Resdagboken

Dag 23-24 - Coron

tisdag 31 december 2019 Coron, MIMAROPA, Filippinerna
  • 262 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Måndag 30/12
ÅBörjade dagen med att få hotellet att ringa till Bunso båtbolag för att höra hur vi ska göra med biljetterna eftersom vi inte fick helt klart för oss nåt pga miffot som satte på deras kontor och för att vi inte är tillgängliga 2/1 för att hänga på låset och få biljett. *) Sen hade vi en extremt skön och lat dag vid poolen på hotellet. Läste slut Anna Karenina och bara slappade. Hotellet meddelade att telefonlinjen till Bunso var så dålig så vi skulle åka tillbaka dit kl 16 för att reda ut saken, så det gjorde vi. På vägen slängde vi in en jättehög tvätt på tvätteriet. Samma Miffo som igår satt på Bunso och vi blev inte ett dyft klokare. På vägen dit hade jag sett på ett ställe att de sålde båtbiljetter till Mindoro så vi gick dit. Med ett påslag om 130 kr skulle de ordna biljetter den 2/1 och leverera dem till vårt nya hotell dit vi flyttar 1/1. Fingers crossed nu att dt funkar, jag kände mig inte helt trygg med att de fattade. Nästa hot är vädret. Om det stormar 3/1 går ingen båt.. o nu har vi bokat resten dagarna utifrån att allt ska funka men vi får väl ta en dag i sänder och se vad som händer och planera om ifall det skiter sig.

På Taglao (filipino) finns ett uttryck ”bahala na” som betyder just det.. dvs livet fortgår som det gör och kan inte styras och under tiden så är det bäst att ägna tiden åt att leva. Den inställningen präglar landet och människorna här som gör att de är så avslappnade, vänliga och hjälpsamma.

På kvällen efter en drink hängde vi på låset till Trattoria Altrovia, en italiensk restaurang som enl. Utsago ska vara stans bästa och som haft kö alla dagar. Maten var okej, bäst var att vi fick vin, om än inte det bästa. Carpaccion smakade inte som carpaccio ska smaka och spagettin med räkor o vitlök var oljeindränkt. Mådde lite halvt illa när jag ätit den men var ändå tvungen att ta in en gelato - som smakade allt annat än gelato, stabbig. Lämnade för jag blev så äcklad ( o det har väl aldrig hänt att jag lämnar glass). Sen fick jag ont i magen och mådde mer och mer illa. Gick hem och lade mig tidigt. Kunde inte sova på hela natten för magen rumlade men inget hände, illamåendet bara satt i.

Vad lära vi oss av detta? Fina restauranger är ingen garanti för bra mat och en risk för magsjuka! Been there done that.. lärde jag mig nåt? Inte mycket...

*) tillägg när det den 2/1 slog mig att jag i min misär helt missat att berätta om dagens största bedrift, nämligen att vi efter frukost bestämde oss för att bestiga berget Mt Tapyas, 400 m högt där man har utsikt över hela Coron Bay och närliggande öar. Det såg ut som att det skulle gå en stig någonstans bakom hotellet men vi hittade i te den så vi tog vägen bort till 734 trappstegen som leder upp till utsiktsplatsen. Det märks att man är otränad utan flås. Tur fanns det bänkar på flera avsatser där man kunde pusta ut. Där uppe gick vi lite extra trappsteg runt masten för att se var vägen ner på baksidan mot hotellet kunde tänkas gå. Vi såg början av den men Thomas vågade inte prova att ta den, rädd för att komma till en återvändsgränd halvvägs i gassande sol. Fegis! ;-) Vi satte oss sen att pusta i skuggan och beundra utsikten och fota lite. En mager katt anslöt och lät sig vällustigt klias. Sen gick vi ner igen. Träffade en orm på vägen. Såg ut som en lång och förvuxen kopparödla. Blev totalt 7 km + trappstegen. Nöjda med oss själva och SEN lade vi oss vid poolen..


Tisdag 31/12
Det blev en jobbig natt med magplågor och illamående men först på morgonnatten skedde urladdningen så då tänkte jag naivt nog att så bra, nu blir det bättre. Drack lite te och försökte äta lite snällt innan jag gick iväg till dykcentret för att åka ut en heldag. Där träffade jag Amanda och Mark. Amanda var min dykbuddie på mitt sista dyk på Malapascua. Ibland är världen liten! Att ge sig ut och dyka var dagens absolut största misstag som jag ångrade flera gånger om. Redan på båten kände jag att min mage inte alls var klar eller i form och toaletten på båten är inte så mkt till toalett så hela dagen kämpade jag och försökte ignorera den mer och mer uppsvällda buken. På både första och andra dyket mådde jag jättebra i vattnet och vi dök på två olika japanska lastfartyg som sänkts under andra världskriget. Det ena lastat med cement och stålvajer som låg kvar, det andra fanns bara en massa trossar i samt tunnor. Annorlunda dyk även om sikten inte var bra. Fördelen med att dyka på nyårsafton var att inga andra båtar var ute, tydligen kan det vara upp till 15 båtar på ett ställe annars och det är pest. Det kändes att det låg nyårsstämning i luften, besättningen skulle hem till dykklubbens tyska ägare och såg fram emot gratis öl hela kvällen och ledig dag imorgon.

Försökte äta lite ris till lunch och dricka cola (som jag avskyr). Dyk 3 var ett vanligt revdyk men dålig sikt och inget att se. Värdelöst! Dessutom frös jag och magen gjorde sig nu alltmer påmind. På vägen tillbaka i hamn kräktes jag efter att ha mått mer och mer illa. Satt och pratade med Toto, min Dive master sista biten för att hålla tankarna på annat. Jag fick vara med och vinka till hans familj i Manilla som han facetimade med och så fick jag se kort på hans två söner och alla tårtor hans sambo och barnens mamma gjort och han berättade lite om sitt liv. Intressant och framförallt ett bra sätt att få annat att tänka på. Resan tillbaka från hamnen till dykcentret gick på en knökfull flakmoppe och när jag kom till dykcentret orkade jag knappt hålla mig på benen. Fick tag på en tricycle den ynka km hem och kände att jag kräks vilken sekund som helst. Rusade av och in i badrummet där Thomas stod och duschade (dålig timing minst sagt) och kaskadkräktes. Sen bröt helvetet på jorden ut, inga detaljer behövs, kan bara konstatera att det är tur att vi känner varandra så bra och vi har varit med om likande förr på våra resor.

Thomas gick ner på stan och åt men kom snabbt tillbaka rapporterandes om ett förbaskat tutande och smällande. Smällare som utan urskiljning kastades bland människor, något jag har väldigt svårt för så på så vis känner jag inte att jag missat nåt men synd om Thomas som engagerat sig och lyckats få tag på en flaska vin och vi hade tänkt fira det nya årtiondet ihop här. Istället låg jag nedbäddad och huttrade och frös mellan gatloppen till muggen. Orkade inte ens se på TV. Ja, så kan också en nyårsafton se ut.

Gott nytt år!   
 

Tine Asplund
Senast aktiv - från Manilla, Metro Manila, Filippinerna
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem