fenor borde vara totalförbud på snorkelturer och trots att alla informerats om att inte röra något och akta korallerna så ställde sig en person på dem och en annan såg jag damma till en korall med fena.n så den brast. Det tar 100-tals år för en korall att återhämta sig så det gör ont i själen att se sådant. 
Sen köade vi in till  Paraplybeachen för att ha lunch där. Eftersom det är för grunt för båtarna att komma ända in fick man vada i axelhöjd sista 20 meter, då bland stenar o sand, grumligt pga alla som rört upp sand så jag lyckades skrapa i benet på en vass sten. Tacksam för att jag tagit på mig vattenskor. Sedan hivade vår fyrmannabesättning i ett bord i havet och all mat forslades iland på en plastkanot. Fantastiskt vad de lyckats åstadkomma i båtens sk. Kök, ett grilltorn på akterdäck. Det var grönsaker, sallad, frukt, grillad kyckling, fisk, fläskkött och bläckfisk och så krabba som var lite svåräten med sked o gaffel som är standarduppsättningen bestick här. En fransk tjej kom med blodet rinnande på knät och när jag vänligt frågade vad som hänt fräste hon ”I know” varpå de som stod närmast kom fram till mig och förfasade sig över svaret. En filippinsk tjej blev direkt upprörd. Fransmän... inget att ta notis om. Däremot fick jag veta lite om rishandel som filippinskan jobbade med. Alltid intressant kunskap man får ta del av.. har liksom aldrig reflekterat över just detta skrå. Flera små kanoter med locals som sålde kokosnötter, läsk, vatten och öl gjorde bra business bland turisterna.

Nästa anhalt var secret lagoon som jag efter besöket döpt om till public lagoon. Det var en jättefars. Alla båtar trängdes i en liten blåsig vik så alla so. Inte var goda simmare uppmanades använda flytväst. Från båten bredvid låg ett gäng kineser på rad längs ett sådant snöre som dagis har. De drogs sedan av personal så de bara gled med. Alla var iförda flytväst och någon hade heltäckande snorkel-mask-huvudduk och en gammal tant med röd toppluva. Vilket cirkusfölje!! Sen kom det mest patetiska i hela besöket. Vi KÖADE längs med bergsväggen i vattnet i minst 20 min för att klättra in genom en liten öppning i berget in i lagunen. När man väl kommit igenom stod man i en liten pöl, kanske 15-20 m i diameter, tillsammans med kineserna och diverse andra och stirrade in i svarta höga berg, som såg ut som en vulkan som exploderat m det var tydligen limestone. Någon frågade om vattnet som inte såg så aptitligt ut o h fick till svar att 50% var saltvatten, 35% var sötvatten som rann ner från berget och resterande 15% kom från besökarna där inne. URK!! Ville kasta mig ut men fick snällt köa till utgången som var samma som ingången. Vattnet vi simmade tillbaka till båten i var inte fräscht och det var rätt så vågigt. 

Sista anhalt var big lagoon där vi skulle paddla och Amy och jag bestämde att vi skulle paddla ihop för Thomas ville inte men alla kanoter var upptagna när vi kom så de tyckte vi skulle snorkla istället. Morr! Vid det laget var jag kall och less på jippot så vi lade oss och solade på akterdäck (fast nu hade det blivit molnigt. Efter ett tag kom den franska tjejen och sa att nu var en 3-manskanot ledig och undrade om vi ville dela med henne, men då bara för 20 minuter så vi tackade nej ock knappast med henne med den attityden. Denna lagun såg trevligare ut och jag hade velat paddla även om det var mycket folk men men. Jag fick otroliga flash backs till Holong Bay i Vietnam som påminde om denna turistrush och det var ingen angenäm bekantskap.

Summa summarum kan jag säga att jag ändå är glad att vi kom ut på en båt, skärgården är väldigt fin med sina höga karga berg med träd som klamrat sig fast i sprickorna och även om Filippinerna gör otroligt mycket för att skydda den och hålla den ren men med ett sådant turisttryck finns inget genuint kvar. Det var också en härlig besättning relativt unga lekfulla killar, en kallade mig konstant för Mami (ja man är nog Mami i jämförelse m de flesta andra här). En båtkapten med skepparlicens tjänar 5000 pesos i månaden. Det är tusen SEK. Det betyder att övrig personal på båten tjänar mindre. En båt drar in ca 
15 000 pesos per DAG den är ute så det är en bra marginal ägarna har även om de står för alla omkostnader. För mig är det obegripligt hur en sådan inkomst kan försörja en familj med flera barn. Då förstår man bättre varför de bor i skjul byggda av plåt o brädor med jordgolv och flera familjer ihop. Mer fascinerande är deras glada humör och vänliga sinne. Än en gång konstaterar jag att det är andra värden i livet än pengar som gör en människa lycklig men man måste ha rätt inställning och inte så högt ställda krav. 

Iland gick vi på bankomaten, Thomas handlade ett par vattenskor, hällde i oss var sin stor färskpressad juice (druckit för lite under dagen) på papaya o ananas och så satte vi oss vid havet på happy hour och svepte 2 frozen margaritas. Vi hade egentligen tänkt äta någon annanstans men det andra tog in såg väldigt gott ut så vi stannade kvar. Thomas blev lite carried away i sin beställning så vi fick in mycket mer mat än vi kunde äta. Han gick på den friterade linjen med pommes, tempura räkor och calamariringar. Jag åt kalakong (vattenspenat) och stora räkor med vitlök o chili. Mums. 
Vi var så mätta så vi var tvungna att gå hem för att maten skulle sjunka lite. Efter en välbehövlig varm dusch stupade mami och papi isäng vid kl 21. 
 

Tine Asplund
Senast aktiv - från Manilla, Metro Manila, Filippinerna
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem