Resdagboken

Dag 30 - Sabang, Puerto Galera

måndag 6 januari 2020 Puerto Galera, MIMAROPA, Filippinerna
  • 210 Visningar
  • 1 Kommentarer
Rapportera

Måndag 6/1
Thomas taktik att ignorera en trilskande mage slutade med seger för magen och Thomas däckades. Han blev serverad en banan, två torra toastskivor och ingefärate på sängen där han låg och erkände sig golvad. Då fattade jag det slutgiltiga beslutet att dyka idag, hade känt mig lite skeptisk till det med tanke på mitt intryck av Sabang igår, men att hänga kvar på resorten när vädret är mulet, blåsigt och allmänt grått? Stack iväg till Tina’s dive center, ett helt familjeägt filipinoföretag. Det känns bra att välja dem. Längs med vägen var det storstädning. Alla gräsliga juldekorationer plockades ner och det sopades, rensades ogräs och gjordes fint längs vägen, det kändes som städdag i området.  

Plockade ihop min utrustning och hälsade på John och Ann (engelsk-österrikiskt par), Jack amerikan och en Japan som körde helt sitt eget race under dyket. Vi åkte inte ens 5 min ut från kajen innan vi plumsade i vid Monkey wreck. Efter att de senaste 6 dyken haft katastrofalt dålig sikt lev jag helt överväldigad av mångfalden, färgerna och rikedomen här med perfekt sikt hur långt som helst. Det var en sandbank med öar av växtlighet tätt tätt, kom att tänka på en vitsippsbacke. Korallerna skiftade i lila, blått, knallgult, brunt och vitt, det var rena tama rusningstrafiken bland fiskarna. Stora stim olika sorter, små och stora seglade förbi, guppiliknande småfiskar myllrade i korallerna. Vi såg bläckfisk, electrical shell och en enorm grouper som såg ut som en gammal krokodil utan svans. Den var så raggig, ful och mastodont. Mastodont var också en jättesköldpadda, den största jag någonsin sett... dyket var så otroligt njutningsfullt så jag ville aldrig det skulle ta slut. Helt i klass med Balicasag! Så nu förstår jag varför Puerto Galera är så populärt bland dykare.

Sen blev det 1,5 h lunchpaus med wienerschnitzel! Sen min matförgiftning av en dålig räka tar det emot lite med skaldjur även om de till restaurangen bar in hinkvis med färska odjur. Wifi var excellent på Tinas restaurang så jag började ladda upp bilder till alla gamla avsnitt som saknade bilder. Sen blev det dags för dyk 2, i Stora lagunen. Även det var magiskt. Roligast var de tre frogfish’arna som låg och tryckte ihop, två svarta och en beige. Såg ytterligare en variant som verkligen såg ut som en sten. Såg även en slags jätteräka som ser lattjo ut m jag vet inte vad det är, det är som en blandning mellan räka och tusenfoting ca 18 cm lång. På båda dyken låg mindre dykbåtar,på botten och de var helt täckta av koraller. Tråkigt nog såg vi inga hajar men är såååå nöjd med att få avsluta dykningarna så här.

Sen satte vi oss och pratade om dyken och tusen andra saker mellan himmel och jord, drack öl och jag laddade upp resten bilder. Skönt att vara klar med det. Dessutom googlade jag fram lite bilder från andras dyk här eftersom min kamera är död, men bara på sådant jag själv sett nu och mest för att minnas det magiska. Känns lite halvfusk men det är så nära jag kan komma. John och Ann kom på samma båt som vi från Coron så vi hade mycket att garva åt och jämföra problemen med biljetter. De hade köpt via en annan resebyrån och när de kom till hamnen fick de veta att Bunso inte jobbar med den byrån så de ville inte godkänna biljetterna  men allt löste sig efter mycket kaos. Kände direkt hur detta lika väl hade kunnat hända oss. De bor i Sabang och vi hade väldigt lika uppfattning om stället. När de berättade att hela stället förvandlas till ett enda red light district efter 
Kl 19 kände jag mig ytterst tacksam över att bo utanför och få åka därifrån för att slippa se eländet. Äckliga gubbar som tar sig friheter för att de kan och som utnyttjar fattiga människor för sina perversa lustar. Kräkmedel!!

När jag skulle åka hem sen på seneftermiddagen såg jag min chans eftersom Thomas inte var med och äntligen fick jag åka Jeepney. Kände mig alldeles exalterad över det. Kanske för att det kostade 15 istället för 150 peso? Hur smidigt som helst och lite trevligt att åka med the locals. Chauffören vinkade och tjoade när jag klev av och jag njöt sv hela nedförsbacken hem då jag äntligen fick tid att titta på vad som fanns längs vägen. Alla jag mötte hälsade med ett stort leende över hela ansiktet, vuxen som barn och jag tror att det är en av samerna som gör att Filippinerna har tagit mitt hjärta med storm 

Thomas låg fortfarande i sängen när jag kom hem. Han mår bättre nu och han lyckades till och med äta lite snäll mat. Sen såg vi på ett avsnitt av vår spanska serie innan han somnade och jag skriver dagbok och ska läsa en stund innan jag släcker. Imorgon är tidig wake up sp det blir inget nattsudd idag heller...
 

Tine Asplund
Senast aktiv - från Manilla, Metro Manila, Filippinerna
Kommentarer
Postat av Helene

Så fina bilder allihopa

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem